Om att klämma och drömma

Av , , 1 kommentar 7

Vi var ett gäng som samlades på Det Stora Företaget Som Säljer Elektronik i kväll. Syftet var att klämma på och drömma om lite kameror. I mitt fall en ganska trygg sysselsättning. Risken för spontanköp av någon systemkamera som jag tidigare säkert avverkat ett tiotal av är liten då vänsterarmen inte vill vara med. I alla fall så länge jag inte är rik och kan köpa ett antal objektiv med fast brännvidd. 20 mm, 50-60 mm, 105 mm och ett 300 är egentligen minimum. Ska bra sådana gluggar matchas med ett bra hus hamnar man säkert på 40 – 50 000 minst.

Ja, nu är det ju så att i de flesta hushåll finns en kamera för någon tusenlapp eller två. Som man i de allra flesta fall är nöjd med, och det med all anledning. Det finns knappt några uttalat dåliga kameror i Sverige, de märkena hittar inga återförsäljare. Även om det nu börjat dyka upp ett och annat mer tveksamt märke. Men anyhow de flesta är bra.

Men så finns då de mer målinriktade fotograferna. Och om någon branch är materialets förlovade så är det fotografin. Länge dominerade ett par jättar men nu har en mängd uppstickare dykt upp från andra hörn av elektronikvärlden.  När Lady X skulle handla nya grejor provades enormt många varianter i tanken innan det välgrundade valet föll på en av de två jättarna. Ett bra val om man ska döma av hennes bilder.

Men poängen i det hela är att oftast – hur bildorienterade man än försöker vara kommer prisdskussionen in i bilden. Vilket är helt rätt. Det handlar om maximal skärpa, ljusstyrka, snabbhet, stryktålighet och sånt. och det kostar. Men fortsätt vara nöjd med din lite enklare kamera. Den gör ett bra jobb i nästan alla normallägen.

Nya tider

Av , , 1 kommentar 7

Till en början vill jag fastslå: det mesta blir mycket bättre. Det är lätt att hemfalla till nostalgi oavsett om det handlar om Amazonen, priserna på hojtarolja eller kvaliten på falukorven.

Men oftast blir man kraftigt överraskad över hur bra den nya tiden fungerar. Ta bara deklarationen. De senaste åren har jag fixat den per telefon på två minuter. Jag minns min barndom med farsan inlåst, svettig, i finrummet med ett berg av begravningsvita blanketter där minsta felberäkning skulle sluta i häkte och vannära.

Eller att ringa vårdcentralen. Eeeeviga telefonköer, frustration och stark känsla av att det nog vore bättre att i lugn och ro självdö… Nu ett telefonsignal där du direkt får uppgift om när de ska ringa upp vilket de gör och problemet är löst.

För att göra en riktig halsbrytare – I poden. En kompis hakade på sin på min bil CD inför en långresa, sökte reda på en radiofrekvens och POFF!! hade vi I podens alla några tusen låtar ut i bilhögtalarna med perfekt återgivning…

Förr i världen fanns ju ingen direkt motsvarighet till You tube, som bortsett från ett ovanligt korkat namn är fantastiskt. Ja, visserligen är mycket rena skräpet men varje minut laddas 24 timmar nytt material upp på "tuben"  så en viss förståelse för det får man ha.

Det var bara några småsaker som dök upp.

En annan sak som definitivt blivit bättre är min blogg. För ungefär ett år sedan fanns den inte alls:)….

 

 

 

I Storuman

Av , , 4 kommentarer 7

En kommenterare har undrat var toppbilden är tagen. Svaret är Storuman, våren -81. Har ingen aning om varför men vi var i alla fall där. I det samhället fanns flera intressanta attraktioner förr i världen. Ett flertal korvkiosker av någon anledning medan vi i Vilhelmina i många år hade vår födoförsörjning tryggad av S-grillen. Och herreminje, de hade strips i Storuman!!! Vilket var en given anledning till en sjumilaresa till grannkommunen. Det fanns även en affär som sålde krossad plysch som under en period var högsta bilinredningsmode. Den lätt chockade expediten berättade att man normalt sålde någon liten bit till nån tant som skulle sy en lampskärm. Och nu kom jeans- och träskoynglingar in och handlade metervis!!!

Och så hade de eldfesten. Ett stort party på höstkanten(?) som lockade massor av folk. Den märkligt döpta orten Volvoliden ligger visst också i Storumans kommun. Jag var inte dit själv, men ett helt gäng unga volvoentusiastiska kompisar gjorde den resan bara för att se hur det såg ut.

Under min Fairlane-epok på 70-talet avsåg stora delar av Vilhelminas raggarkår att besöka Sandsele och dess logdans vid ett tillfälle. Det var jag, en Buick Electra och en Malibu SS som alla gamla vilhelminabor vet vilka som ägde. Men precis i likhet med sjön så suger även 45:an på kvällskvisten så runt sjutiden planerade vi ett näringsintag vid en av de nämnda korvkioskerna. Men för att manifestera vår närvaro och ungdomliga livsglädje tog vi först några rundor runt samhället varefter min bil snurrade några varv runt parkeringen där snabbmatrestaurangen var belägen. En tämligen högljudd kamrat hängde ut genom sidorutan och uttryckte rakt och ärligt sitt sinnestillstånd. Tyvärr var det inte bara solsken och mjölkchoklad just då.

Kanske bidrog detta till att stan hade stängt när vi en stund senare skulle handla. Alla luckor överallt var låsta och det var bara att kryssa vidare.

Nu kryssar jag vidare mot sängen.

Lukullisk Lördag på er.

 

En raggarbild

Av , , 1 kommentar 6

Som ni nog noterat har jag bytt ut moppebilden. Mot den Pontiac Firebird jag gjorde vägarna osäker med 1981. Den gick perfekt under alla mina nästan 4 000 mil. Ja, på den tiden använde man bilarna och den stod i princip aldrig stilla. Var begåvad med skivbromsar fram utan servo vilket innebar att du bara hade ett bromförsök om det gick fort. Men rymde bara fem. Och om den som satt i mitten bak på den hårda mittkonsolen var en kille blev nog inga barn gjorda den närmate tiden efter resan…

Fun Friday:-).

Den sista överraskningen

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag tänkte testa vad Försäkringskassan erbjuder under denna rubrik som de har marknadsfört hårt sista tiden. Men det blev nog mer överraskning än avsett. Det jag fick var en helt blank skärmyta där förmodligen någon film ska visas. Samt två smått förskrämda röster som intygade att de jobbade på kassan fast "det kunde väl ingen tro" av någon anledning.

Samt en melodislinga som av allt att döma kommer att fortsätta ljuda tills helvetet fryser oavsett vad jag gör. Men det är kanske det som är överraskningen? Nej, det måste finnas mer…

Ett fett försäkringsbedrägeri

Av , , Bli först att kommentera 7

Har du någon gång varit inblandad i ett upprörd sjukskrivningsdiskussion på jobbet? I många år har den allmänna meningen varit att sjukskrivning är en enorm utgift för samhället. Det är ren lögn!

Redan för många år sedan fick jag höra att arbetskadeförsäkringen, som då försämrats då det gäller beviskrav, var grovt överfinansierad. Men uppgifterna kändes nästa för osannolika, och diskussionen las på is.

Men nu har det flutit upp igen och visat sig vara ett isberg med det mesta under ytan. Så här ser prognosen för de närmaste åren, t o m 2014, ut:

Sjukförsäkring överfinansieras med 63 miljarder

Arbetsskadeförsäkringen överfinansieras med 23 miljarder

Efterlevandpension överfinansieras med 33 miljarder

Föräldraförsäkringen underfinansieras med -30 miljarder

Men totalt går våra försäkringar 89 miljarder plus!!!

Varför bry sig att höja skatten då man kan ta det såhär istället?

Konfiskation och bedrägeri och framförallt ett hån mot dem som skulle behövt pengarna för rehabilitering och trygghet.

Den här överfinansieringen är inte direkt kopplad till regeringsmakt. Uppbyggnaden inleddes 2002. Men den har accellererat enormt med alliansregering.

Och jag sitter inte heller och bara blåljuger som vissa nog tror. Siffrorna här ovan har Pensionsmyndigheten, Folksam, Försäkringskassan och något som heter Ekonomistyrningsverket (aldrig hört talas om…) räknat fram. Och liknande siffror finns att hitta på massor av ställen.

"Svenska folket är utsatt för plundring", sa visst ekonomen Sven Grassman i ett annat sammanhang. Men sällan har det stämt så bra som nu…

Tröttskörd Torsdag (men fredag blir bättre…)

Hoppas proppen går

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag sitter hör med vax och propplösare i öronen och hoppas det ska få proppen att lossna. Jag låg en timme i den fruktade magnetkameran idag med hörselproppar och kåpor och det väckte tydligen mina latent vanvårdade hörselgångar.

Eller sövde dem, snarare, jag var nära på heldöv efteråt. Även lungorna fick en dos röntgenstrålar så om en månad eller så är det dags att få besked om några nya tumörer visar sig. Inte den gladaste av dagar, men det är ju bättre att veta och kanske kunna sätta in åtgärder, än att förtränga.

Undrar baj dä väj, om man får reda på om någon personröstat d v s kryssat, just mitt namn. Det vore kul att veta. Tror att de räknar personkryssen i dag, men om informationen går vidare i normalfallet vet jag inte. NEJ, jag röstade inte på mig själv. Andreas Lundgren, Peter Olofsson och Helen Pettersson fick mina röster i respektive val vill jag minnas. Tre sossar som gör att det är en ära att tillhöra partiet.

Hela den här veckan går i sjukvårdens tecken för mig. Tisdag magnet foto, alltså. Jättetrevlig personal som vanligt, förresten. I morgon har jag en date med företagsläkaren, på torsdag fotar jag ögonbottnarna och på fredag träffar jag både arbetstrapeut och sjukgymnast samtidigt som jag är och tränar på Dragonens Hälsocentral vilket sker varje tisdag och fredag. Och bättre blir jag – att ta av och på klockan tog 20 minuter om det över huvud taget gick då jag låg på strokeakuten. Nu fixar jag det på 15 sekunder. Och jag klarar vikter i gymmet jag inte ens kunde drömma om. Men nu är det benens tur. Jag ska få en s k monoped som jag kan köra in i med rullstolen och sedan cykla. Så där kommer jag att nöta på.

Ett annat steg blir att stärka ryggen. Jag behöver inte gå långt nu med gåbord innan jag börjar hänga på bordet. Tror att jag saknar lite i ryggen sedan tumöroperationen 2006. Svanskotan och lite andra kotor försvann visst eftersom tumören satt på dem.

Inte underligt att operationen tog 24 timmar. Men jag blev i alla fall slagen med råge av en kille i Australien då det gäller blodtransfusioner. Tyckte "mina" 20 liter lät enormt mycket men han fick 70 liter sedan en haj bitit av honom armen!!!

Visste ni förresten att om vi skippade att äta godis i världen hade vi i stort sett råd att lösa världssvältsproblemet Vi snaskar för niohundra miljarder (ofattbart, men slå ut det på sex miljarder människor)  och svälten skulle lösas för drygt en biljon. Ja, tusen miljarder alltså…