Vi gick nyss igenom nyårsmenyn, beställd från en av stadens livsmedelsbutiker. Det ser väldigt lovande ut.  Den gratinerade hummern viftar förfriskt med klon. Vilket väl är en prestation då den är delad på mitten. Seglivad rackare. Tårrnedåsarna ser ut att ha en lockande mörhet och efterrätten  är cylindriskt charmig med sin karamell och sin choklad.

Bättre än ett år då vi var i Finland. Enormt med folk, och först fick vi panerat potatismos alltså kroketter, sedan efter evig väntan en halvkall köttbit.

Tur att finnarnas starka sida, dryckerna,  var väl representerade.

Och visst blir man lite andäktig ibland över tidens sedvanor? Snackade nyss med en kompis på Facebook, en kompis som sitter i Thailand och kunde ge minutaktuella rappoter om läget där. Fatta det för typ 100 år sedan, en liten blink egentligen i universums historia.Men en "blink" där mycket hänt.

Det är få bilar som rent fysiskt skrämmer mig. Men en gång i slutet av 80-talet var vi på Kinnekulle Ring för att avnjuta ett Power Meet. I samband med domarbedömningen la jag märke till hur folk drogs mot en lastbil där något tydligen var på gång.

Väl framme kunde jag se att det som varit så intressant var en Chevrolet Corvette, förmodligen från tidigt 70-tal.  Och inte speciellt sönderkapad och ombyggd. Men huven var i alla fall bortlyft från den blå -vill jag minnas – skönheten. Mellan framhjulen tronade en bigblockare och jag tror att någon sa att det var en 427:a alltså en runt sju litet stor motor. Ovanpå satt Hilborn bränsleinsprutning med åtta långa trattar och motorn var extremt trimmad. Den startades genom att en kollega till föraren gick fram med en bensinflaska vars innehåll han fördelade i trattarna. I det stadiumet var vi fortfarande nyfikna och tryckte på. Tanken var att den skulle startas och köras till domarbedömningen 50 meter bort – så här långt hade den åkt på lastbil.

När tändningen efter några misslyckade försök fick maskinen att tvärtända blev det inom någon sekund folktomt i närheten av bilen. Den vrålade med en vandrande tomgång och hela plaskarossen vibrerade. Det var som om en dinosauriehona skrek ut sin vällust under sitt livs orgasm (och hur fan skulle jag kunna veta det? Jag skäms för mina synonymer ibland…) samtidigt som ett vulkan utbrott som samlat övertryck i tusen år exploderade.

Kort sagt: alla blev skraja. Ska den slita sig? Särskilt när ägaren släppte kopplingen och den skenade tio meter eller så. Alla andra bilar som körde till domarbedömning fick finna sig i att publiken trängde på. Vetten hade ett säkerhetsavstånd på fem meter ungefär…

Om 33 timmar blir jag deltidspensionär. Spännande! Det trodde jag inte för bara fem år sedan. Tänk vad livet kan överraska. Gott Nytt År!!!

Kommer precis på mig med att bli sugen på en riktigt fet 30-talsamerikanare. Som ju finns till salu i massor på Blocket för småpengar. Not, förstås. Men drömma kan man ju inte låta bli. Packard, till exempel. Särskilt de lite lyxigare är verkligen mäktiga. Och på listan finns förstås en Cadillac V16. Helst den tidigare med en mer avancerad motor. Tyvärr tvingade kostnaderna Cadillac att släppa en mer ekonomisk 16-cylindring så småningom. Dock även den väldigt exklusiv.Men visst svindlar tanken? En biltillverkare släpper två helt olika motorer av den kalibern som sinsemellan är helt olika, på bara några år. Då fanns det pengar…

Ford ligger nära till hands eftersom deras siddventils V8 som kom 1932 blev en succe trots en hel del problem med gjutning i stora serier och med kylningen. Det senare följde nog Fords sidventilsåttor till 1951 som jag tror var sista året för dem. Min kompis Hans-Ove, ni vet, ägde en kort period en härlig Ford Fordor av just den årsmodellen. Underbart ljud, enorm segdragning men kanske inte så snabb. Det var ett rullande objekt men vi cruisade en liten bit med den i alla fall och Ford -51 är sedan dess en av mina favoritbilar. Effekten var rätt måttlig. 60 hästar på de första 0ch 100 på 51:orna.

Till slut lite om det värsta: råkar du ha en Dusenberg bortglömd i ladan behöver du inte köpa blodpudding mer i ditt liv. De var så totalt överlägsna alla andra i exklusivitet och effekt i slutet av 20- och 30-talet. Då andra värstingar hade 120 hästar satsade de på effekter på runt 300 kusar i enorma bilar där olika karossbyggare tävlade om att vara värst och dyrast.

Jo, vi får ju inte glömma presidentbilen Pierce-Arrow. Den kom visserligen lite tidigare men jag hade förmånen att se en under renovering i Köping för en del år sedan. Ett "tomchassie" kostade tror jag 10-15 gånger mer än en komplett Cadillac!!!

Godmorgon!

Idag fick jag det efterlängtade brevet från Försäkringskassan. Beskedet om att jag är 75 % pensionär från 1 januari. Efterlängtat inte minst för stabiltetens skull. Sen om jag även är passionerad är ju bara en fråga om uttal. Men vi har ju fått lära oss att pangsisar är minst lika heta på gröten som 20-åringar numera så det gäller väl att leva upp till det. Högfartsdäck på rullstolen och stomatolleende. Detta till trots måste jag nog lägga mig nu. Var så trött att jag somnade med handen mitt i maten på tallriken för några timmar sedan. Jag skyller på stroken, har aldrig tvärtuppat av sådär före den slog till.

Godnatt – vi får hoppas på att det nu blir "normalvinter" i hela Sverige…

Har inte sett en enda tomte bortsett från de utställda keramikfigurerna.

Fick en jättefin minigran som nu glittrar stämningsskapande i sovrummet

Fick även en andel i en toalett i en indisk stad. Vi kan bara tänka oss vilket sjukdomsalstrande elände miljarder lever i.

Men trisslotterna gav ingen ekonomisk utdelning.

Jag slapp lutfisk även i år. En lycka som att få pussa Tilde de Paula, tror jag…

Kan inte göra anspråk på RUT avdrag 2011 heller. Men ett RAT avdrag skulle genast få mig köande. OBS, detta är en dialektal ordlek. Sörlänningar är välkommna att kontakta mig för förklaring…

God fortsättning!!!

Ja, med 87 548 sidvisningar drar jag mig tillbaka för julen i alla fall. Min högra hand är på vår närmaste lilla affär för att handla ostkrokar och bingolotter med högvinstgaranti samt för att skicka mina pengar som mellanlandade hos mig härom dagen vidare. Ja, att betala räkning kallas det…

Utanför passerar den hårdslitande snösvängen med slunga och lastbil, det är 18 grader kallt och sammanfattningsvis Svensk Vinter.

Ha det gott kära läsare. Vi träffs igen efter jul!!!

Det sägs att trenden nu förespråkar artt skicka pappersjulhälsningar igen efter några år då mail och mess dominerat.

Ska man döma av min skörd stämmer det nog. Jag har visserligen fått många trevliga elektroniska hälsningar, men papperskorten har formligen vällt in till min stora förtjusning. Både väntade och totala överaskningar. Enormt kul!!!

Själv har jag haft ett riktigt svagår då det gäller att skicka papperskort. Men har du inte fått något så kan det ju bli ett sjätte januarikort i stället – DET är väl en överraskning:-)).

Ja, det där var ju en baggis.

En injektion i armen och sedan 16 minuter på en brits. Men som vanligt med såna här undersökningar är det resultatet som är det intressanta och det vet jag inte än.

Mitt problem för övrigt är att någon ätit upp de färdiga skinkskivor jag köpte tidigare i veckan. Förövaren sägs vara en drygt 50-årig fetlagd man som förflyttar sig i rullstol. Signalementet låtet vagt bekant, men det är bara att bita i det sura äpplet och köpa ny skinka i morgon…

How how how…