Konferensdags

Av , , Bli först att kommentera 4

På måndag smäller det! Avdelningens årliga studieorganisatörskonferens. Som läget är nu tror jag det gäller för den fackliga studierörelsen att jobba smartare. Men precis som Dilberts chef, som släppte ifrån sig den klychan, vet jag inte riktigt vad det innebär. Men mer gränsöverskridande, i stil med det vi egentligen gjort i många år fast i större omfattning. Jag är väl med närmast som adjungerad som det heter på facksvenska, men hoppas vi får nya spännande impulser. Det finns, det vet jag…

Och vi utbildar inte bara för att slippa jobba! Snarare handlar det om att med demokratisk utgångspunkt bygga moderna fackliga organisationer där alla kan finna en plats!!!

Atikrundan

Av , , Bli först att kommentera 6

Tja, "antikt" är väl att ta i. Men mitt i mitt bläddrande i miljoner gamla papper och vykort från hemstället började jag glutta i en låda som visade sig innehålla riktigt charmiga porslinsprylar. En liten sjöman i pluntform med tillhörande muggar blev en av flera favoriter. För att inte tala om min pottstol från barndomen som nu pryder vardagsrummet.

Antikrundan INTE nästa, för de här behåller jag!!!

I köttgrottans mörker

Av , , 1 kommentar 4

Även om jag inte levat i tusen år har en hel del förändrats. Inte minst när det handlar om vår dagliga föda. Ett tidigt minne är den totalt vidriga välling med stora russin som serverades i skolmatsalen. Den ligger nog bakom att jag för evigt klassat russin i mat i samma klass som surströmming, filmjölk och spenat d v s fullständigt oätligt.

Den i rubriken nämnda köttgrottan konsumerades ofta några år senare i den som då kallades "skolbespisning". Utan större klagomål vad jag kan påminna mig.

En rätt många som har en femma i början av personnumret drömmer om är blodbröd med stekt fläsk och vitsås. Hemma var vi lite bortskämda eftersom vi hade ett bageri som bland annat producerade detta inom närgränsen. Där fick jag också ofta uppleva en av de mer noterbara höjdpunkterna. Varmt tunnbröd med kallt smör! Detta tack vare att tanterna i bageriet tyckte om den lille lintotten. Hur otroligt det än kan verka var jag nog lite gullig en gång i världen…

Makaronvälling…som liten slurpade jag i mig denna röra som oftast var dopad med enorma mängder socker. Påminde väl mest om supertunna stuvade makaroner och försvann snabbt från favoritlistan.

Långt senare dök den livsförkortande men goda panerade fläskkotletten upp. Det var en tjock och fetdrypande panering som omgav en lätt förskrämd fläskkotlett och serverades med lika flottdrypande stekt potatis på Lappnarksbaren då jag var tonäring. Gott som tusan men skalade säkert bort några år av min livslängd.

Lite hälsosammare men lika goda var de "Göteborgare" S-grillen sålde och som var min huvudföda i 20-25-årsåldern. Parisare med ägg o rå lök och hur mumsigt som helst.

 

Det var några små smakbitar. Det finns mycket mer. Trevlig helg!!!

 

 

Två Oplar…

Av , , Bli först att kommentera 5

…är det förresten på bilden från Simrishamn sommaren 1978. Den röda som jag står vid tillhörde min nu avdöde kompis. Den krockade vi rejält med två gånger under den där resan.Som jag bland annat minns för att vi besökte ett par där mannen var reservofficer med ett gammal dalanamn, Per-ers. Men Armens dator tolkade om detta så alla brev var adresserade till "Nisse Pervers" vilket ju knappast är meriterande…

Mer yrande om fordon

Av , , 1 kommentar 4

Tydligen är det många som minns packmopederna. Kul, men vart tog de vägen? Förmodligen in i samma svarta hål som en massa bilmodeller. Och då pratar jag inte om Volvo PV, Folkvagnar och liknande. Vem såg en Audi 100 77-82 nyligen? Till och med en sista Scorpiokarosden som fanns i mitten av 90-talet är i princip borta. Men där tror jag att Europeiska Bildesignrådet tvingade Ford att köpa tillbaka dem och skrota, så fula var de…Opel Omega? Också i princip försvunnen.  Minns min vän tjejen  M:s gula Amazon. Det var en automat och inte så snabb om man säger. Förardörren var bytt och mitt under ett högfartstest, d v s 120 knutar läste jag på ventilationsrutan "Rostskyddad med Tuff Cote Dinol". i nästa sekund kunde jag se hur dörrbackspegeln lossnade och försvann i diket i ett moln av rostflagor. Inte betryggande och på sitt sätt en illustration till varför många bilar försvunnit. Rosten hade ofta ett lätt jobb i äldre bilar.

Då det gäller packmopederna heter nog svaret snarare kreativa 15-åringar med vilda ideer.

Packmoped

Av , , Bli först att kommentera 6

Det var ett tag sedan jag stötte på en packmoped. Bortsett från monster man kunnat läsa om med Cadillac 500 kubiktumsmaskiner. Men i Vilhelmina var det 50 kubikcentimeter som gällde. Och en mager yngling i militärpäls bakom styret, fraktande runt förnödenheter. Normans, Werners, Granen och förstås Domus (Vilhelminaungars stolthet. Men en lärare med rötterna från storstan Sundsvall kallade det "konsum" till vår stora iritation…) var de livsmedelsaffärer jag kommer ihåg.och när jag pryade på Lindgrens maskiner fick jag nöjet att sota dessa inte särskilt välskötta moppar. De flesta var helt igenkorkade av sot men blev betydligt pigare efter en omgång av mina magiska händer.

Senare blev det tydligen poppis att åka packmoped privat, men så var det inte för oss. De var arbetsredskap, det var två hjul som gällde.

Bara för ett tag sedan fick jag läsa om ett exemplar av dröm-moppen förresten. "Standard Weekend Super TT" hette den och jag såg den först i en broschyr hos en kompis i Dalasjö.

Åtminstone jag trodde inte den fanns på riktigt. Både den och de andra Standard modellerna såg oerhört läckra och futuristiska ut. Men det visade sig att de sattes ihop i Italien, enligt artikeln jag läste. Och var förmodligen jäkligt dyra eftersom de var så ovanliga…

Baby-yra

Av , , Bli först att kommentera 5

Ganska många jag känner har fått barn eller är gravida. De allra flesta är kvinnor. Så jag var lite varmkörd inför DEN STORA NYHETEN att Daniel och Viktoria fått till det. Jag förstår dem som människor om det i glädjen också blandas lite lättnad. Om de hade haft problem med fertiliteten skulle de stötts, blötts, analyserats i all press och offentlighet i många år. Det kommer visserligen Kjell-Barbro (ja, vi vet ju inte) också att bli men i en positivare anda.

Det som ändå förvånar mig är att Aftonbladet satsde nio uppslag med enorma bilder och märkliga vinklingar på detta, att Daniel nu gjort sin inSATS och kunde tillbringa de kommande 60 åren med att vinka och se intresserad ut. En viss republikansk anda borde finnas på redaktionen men idag var den totalt bortblåst.

Själv grattar jag gärna men är väl 90 % republikan och skulle ha tyckt att det hedrat nyssnämnda tidning om de nöjt sig med kanske ett uppslag för att markera ett avstånd till rojalistpressen. Men idealen har väl fått respass. Gissningsvis var det en bunt SAAB styrelsemedlemmar som tog dem genom tullen efter att ha mjölkat det sista ur ett döende företag. Det är verkligen bedrövligt men just nu vill mitt pekfinger vila så jag orkar inte skriva om eländet…

Djupvarning

Av , , 1 kommentar 7

Många uttrycker rädsla inför döden. Det är fullt mänskligt och naturligt men jag undrar om så många egentligen gör det. Då du dör finns två grundvägar. Antingen upphör du existera, du dör "på riktigt". Och då du gör det finns du inte längre och kan inte uppleva något. Jag tänker lite på papegojan i en sketch med John Cleese tror jag, där han använder alla tänkbara synonymer för "död" om fågeln.

Det andra läget är att du övergår ill en annan form som vi inte vet ett dugg om. Spännande, känner jag spontant. Vad det än blir.

Det vi fruktar är sällan döden utan vägen fram till den…

Djupare än så fixar jag inte att vara, det var bara det att jag börjadefundera över den rätt vanliga frågan: "Är du rädd för att dö?"

Balbergets besegrare

Av , , Bli först att kommentera 6

Bilden ovan togs för åtta år sedan. 16 augusti 2003. Fotoklubben hade precis bestigit Balberget vilket inte är en helt lätt klättring. Men vi fick fin utsikt som belöning!

Och efteråt inte älskog (suck…) inte heller älgskog men väl älgfarm där vi hade några trevliga timmar. Vet ni att en älg har en jättegod doft av skog och vildmark om man snufsar den mellan hornen?

NEJ, jag gjorde det inte men en tjej som älginventerade och sövde dem från helikopter berättade det i ett reportage jag gjorde en gång.

Just nu sätter nog många älgskog före älskog. Jag ska lista för- och nackdelarna bara jag får tid.

Förresten kanske jag ska strunta i det. Jag har så liten erfarenhet…av att jaga älg, alltså:-)).

Är det lämpligt med ståndskall innan man sätter ett skott i råttan,förresten???