Tydligen gick det intelligensfokuserade ämnet hem dåligt. Färre bloggbesökare än på länge. Så det var ju ett dumt ämne, intelligensen till trots!!!

I morgon väntar läkarbesök med besked om läget på tumörfronten för några veckor sedan. Det finns roligare dagar. Därför är jag inte superkommunikativ just nu utan ber att få återkomma.

I morse lockade Aftonbladet med ett utdrag ur högskoleprovet. Av totalt 160 frågor var det 20, på temat "ordförståelse" som skulle besvaras. Himla tur att det inte var matte eller nåt…

Jag slutade på 95 % rätt och är lite störd över att jag tydligen missade en fråga. Men ändå rätt bra och föga förvånande. Jag har ju åtminstone delvis försörjt mig på att kunna hantera svenska språket i alla möjliga sammanhang så lite borde ju ha fastnat.

I likhet med många, vill jag påstå, har jag annars en latent skräck att avslöjas som en person med ett lättare begåvningshandikapp. Jag tror man brukar ange IQ 25 – 65 och normalt är vål 80- lite över 100.

Anledningen till det är enkel: jag tänker så jäkla korkat och konstigt ibland!!!

Det MÅSTE helt enkelt vara något fel utöver långvarig syrebrist under operation och vänstersidig stroke? Eller så är ja "speciell". Kanske hade jag fått någon bokstavsdiagnos om kunskap om dessa hade funnits då jag vax (inte ofta ni ser den böjningsformen???) upp…Men då var det tuffare tider. Riktigt tydliga fall av begåvningshandikapp fick heta "femmfemma" som för övrigt refererar till ett avsnitt i dåvarande sociallagstiftning om dessa människor. Tror jag i alla fall.

Faktum är i alla fall att jag missar jättetydliga signaler ibland, samtidigt  som jag ser sammanhang ingen annan noterar.

Det här är egentlgen bara till en kommentator, men ni andra får hänga med:

Barracudan ägdes av Erik Bjerkeryd i Latikberg, jag och Ola gick ju i samma klass. Och Cheva 55:an minns jag hur den stod och glänste vid affären. Var det den vi misslyckades att köpa många år senare men som till slut gick till Lycksele?

Ett av mina tonåriga bilminnen är hur du spontant erbjöd mig en provtur med din Valiant V100. Fantastiskt men vi var tvungna att köra ikapp postbussen som jag skulle åka med. Jag skulle nämligen till Vilhelmina för ytterligare en körlektion i min jakt på körkort…

Det var väl i maj jag köpte min nuvarande mobil. Lite i förbifarten noterade jag att både google, Faebook, Internet m m fanns men jag brydde mig inte nämvärt. Töcke fjask ti telefon? Nä…

Men förra veckan tog jag en närmare titt och konstaterade att de fungerade. Bra dessutom!!!

Så nu är jag en ivrig telefonfejsbåckare.

Det är aldrig försent att lära…

En kommentator nämnde nyss Borgward, ett nu försvunnet märke som i likhet med Peugeot hade 10 000 mils motorgaranti. Vad som är lustigt är sammanträffandet! I går kväll berättade en kompis att en vän till honom hittat en jättefin Borgward Isabella plus massor av delar för en struntsumma. Så fynd bland gamla bilar går fortfarande att göra.

Är för övrigt så ofattbart gammal att en av mina klasskompisars farsa hade en röd Borgward…Ja, och en annan en ny Plymouth Barracuda 1965 i guldmetallic.

Gymnasienämnden träffades på  Dragonskolan idag. Det är långt ifrån första gången jag besöker skolan efter 150 miljonersombyggnaden men jag blir lika glad varje gång!

Vilken fin lärmiljö, allt från avancerad teknik i klassrum till luftiga snygga lösningar för informella mötesplatser. Lite avundsjuk blir man ju. Malgomajskolan – och alla andra skolor på den tiden – runt 1975 var korridorer, klassrum och en stor aula.

Förresten fanns det små studierum ovanför biblioteket. Jag minns det av den dystra orsaken att vår lärare en gång kom på mig och min avdöda kompis med en flaska brännvin på bordet mellan oss…

Men läraren ifråga måste ha hamnat i ett chocktillstånd och gick bara ut och sedan hörde vi inte ett ljud om saken.

Men i det stora hela var allt väldigt fyrkantigt och formellt. När jag passerade de syrénlila skåpen på Dragonskolan sög det faktiskt till i studietarmen, något som inte hänt på många år.

Som många vet jobbar jag på Volvo. Ett företag som, precis som konkurrenterna, har många goda skäl att utveckla sin produkt. Miljö, säkerhet, ny teknik som gör nya lösningar möjliga, kundkrav mm mm.

Men som du också vet finns två stora tillverkare av kolsyrat sockervatten. En soppa som i min värld produktutvecklades klart på 1800-talet. Det som tillkommit är lite sockerfria varianter. Men annars har väl inget hänt.

Men utan att veta tror jag med säkerhet att de båda bedriver produktutveckling.

Hur då?, undrar jag.

Vill den som vet kasta ljus över detta vore jag tacksam.

Där jag sitter vid ett fönster mot gatan kan jag konstatera att det börjar bli säsong för långa existenser av obestämt kön med hockeymasker att smyga ut på gatan. Fuktigt och dimmigt. Vilket får mig att tänka på en märklig upplevelse. Sent en söndagskväll hade jag gjort ett snabbt besök på Volvo. Då jag går ut på den fuktiga planen utanför Måleriet ser jag tre gestalter mitt uta på planen kanske 50 60 meter bort. De går bredvid varandra. Jag kastar en snabb blick, tittar åt ett annat håll och tittar tillbaka. Hela gården är upplyst av starka strålkastare men av de tre figurerna finns nu inte ett spår. När jag jäktar mot bilen slår det mig att de långrocksklädda figurerna måste ha varit närmare tre meter höga…Gonatt, sov gott!!!

Aldrig kunde jag tro att apsnor skulle få en så stor betydelse i mitt liv! För den som inte jobbade med studier i IF Metall för tio år sedan kan jag meddela  att det normala namnet på produkten är "häftmassa". En grå klibbig klump perfekt för att sätta upp saker med, till exempel blädderblocksblad. Som vi dekorerade väggarna i undervisningslokalen med i riklig mängd.

Tror att det var Ronny, som då var studieorganisatör, som myntade uttrycket "apsnor".

Eftersom jag nu åker runt i rullstol kan det vara svårt att plocka upp tappade tabletter, postit-lappar, diabilder eller annat. Det är då mitt hemliga vapen griper in, en teleskopisk, magnetisk, pinne där jag sätter en klump apsnor som sedan fastnar på det tappade om det inte är för tungt och låter mig hala in det.

Magneten fixar nycklar, skruvar och annat metalliskt.

Apsnoren är också drömmen för en enarmad då en skruv ska fästas. En klump där skruven ska sitta, dit med skruven och dra!!! Allt klart!

Ja, helgen har rullat på med väldigt god mat och lite utflykter till Umeås nya områden och andra sevärdheter. Man ska ju lära känna sin närmiljö!

Vinterdäcken fixades lika snabbt som vanligt av min snälle hyresvärd, så nu är det problemet ur världen. I morgon har jag en lång lista till gubbdagis med småsaker som ska handlas. Bland annat fick min väckare psykbryt och började ringa sju timmar för tidigt så en ny behövs.

See you later…