I morgon byter månaden namn till krigsgudens välklingande Mars. Och jag har redan börjat med vårrutinerna. Just nu är det våt asfalt i stället för hal snö utanför bilen vilket är värt guld för en halkrädd funktionshindrad. Och bilen ska lackbehandlas nästa vecka.
Och det lär inte dröja innan den ska vårservas. Temperaturen visar på ett stort antal plusgrader.Och ljuset är vårintensivt. Kort sagt: rätt skönt…
…till den efterlängtade helgen. Och inte minst viktigt är att vi nu marineras av härligt solljus ibland! Optimismen vaknar och jag kan drömma om att kunna hämta tidningen själv. Om klimatet så tillåter ska jag tvätta bilen i helgen och se om den fortfarande är grå. Men för övrigt talar allt för att det blir lugnt.
Nu får det vara tillräckligt. Under en kort period har flera människor som jag tagit för givna försvunnit. Det är faktiskt en sak då någon går bort vid hög ålder. Båda mina föräldrar var 87 och trots att det var tråkigt väntade man det sig på ett plan.
Men de här skulle ju bara finnas där. OK att det kanske bara var ett par gånger om året jag träffade dem men de fanns ändå där.
För att byta ämne kan jag meddela att helgen gått i det totala lugnets tecken. Nya skor, vilket var behövligt, och en väska till nya smartphonen. Som jag nu kommer bra överens med även om vår början blev svår. Viftade jag med fingret i samma rum som den startade tre nya program. Långt ifrån den mer handfasta knapptelefonen.
Första tre dagarna kunde jag inte ens svara då det ringde tills en yngre förmåga berättade att jag skulle dra över telefonsymbolen, inte slå med fingret…
"klösbräda" kallas de ju inte helt felaktigt…
Ja, det har varit det stora lugnet som dominerat helgen. Men under ytan har det jäst i varje fall på fredag. Då fick jag nämligen min nya smart phone och vår första kontakt blev väl lite chockartad. Viftade jag med fingret i närheten av skärmen startade någon ny och märklig funktion. Nu har jag vant mig men det är inte som en s k "knappsatstelefon".
De kallas ju för "klösbräda" och det är inte helt fel.
Investerade i en kortläsare för att kunna ladda in bilder i datorn också. Såg en guru på nätet som absolut förordade läsare framför kabel från kameran och jag tror ju på det mesta! Det gick bra i alla fall.
Har den avancerade amatörfotografen blivit mer driven än på den analoga tiden? Det var en artikel om fullformatskameror med vinkel på amatörer i den andra tidningen idag. En intressant artikel men priserna bara för kamerahus börjar väl på drygt 20 000. Och sedan behövs optik i den övre prissegmentet för att göra dem rättvisa. Du ska ha rätt programvara, en kraftfull dator, stor kalibrerad skärm, superduperskrivare med mera. Hela paketet kanske 150 000…
Som tur är går det bra med en kamera för några tusen och kanske ett gammalt Photoshop om man vill pyssla lite, annars kan man låta någon firma ta fram JPEG-bilderna för en billig slant.
…är inte det lättaste i det här samhället. Hade ett par utgifter i annan bank än min egen förra veckan. Krumryggig avpengasäckens tyngd rullade jag in på den banken bara för att få reda på att kontanter – det hanterade de minsann inte längre!!!
Nu funkade det bra på internetbanken men lite förvånad blev man allt.
Att växla bort insamlade mynt verkar vara näst intill hopplöst även det.
Så det är inte en slump att man sällan har papperspengar i plånboken. Det går knappt att bli av med dem.
Tänkte på att min första inkomst – veckopengen – länge höll sig på 2.50 i veckan. Det gick att omvandla till en bra hög femöresgodis. Jag minns då Birgit skämtade med Hans-Göran en gång då han varit lite vag i sina önskemål och levererade en hel näve full med enbart Jack-kola.
Det har inte att göra med någonting, men minnet dök precis upp.
Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.
Senaste kommentarerna