Precis som Ingvar Näslund, denna förträffliga tidnings chefredaktör, lyssnade jag med stigande förvåning och irritation på idoljuryn som inte kunde lägesbestämma sig bättre än att de var i ”norrland” då de hade uttagning i Sundsvall.

Men detta har irriterat mig i hela mitt vuxna liv. Tänk om händelser i Malmö, till exempel,  konsekvent beskrevs ha hänt i Svealand (blir det väl?), i stället för orten – vilket ramaskri det skulle bli…

För övrigt åt jag världen godaste hallonpaj igår vilket intresseklubben kan notera. Och huvudrätten enchilladas med härlig sallad var också en njutning. Njöt gjorde jag däremot kanske inte i morse då skatteverket fick nästan 8 000 i restskatt. Men bara de använder dem förnuftigt är det ok. Men får jag veta att en enda krona går till fallskärm åt någon mindre kompetent chef blir det omedelbart en snigel på ögat!!!

Avslutningsvis  konstaterar jag att vi står inför en valprocess som djupare än någonsin riskerar att dela länet och förvandla vänner och grannar till bittra fiender. Jag kommer att ägna mycket tid kommande vecka till att fatta ett självständigt valbeslut. Vilket inte är det lättaste då en del djupt engagerade på bästa barnspråk förklarar varför deras sida är den rätta…

Nja, kanske inte direkt men jag tycker ändå att just döden kan vara värd några rader. Inte alls känsloladdat eller plågsamt, jag nöjer mig med att konstatera att vi alla förr eller senare kommer dit.

Det är faktiskt många år sedan jag började titta på hur det hela ska lösas praktiskt. Det är inte minst en fördel då man inte har egen familj men minst lika viktigt om du har anhöriga. Jag vet hur vilsen man kan känna sig då man ska försöka göra det så bra som möjligt men är helt ovetande om vad den avlidne egentligen ville.

Alltnog har jag anvisningar för hur min jordfästning ska göras och just nu tittar jag på lämplig sten, kista och annat. Jag har dessutom ett nytt testamente som bara ska bevittnas för att sedan ersätta det förra.

Allt det här tycker jag är lite av en självklarhet för en 55-åring. Som visserligen kan leva i 30 år till men man vet inte. Förresten är 87 en farlig ålder i min släkt. Min mamma fyllde det någon vecka innan hon dog, och om min pappa levt ett dygn till hade han också fyllt 87. Så kommer jag dit ska jag ta mig i akt:-))!!!

Just nu jobbar polisen med att spränga en bortslarvad handgranat. Så här på Storgatan väntar vi bara på smällen! En fråga man kan ställa sig är om det finns fler bortdrällda granater. Och varför den låg ”tappad” på Rådhustorget, i alla fall enligt vad som framkommit hittills. Däremot vill jag inte falla för några skräckhistorier om hur våldsamt Umeå blivit den senaste tiden. Ett par, från varandra skilda händelser, gör inget Chicago, eller hur??

Våffla med grädde och sylt på Värdshuset i Brännland blev en trevlig söndagsutflykt. Man slås av den smått paradisiska milhön då man åker förbi Baggböle mot Brännland. Stora och välskötta västerbottensgårdar. salssläta gräsmattor och en allmän stämning av ursvensk trevnad. Lycko den som får växa upp i den miljön.

Inte för att jag klagar, Bäsksele var inte så dumt heller även om husen var enklare. Det åktes rätt anspråkslöst också, Folkvagn och PV var rätt vanliga. N Harry var värst som hade 102 hästar i Opeln vilket gjorde oss lätt svimfärdiga. Föga anade vi att det var s k SAE hästar vilket motsvarar cirka 90 moderna kusar. Förresten hade min farbror en tidig Chrysler (som senare blev Plymouth) Valiant med tryckknappsautomat och förmodligen 145 SAE sexa. Rena raketen.

Klockan är nu 19.30 och ingen smäll ännu…

Först och främst måste jag erkänna att min information är ett par år gammal. Förhållanden kan alltså ha ändrats, men det jag hört är följande: Någon gång 2015 eller så kommer all vår nuvarande gatbelysning att förbjudas av miljöskäl. Det ligger nära till hands att ersätta dem med diodteknik men den kommun där man gjort försök (Jönköping?) köpte tekniken från Kina.

Vore det inte lysande (fniss) att bygga upp kompetens för detta i någon av våra glesbygdskommuner? Ett stort antal jobb skulle kunna bli effekten av detta eftersom 286 kommuner ska byta allt gatljus. Vem tar bollen???

Ja, snart får royalisterna sitt lystmäte. Själv konstaterar jag att programmet verkar fulltecknat och frågan är om man själv velat yra runt sådär i 40 år. Det kan man väl tycka även om kungahuset för övrigt kan ifrågasättas. Fick nästan spunk av en journalfilm från 1964 då en krypande snubbe ”underdånigast bad konungen motta en ny Amazon för drottningens räkning”, väldigt fritt översatt. Samtidigt vet jag att det knappt fanns någon hemma som kunde ens drömma om en ny Volvo. Och samma kryperi finns fortfarande…

Men som sagt – jag tror att det kan vara ett helvete att va kung ibland och det kan jag känna för.

Då det gäller de kidnappade barnen och hundarna rullar det bara vidare på FB, trots oändliga mängder information om att det är vandringshistorier. En annan sak som verkligen bekymrar med är hur mycket material som har rent rasistiskt ursprung  förs vidare som sanningar av normalt förträffliga.Jag misstänker att om de verkligen tittar vem som står bakom det de förmedlar så skulle de bli förvånade och skrämda. Självklart finns problem men de måste diskuteras sakligt, inte via en vulgärdebatt där det mesta är grovt osant.

För övrigt blev jag av med det fellevererade kaffet idag. Beställde nämligen fyra paket och fick 48!!! Till slut behöll jag tolv paket och skickade tillbaka tre plattor d v s 36 paket.

Häromdagen kunde vi i länstidningarna läsa om männen som kidnappar hundar alternativt barn för transport till Polen. Båda versionerna finns fortfarande på Facebook där de regelbundet dyker upp. Men där kan jag ändå ha en viss förståelse om luttrade ”vanliga” människor sprider det vidare, vi har ju fått lära oss att tro att allt kan hända och då varningen berör familjemedlemmar kan man lätt råka sprida det vidare. Men tidningar ska banne mig ha den källkritik som behövs för att avslöja sånt här. En sökning som tog några sekunder gav mycket info om bakgrunden till dessa vandringssägner, publicerat i andra dagstidningar och även intervju med folklivsforskaren Bengt af Klintberg om upphovet till ryktet. Som för övrigt åkt runt en massa varv på Facebook genom åren.

Tyvärr, åter, konstaterar jag tyvärr att folk tror på vad som helst. Då är källkritiska medier ett viktigt verktyg för att avslöja bluffar…

Just nu känns det som att det vore häftigt att få sätta sig i ett rymdskepp och blåsa iväg till en annan planet. Gärna frodig, grön och framförallt inte kontaminerad av människor. För vi verkar ju ha en förmåga att ställa till ett helsike överallt på vår planet. Ofattbara grymheter i till exempel Kongo, människor med makt som tillskansar sig enorma belopp samtidigt som deras totala felsatsningar kostar vanliga människor arbete, hus och hälsa.

Miljön storknar och pol-isarna smälter. Orkaner och översvämningar härjar. Rasism som är beredd att tro på vilket illvilligt och ogrundat rykte som helst, bara det handlar om den andel  av jordens befolkning som inte är svenskar.

En chef stönade ibland då det var tungt ”Man skulle ha blitt kustfiskare”. Jag vill travestera honom och lika trött stöna ”Man skulle ha kunnat rymma till ett annat solsystem”

Jag vet inte om fler bloggare drabbats men själv råkar jag ut för det nästan dagligen. Att ett smått genialt uppslag till bloggämne ploppar upp…för att sen försvinna spårlöst en minut senare.

Irriterande då man har en kvardröjande skugga av att det var stort och bra, men vad det var koms inte ihåg!

Det torde vara rätt vanligt eftersom dagens livsmiljö ger ett ständigt upphov till nya ideer och tankar som ska ha plats. Det är i alla fall en bit kvar till det är lika illa som en kvinna jag läste om som tog bussen till bilprovningen. Hon glömde bilen!!! Det är inte riktigt samma sak, men bland det roligaste jag hört var en deltagare i en frågesport som skulle vinna en motorcykel. Bara han svarade ”AC/DC” på en väldigt lätt fråga om den australiensiska rockgruppen.

Men han fick totalt hjärnsläpp och gissade på alla tänkbara kombinationer av de fyra bokstäverna – utom den rätta…

Till slut vrålade programledaren, som på alla sätt försökt hjälpa honom, fram rätt svar för att få ett slut på eländet.

Det är inte lätt med minnet, men nu ska jag i alla fall komma ihåg att publicera den här bloggen!

Jordgubbarna. Verkar godare än någonsin och jag har för länge sedan passerat de fem liter jag hade som mål att äta.

Huset. Det stora grundintresset för det hus jag tänkt sälja. Och ju fler intresserade ju större chans…

Ekonomibalansen. Får 7 000 i restskatt men ett dödsbo jag förvaltar får tillbaka samma summa.

Blingbling klockan. Glittrar vackert på armen och får mig att känna mig som en hip hop stjärna.

Kroppen. Känner mig väldigt mycket piggare än i vår då jag betade av en massa avdelningar på NUS.