Det är verkligen hög tid att ALLA oavsett uppdrag i politiken inser vikten av absolut ärlighet. Det du lovat SKA gälla, finns minsta risk att det inte kommer att bli fallet är det bättre att vara tyst. Detta oavsett partitillhörighet. Jag har en skrämmande känsla att varje gång allmänheten uppfattar ett löftesbrott drivs ett antal väljare in i det absoluta mörker som en politik dominerad av Sverigedemokraterna är.

De är ju inne i en helt absurd medvind nu och kan göra precis vad som helst och ändå älskas av fler och fler.

Tro mig – skulle de få ett verkligt inflytande med sina svartvita hatlösningar är det här landet på väg över stupkanten. Det är skickligt från dem men de har haft draghjälp i fråga efter fråga där vi som röstar inte kunnat sympatisera med en politik från våra partier som verka vara frikopplad från folkviljan.

Ja, sommar, semester, ledigt och massor av heta ämnen. Så visst borde man blogga, eller hur? Problemet är bara att min enda fungerande arm envisas med en intensiv värk i armbågen efter bara några meningar. En gammal arbetsskada i kombination med en ny. Tänker med viss saknad på då jag skrev med tio fingrar och på hur obehindrat jag då kunde skriva långa texter.Men visst går det med en del tålamod. Och jag kan ju jämföra mig till exempel med forntida munkar som handskrev gigantiska böcker, ibland i många exemplar före tryckeritekniken. Där kan man snacka om tålamod!

Här är det för övrigt lugnt. Köpte en ny större tv häromdagen, däremot är det nu flera veckor sedan jag köpt någon kamera. Ja, det erkänner jag, nu är jag nästan mätt på fotoprylar. Mina tre kameror, två blixtar, fem objektiv mellan 10 mm och 300 mm (eller 15-450 digitalt för den som kan fototugget…) täcker basbehoven så att säga…

Så är det. Tre veckors ledighet kvar. Motormuseet i Vännäs, Glassbonden och Rovågern är några utflyktsmål som planeras. Nu börjar armbågen spöka. Hej så länge!!!