Nej, idag fick jag vända med ogjort ärende, hann bara lämna lite prover. När det blir av nu är osäkert men sjukhus och operationer är ändå inte min cup of tea. Jag hann till och med på jobbet…

Väntar på ny tv:n som borde komma vilken dag som helst. Tack vare att den är på 28 tum kanske den kräver vissa smärre ommöbleringar, vi får se.

En annan åtgärd som är högt prioriterad är att gnugga av den millimetertjocka saltsmeten på bilen. Det blir nog så snart vädret tillåter. Stengrå ska den visst vara därunder, få se om det stämmer.

I morrn väntar träning och på onsdag viskades det om smörgåstårta på jobbet. Det är väl ungefär vad som händer i närtid…

Efter en tid började min 15-årsmoppe, en röd Mustang, kännas lite slö. Detta trots att den gick bra för att vara otrimmad. Nästan 40 om jag minns rätt. Men mer pulver behövdes. Alltså åkte jag till kompisen Arne några ´byar bort för att jacka kolven.

Mina kunskaper var minst sagt ytliga medan han var en rutinerad trimmare.

Det jag minns bäst är att vi lyckades tappa ner ena låsringen till kolvbulten i vevhuset och det var nog bara försyn från ovan som gjorde att vi lyckades fiska upp den!

Men när operationen var avslutad öppnade sig en ny värld. Moppen kändes som en vild springare. Harreminje, mätaren tangerade ju 50 ibland. Jag kände det som om jag flög.

Många år senare då jag hunnit bli både mogen och kanske lite övermogen hade jag en annan minnesvärd tvåhjulsupplevelse. Men den här gången var det lite mer än en hästkraft, runt 150 närmare bestämt. Jag fick nämligen nöjet att testa en Kawasaki ZZR 1100. Det var på det tiden det var den RIKTIGA värstingen.

Förvånansvärt snäll att köra var den. Även om jag nog knapp körde över 100 så jag satt den inte på prov, strax över 300 var väl toppfart.

Däremot ingen höjdare på grusväg då racingdäcket fram ”wobblade” hela tiden.

Men som sagt – minnesvärt. Ungefär i paritet med då jag körde 270 med en Porsche men det är en annan historia…

Kanske är det våren som fått hjärnvindlingarna att tina upp. Kanske att jag haft bra flyt några dagar.

Bra flyt…i mitt fall räcker det med att ett känt mediaföretag med tyskklingande namn snällt tog tillbaka en nyköpt tv som visade sig vara paj. Och att butiken snällt tog tillbaka den ettersalta kasslern och gav mig mer än jag betalt. Och inte minst att mina prover såg bra ut, undantaget då njurarna som länge varit på väg in i dödsriket. Jag hinner nog börja med dialys under året gissar jag.

Detta föregås av att jag kommer att läggas in några dagar i slutet av februari för att lyfta fram en ven och en artär som ska kopplas ihop och bli tjock så dialysblodet ska kunna cirkulera i den. Det hela känns väl så där i och med att det troligen blir livsvarigt. Tror inte på allvar att de letar upp en njure till en gammälg som jag utan jag lär bli dialysberoende resten av livet. Har tyvärr ingen kompatibel bror eller syster heller.

Har ni märkt – då vi ändå pratar munterheter – hur ofta media och andra undrar hur god vår beredskap är i händelse av en kris. Ja, egentligen är det ju krig det handlar om även om det känns hurvigt att erkänna.

Det knakar i fogarna i princip jorden runt och kanske får man vara tacksam som redan nått de sista bitarna i livspusslet. Jag avundas egentligen inte de som föds nu…

Till slut något helt annan. Det finns en Facebooksida om svensksålda jänkare och det är helt otroligt vilka vrak som renoveras och blir trevliga inslag på vägen. En del som hamnat i ”raggarsvängen” hinner till och med köras ner ytterligare en gång och renoveras igen från vraknivå. Vilka prestationer!!!

Väldigt kort så här mitt i natten: 27 nästa månad ska jag läggas in för att operera den fistel där så småningom dialysen ska göras. Men sedan ska den i alla fall mogna 3-4 månader innan den kan användas. Sovrumstvn fortsatte busa så jag beställde en ny i kväll. Donald Trump fortsätter också att busa – det verkar bara bli värre. Och i media diskuteras på allvar hans mentala hälsa. Kommer han att sitta ett år???