Optimist eller realist först som sist…

Av , , Bli först att kommentera 5

En lite svårtolkad rubrik kanske men jag känner att det är viktigt att vara realist i dagens sanhälle för att behålla en viss optimism. De som bara ser ljusblå molntussar var de än tittar är rent ut sagt lite puckade eller har en osannolik förmåga att förtränga det verkliga läget.

Som är långt ifrån hopplöst men onekligen finns problem som måste hanteras, många. Ett nyckelord om vi ska komma framåt är ärlighet. Som det är nu vill jag påstå att alla inriktningar oavsett den specifika frågan ”justerar” verkligheten så att den ska passa dem. Skulle vi kunna få bort detta vore mycket vunnet.

En vän väckte förresten en ide härom dagen. Varför inte redovisa de verkliga kostnaderna för varje sjukvårdsåtgärd i en kolumn bredvid de 80 kr per dag eller vad det är nu som vi betalar. Många fattar nog inte hur enormt dyrt det är och skulle då få sig en tankeställare. Tänker närmast på de som hävdar att svensk sjukvård befinner sig på en katastrofal bottennivå. Där finns väldigt stora problem att lösa utan tvivel men en massiv satsning på att stoppa skatteflykt skulle ge oss några välbehövliga miljarder.

Giv akt???

Av , , Bli först att kommentera 5

Om ungefär två veckor är det 39 (!!!!) år sedan jag muckade från det militära. Och nu ska man tydligen blåsa liv i värnplikten igen. Jag gillar faktiskt tanken, främst för att jag tyckte att det var en bra social träning. Det är heller ingen nackdel att ha några tusen tränade och insatsklara vid översvämningar och andra naturfenomen – som inte torde bli ovanligare. Det tråkiga sidan är att det också handlar om att bygga upp en konfliktberedskap. Omvärldsläget blir succesivt kärvare.

Egentligen borde vi ge ansvariga politiker från 70-talet en rejäl knäpp på näsan för att de var så bottenlöst korkade. Flygvapen, militär, förnödenheter för civilbefolkningen – nästan allt monterades ner och skrotades. Jag är INTE ute efter en militärstat utan en trovärdig beredskap på alla fronter. Men i bakgrunden handlar det väl förstås om att spara pengar. Ja förresten – vart tog de trettiarton miljarder som ett skrotat värnpliktsförsvar innebar vägen???

 

En utvikning: få se vem som bli först att ta hem en ZIL, Chaika eller annan öststatslyxbil. Det kanske redan har hänt även om jag missat det. Tekniskt var väl många i princip Packard, som ryssarna köpt verktygen till och det är ju inte det sämsta. Men hade kommunistkina någon bilproduktion? Är det någon som vet?

Om jag hade en miljon. Otroligt orginellt…

Av , , Bli först att kommentera 6

Vem har inte funderat i de banorna. Även om nu en miljon inte är vad den en gång varit. Men så här skulle jag gå till väga:

– Jag skulle lägga 200 000 på en tämligen ny Toyota Avensis kombi. E n lite trist men bra bil som dessutom är snygg.

– 100 000 till någon form av stöd till något som behöver stöd. I Sverige eller utomlands och kanske fördelas pengarna till flera.

– 10 000 för att fräscha upp vardagsgarderoben. Skulle inte tacka nej till några snygga jackor, till exempel

– På IT-sidan intet nytt. Har två rätt nya datorer och två ännu nyare TV apparater och ny stereo.

– Även på kamerafronten har jag allt jag behöver. MEN kanske jag skulle köpa ett bildbehandlingsprogram typ Lightroom.

– Jänkarsuget finns ju men jag har dels inte något garage, dels kör jag inte själv längre. Så det får vara så länge.

– Resa då? Det är inte så lätt med alla sjukdomar men gick det att ordna kunde jag lägga 200 000 på några veckor till Hawai, mitt drömresemål, med två assistenter.

– Betala mina lån

– Resterande 350 000 fick gosa på ett konto som jag vet ger lite ränta och som omfattas av staens insättningsgaranti. Trygghet alltså.

– Hm, en miljon är nog fortfarande rätt mycket…TREVLIG HELG!

Blåst på konfekten

Av , , Bli först att kommentera 6

I onsdags då jag dundrade in på jobbet väntade två STORA smörgåstårtor i fikarummet.  En bra början på dagen, eller hur? Men själv tackade jag ödmjukt nej till erbjuden bit. Vi i min arbetsgrupp har nämligen ett möte runt lunch varje onsdag och förra onsdagen hade vi lite lätt pratat om att äta s-tårta även där och jag kände att två portioner på några timmar blev lite mycket.

Men väl på det senare mötet visade det sig att det inte skulle bli något fika. Jag blev med andra ord totalt blåst på konfekten. Men kanske nästa onsdag…

Nya tv:n går kanon för övrigt.