Från mitten av 90-talet och fram till min operation 2006 var jag engagerad i olika former av utbildning. Det handlade om allt från grundläggande skyddsombudsutbildning till miljöutbildningar. En av de där jag hade särskilt många deltagare var en sådan som fick namnet ”Dialog om miljön”. Den var indelad i tre delar varav den första sköttes av konsulter. Tanken var att utbildningen började med det globala perspektivet för att sedan närma sig vår fabrik. Det blev intensivt eftersom alla cirka 2000 anställda skulle få del av den och vi var bara ett fåtal handledare. Med tanke på att varje utbildningstillfälle omfattade två timmar och att vi vanligen hade runt 20 deltagare förstår ni att det blev några träffar. Som för övrigt inte genomfördes som jag gärna hade velat. Det var massor av bilder och ”föreläsande” från oss handledare och lite av diskussion och dialog. Men å andra sidan, hur skulle vi hunnit annars?
En annan utbildning där dialogen tvärtom var grunden var de förtroendemannautbildningar vi körde under många år. Den var länge på 3 x 1 vecka och baserade sig på grupparbeten och korta föreläsningar.
Men nu är det där historia. Men ibland undrar jag om jag skulle fixa det höga kurstempot i nuläget, även om det onekligen är lite skönt att slippa allt planerande.
Jag hann ju också med att vara studieorganisatör i IF Metall Södra Västerbotten i över tio år.
Senaste kommentarerna