Ja, nu är det inte lätt att ha åsikter…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag har genom åren haft en förmåga att tycka till om olika saker. På den tiden jag gick olika kurser märkte jag hur det ofta var jag som tyckte till i olika frågor som togs upp. Till min egen stora förvåning ska tilläggas, jag visste inte att detta fanns dolt i min personlighet. Det var en positiv överraskning särskilt som jag tyckte att mina åsikter hade en hyfsad kvalitet om man kan uttrycka det så.

Men detta har förändrats i och med IT och även den övriga informationsfloran växt så enormt. Oavsett vilken åsikt du för fram i en fråga kan en av två saker hända: Antingen får du en replik från någon som har 120 högskolepoäng på precis detta område och som med en enkel kunskapsviftning sparkar ner dig totalt i skoskaften eller så blir din åsikt totaldissad av någon fullständigt korkad, hat och lögnfylld foliehatt som gör att hela din dag blir förstörd.

Jag har alltså bestämt mig för att sluta ha åsikter tack vare att det är så oändligt många som redan har det. Mina bloggar ska hädanefter bli fullständigt oförargliga. Jag tror att jag bara ska skriva om min katt. Har visserligen ingen sådan men jag skapar en fiktiv – vi kan kalla den Nils-Ove.

 

Observera att ovanstående rader bara var en satir, men lite som jag beskriver det kan man känna. Men givetvis fortsätter jag med åsikter vid behov!!!

Då märrsedes var på topp…

Av , , Bli först att kommentera 2

En gång i världen ägde en kompis en Mercedes 220 bensinare -71. Direkt han köpte den byttes bakaxeln, som efter en dikesvisit hade den dåliga smaken att ställa upp bilen i sladd så snart underlaget var snö. Men därefter upphörde i princip allt underhåll. Jag körde den väldigt ofta och det gick så långt att jag bytte olja och filter själv då jag såg att oljetrycksmätaren började sjunka oroväckande.

Men för övrigt levde den ett hårt liv. Hur många mil den åkte runt Norrland, fullkomligt överlastad med festglada ungdomar och med gasen i botten där det överhuvudtaget gick vet jag inte. Men dragkroken var till stor del nedslipad av att ha dragit asfalten. Och som sagt – oerhört sparsamt med service.

Men precis som med människor blir ingen glömd av döden.

I mercans fall inträffade detta en tidig sommagryning då en dödstrött chaufför somnade i hyfsad fart och brakade av vägen. Där  stod en stor björk som bilen träffade på tre meters höjd och inte ens en tysk kvalitetsprodukt klarar en sådan smäll. Föraren som just då var ensam klarade sig otroligt nog oskadd lyckligtvis. men ägaren fick absurt nog byta bilinnehav till en Lancia!!! Av den modell som Lancia var tvungna att köpa tillbaka av alla som köpt dem på grund av rostskador i Storbritannien. Snacka om kontraster men den funkade också några år.

Donera mera!

Av , , 1 kommentar 7

Så är det. Jag vill verkligen uppmana alla att registrera sig som donatorer. Jag kan helt enkelt inte fatta vilka svepskäl som skulle vara giltiga för att inte göra det. Och behovet är ju stort av de mest skilda organ. Njurar är ju det vanligaste, men även hjärta, lever och hud bara för att ta ett par exempel.

Ett område som inte riktigt är donation, men nästan, handlar om att bli blodgivare. Då jag opererade mig 2006 fick jag 20 liter blod tillfört. Om blod inte funnits tack vare massor avgivare så skulle inte jag funnits nu, så enkelt är det.

Tyvärr tror jag inte mitt nuvarande medicinska tillstånd med runt 15 mediciner varje dag plus dialys tillåter blodgivande. Om inte annat är det fullständigt förbud att sticka mig i ”dialysarmen” med några andra nålar. Däremot donerar jag med glädje allt som någon kan tänkas ha användning för.

Skrot är skrot…

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag är med på en facebooksida som heter ”Skrot och övergivna gårdar i norrland”. Duktiga och intresserade fotografer åker runt och dokumenterar det förfall som vi tyvärr har alldeles för gott om. Ja, det gäller förövrigt hela Sverige.

Och det slår nästan aldrig fel. Då nya bilder på en gård med nedrasat tak, golv med stora hål eller väggar som sökt sig mot moder jord visas: Direkt kommer det. ”Oj så vackert, var finns det, jag vill köpa det”, kan man läsa i kommentarfältet.

Det är enkelt uttryckt ett perfekt illustration till begreppet obotlig optimism. För tyvärr är det ju så att en timmerhus mycket väl kan stå tomt i 30-40 år OM inte fukten får en chans att börja gnaga på det, alltså att avrinningen fungerar. Tyvärr har den sällan gjort det på dessa uppruttna gammhus. Och att då renovera är ett enormt jobb!

På tal om renovera och enorma jobb kommer jag lätt in på det här med bilar. Skrev i tidningen Wheels en gång på 90-talet om en Cadillac cab -47. Om jag minns rätt hämtades den halvt nedsjunken i en myr, rostskadad i proportion till det och hade förvandlats till en fantastisk orginalrenovering. Ja, ett enormt jobb.

Och jag har sett många sådana bilar där man lagt ner ett ofattbart arbete genom åren. Beundransvärda människor som vi ska vara rädda om som nation. För det är nog de som kan fixa saker om det kniper…

Duell i natten?

Av , , Bli först att kommentera 7

Året var 1977. Våren var så där vårlik, ni vet. Och jag hade gjort mitt inträde i raggarvärlden i form av en Ford Fairlane 1962, köpt av min lärare på AMU. 170-kubiktums sexan spann mjukt men någon raket var det inte. Samtidigt rullade en av de snyggaste Mustanger jag sett i Vilhelmina. Tyvärr kan jag inte mussarna på mina fem fingrar men jag tror det var (eller är, den finns fortfarande kvar) en Boss 428 eller 429.

Varje gång jag försökte slicka mussen i nosen hade den kvinnliga ägaren bara tittat på gasen och försvunnit i ett rökmoln vilket ju var lätt förnedrande. Men till slut – en mycket sen natt – kom chansen. Långt borta längs huvudstråket Volgsjovägen såg jag de välbekanta  bakljusen försvinna i maklig takt. Snabbt släckte jag lyset och växlade ner och gav järnet. Resultatet blev att jag passerade den om mig helt ovetande sportkärran i en fart oerhört långt över det tillåtna.

Den kvällen kunde jag i alla fall åka men med tillfredställelsen att ha kört ifrån en Mustang även om ett visst fusk bidrog…

Min Fairlane är för övrigt numera mycket snyggt customiserad med en förmodat pigg V8 under huven  och rullar nog i någon kustkommun.

Att jobba med två nålar i armen…

Av , , Bli först att kommentera 3

Precis då jag började min dialysbehandling sa en läkare ”försök att betrakta det som ett arbete så går det lättare”. Och det stämmer faktiskt. Det är ju dessutom tidsmässigt en arbetsdag, bussen hämtar 08.00 och jag är hemma runt halv tre.

 

Behandlingen börjar med en invägning på en mycket noggrann våg. En del har så dålig njurfunktion att de inte kissar utan vattnet samlas i kroppen och det är det de väger i huvudsak för att se hur mycket som ska dras under dialysen. Lyckligtvis tillhör jag de som kissar, än i alla fall vilket är skönt. Dels måste du dricka väldigt lite om njurarna inte fungerar, dels kan du få blodtrycksfall illampående och annat vid dialysen.

Då det är gjort lägger jag mig. De kollar blodtryck, blodsocker och petar bort de ”rugor” som hunnit täppa till ven- och artäringången.

Sen sätts två nålar, vanligen trubbiga som är skonsammare. Är det riktigt svårt att hitta flöde år de använda vassa nålar men det kan vara lite riskfyllt i och med att de kan sticka ”förbi” venen och artären.

Ja, sedan kör vi igång. 3,5 timmar två dagar i veckan för mig men många ligger mycket oftare eller längre. Efter en timme vankas fika och då behandlingen är klar blir det en god lunch.

Sammanfattningsvis är det inget att oroa sig för om någon är på gång att bli dialysbehandlad. Jättetrevlig personal dessutom, man känner sig verkligen välkommen.

Inget krig i alla fall…

Av , , Bli först att kommentera 4

Donald lyckades i varje fall undgå att starta något världskrig i alla fall. Tittar vi runt om oss finns det dock en oroande tendens att rusta upp. Två procent av BNP förväntas länderna satsa och det är en rejäl ökning för de flesta. Tyskland kommer att kämpa de närmaste åren för att nå dit, och det samma gäller många andra.

Fredag i morgon i alla fall. Och förväntan på extremt god mat. I det lilla är det inte det sämsta. Jag hör av mig i helgen om inspirationen rinner till. Trevlig helg!!!

Om att inte bli grön

Av , , Bli först att kommentera 8

Nej, vegan, vegetarian eller någon annan form av  grön människa saknar jag förutsättningar att bli. Inte så att jag sågar grönsaker, absolut inte, men då man förvandlat någon typ av svamp eller annat till ”biffar” eller  liknande funkar det inte! Det är bara några veckor sedan jag konfronterades med falaffel och -nej tack, aldrig mer.

Men som sagt gärna grönsaker i väl tilltagen mängd bara de inte låtsas vara någon form av kött

På fredag vankas förmodligen panerad kotlett med massor av stekt potatis. Jag längtar redan!!!

Varför inte lite nattradio?

Av , , Bli först att kommentera 5

I natt, 03.00, håller Donald Trump sitt länge inväntade tal om tillståndet i nationen. Många tror eller rättare sagt fruktar att han kommer med nya stolligheter. Själv ska jag försöka lyssna på nyheterna 04.00 som väl är första tillfället att höra vad han hittat på. Sedan kan man ju fråga sig varför jag vill veta så tidigt som möjligt. Men jag får nog acceptera att det är en rest från mitt journalistiska liv. Kanske blev jag lite präglad av min journalistiklärare Bernt som hade nattjour på Dalademokraten natten Olof Palme mördades. Och som missade nyheten först eftersom ”flashlampan” på redaktionen var trasig!

Ja, vi får se om jag vaknar…