Minns ni när kedjebreven härjade som värst på 80-talet? Jag hade jobbarkompisar som ägnade mycket tid åt att konstruera ”smarta” lösningar som givetvis främst skulle ge dem som kedjestartare en rik utdelning.
Tyvärr blev det i samtliga fall en flopp! Oftast startades de inte alls och kom de igång så havererade de omedelbart. Överhuvudtaget fanns det mycket märkligheter på den tiden. En del sålde fantastiska rengöringsprodukter, andra telefonabonnemang som skulle ge evig lycka för den som tecknade sig. Och mycket annat. Ibland passerades gränsen för det etiskt acceptabla. I omgångar såldes en undergörande juice som till och med sades bota cancer. Och till och med sjukvårdsutbildade människor sålde den. Ruggigt. Samtidigt som jag skriver funderar jag lite och kommer snabbt fram till att det finns lika mycket skit som bjuds ut nu. Listan blir lätt nästan oändlig. Jag frågar mig ju vilka de är, de som sätter bedrägerier i system. Hur ser de på sina medmänniskor??? Någon analytiker borde gräva ner sig i det.
Mest illa berörd den senaste tiden har jag blivit av de som främst i Malmö systematiskt lurat riktigt gamla människor. Mina idéer om lämpliga straff för dem sträcker sig långt utanför vad svensk lag tillåter…
Men roligt är i alla fall att snön har kommit till slut. Kanske blir det vinter?
Senaste kommentarerna