Till att börja med vill jag påpeka att förra texten, den om bilstereo skulle bli betydligt längre och innehållsrikare. Men saker hände så jag fick kasta ihop den och tväravsluta.

Då till dagens ämne nämligen vår tro på vår egen storhet. En vän till mig som haft många tunga, engagerade uppdrag sa efter sin pensionering – ”Så snart dörrarna slår igen bakom dig  tystnar telefonen”. Och så är det. Även om du varit engagerad i massor av styrelser, grupper och projekt av olika slag så tro inte att någon gammal vapendragare vill komma och sitta i ditt knä i gungstolen. Nu pratar jag inte av egen erfarenhet. Det var visserligen så då jag slutade som studieorganisatör 2009 men jag hade inte väntat mig något annat. Jag skulle dessutom in i jobbet igen och även försöka rehabilitera mig. Jag slapp den där tomma lägenheten med en ensam korv på värmning i grytan. Men vem vet om  tre år?

Tyvärr är det ett öde som drabbar många som varit väldigt engagerade. I företaget, i politiken eller i facket.

Jag vet att Jocke, som var studieguru på Volvo, genomförde ett ganska stort antal 60 + och senare 55 + utbildningar delvis för att underlätta landningen i pensionärslivet.Jag fanns också med på ett hörn ibland.

Det finns m,ycket att säga om detta men det absolut primära är just det här: tro inte att du kan mysa i total  passivitet. Du måste ha en plan för hur pensionärslivet ska se ut.

Det måste ha varit någon gång sommaren 1976. Jag packade upp ett paket från Hobbex med bultande hjärta. Bakom den bruna kartongen dolde sig min allra första bilstereo, ett tekniskt underverk vars namn jag nu glömt. Kan det ha varit Atari, tro? Den hade i alla fall volym för höger och vänster sida, spolning framåt som gick något saktare än den vanliga spelhastigheten och några få watts effekt. Den kopplades in i min PV via en Mascot spänningsomvandlare och i baksätet kompisens hemmahögtalare som tog all plats. Andra minnesvärda ljudanläggningar var till exempel en Roadstar som käkade band som en hetsätare sväljer pizza. Bättre kassa och utvecklad teknik gjorde så småningom att den så kallade ”komponentstereon” blev populär. Även jag hade någon sådan kopplad till mängder av högtalare.

Man var bilstereofreak på den tiden men nu är det nog ett år sedan jag spelade en CD i bilen, det blir mest slölyssning på radio.

Det sa de äldre förr hemma då något märkligt inträffade. Och det samma kan jag säga nu. Fredagen 27e mars lämnade jag jobbet utan att ha en aning om vad som väntade. Men under helgen ringde chefen och berättade att vi var permitterade Nu minns jag inte hur länge men i september. Nu blev detta lite kortare, företaget (Volvo Lastvagnar) körde igång första juli men för mig som tillhör en högriskgrupp blev det i stället tjänstledigt på egen begäran utan lön till 30 september. Jag får visserligen 204 kr per dag jag skulle arbetat men det skiljer runt 500 jämfört med vanlig lön men hellre det än smittan. För övrigt är det ju vanlig semesterersättning den här  veckan plus tre till. Men det känns verkligen konstigt – sex månader utan jobb…