Konsten att inte bli chockad

Till att börja med vill jag påpeka att förra texten, den om bilstereo skulle bli betydligt längre och innehållsrikare. Men saker hände så jag fick kasta ihop den och tväravsluta.

Då till dagens ämne nämligen vår tro på vår egen storhet. En vän till mig som haft många tunga, engagerade uppdrag sa efter sin pensionering – ”Så snart dörrarna slår igen bakom dig  tystnar telefonen”. Och så är det. Även om du varit engagerad i massor av styrelser, grupper och projekt av olika slag så tro inte att någon gammal vapendragare vill komma och sitta i ditt knä i gungstolen. Nu pratar jag inte av egen erfarenhet. Det var visserligen så då jag slutade som studieorganisatör 2009 men jag hade inte väntat mig något annat. Jag skulle dessutom in i jobbet igen och även försöka rehabilitera mig. Jag slapp den där tomma lägenheten med en ensam korv på värmning i grytan. Men vem vet om  tre år?

Tyvärr är det ett öde som drabbar många som varit väldigt engagerade. I företaget, i politiken eller i facket.

Jag vet att Jocke, som var studieguru på Volvo, genomförde ett ganska stort antal 60 + och senare 55 + utbildningar delvis för att underlätta landningen i pensionärslivet.Jag fanns också med på ett hörn ibland.

Det finns m,ycket att säga om detta men det absolut primära är just det här: tro inte att du kan mysa i total  passivitet. Du måste ha en plan för hur pensionärslivet ska se ut.