Jag kan inte bärga mig!

Av , , Bli först att kommentera 9

En av TV-kanalerna visar nu en repris på programmet ”frusna vägar” som handlar om vardagen för bilbärgare i Umeå och Åre. Jag har ivrigt studerat de trygga gubbarna och gummorna som fixar det mesta från husbilar där nycklarna blivit inlåsta till tippade långtradare. Efter att ivrigt studerat ett par avsnitt har jag kommit underfund med att bilbärgare är precis vad jag vill bli! Den trygga godmodigheten motsvarar precis det intryck jag skulle vilja ge. Men tyvärr är det lite sent nu utan det får bli i nästa liv. Men det måste ändå gå fort. Krafter finns som vill stoppa förbränningsmotorn från 2030 finns och jag vill inte susa runt i någon ljudlös batteridriven kärra utan en riktig tungbärgare med minst 500 dieselhästar. Om jag sedan bara får kunder med elbilar får jag väl leva med det.

Nu är det på riktigt!

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag lämnade jag igen nycklar och ID-kort och fick blommor och trevliga presenter. Jag har med andra ord lämnat Volvo för den sista delen av livscykeln – pensionärslivet. För mig blev det en väldigt mjuk övergång. Jag lämnade den avdelning där jag jobbat i säkert 25 år när jag opererades 2006. Dessutom är den avdelning där jag jobbade sista åren väldigt utspridd. Och sist och slutligen har jag bara jobbat en månad sedan 27 mars då jag permitterades. Sammanfattningsvis blev det inte en ”vanlig” pensionering. Men pensionär är jag lika fullt. Jag saknar inte ideer om vad jag ska syssla med, främst de första två åren innan jag blir pensionär på riktigt. Just nu har jag lämnat jobbet med 70 procent lön som Volvo betalar.

Så är det…