Att bli kapitalist

Jag är ett barn av arbetarklassen. Men det är lustigt hur lojaliteterna ändå kan skifta. Som gammal inarbetad volvogubbe har jag genom åren fått lite aktier som jag lyckats behålla. För några dagar sedan spreds budskapet att koncernen ska göra en extra aktieutdelning bara för att lastvagnar gått så himla bra. Kom det något ifrågasättande mot detta kapitalistiska uttryck från mig? Knappast – i stället snabbt räkna hur mycket detta skulle kunna berika mig. Och ändå göder det kapitalisterna. För mig handlar det om några tusenlappar men många har ju kanske någon miljon aktier och eftersom utdelningen ska bli 9.50 blir det uppemot tio arbetsfria miljoner rakt i fickan…

2 kommentarer

  1. Johan

    Visst är det häftigt att man kan bli fri löneslaveriet om man har en blandning av skarpt huvud och lite tur? Man ska inte heller ha skuldkänslor för andras ”sämre” val i livet, för om ingen har det bra kan ingen ha det bra. Om alla har lika mycket kan ingen dela med sig heller. Livet är orättvist, men det kan bli bättre för fler om man inser det och istället försöker hjälpa dom som har det dåligt att hjälpa sig själva, än att bestraffa dom som har det bättre enbart för att dom har det bättre. Det gör en inte till kapitalist, utan till humanist. ”Sämst” behöver inte innebära dåligt, och avundsjuka är en elak älskarinna.

    Frågan man ska ställa sig är inte hur bra dom som har det bäst har det, utan om och varför de som har det sämst ställt har det dåligt? För man kan ha sämst förutsättningar men samtidigt ha det riktigt bra, knepet är att undvika att jämföra det bästa med det sämsta. Om alla har det likadant har alla det lika dåligt (och bra). Är en kejsare avundsjuk på en monoteistisk Gud? Förmodligen. Är bonden avundsjuk på samma Gud? Inte mer än på kungen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.