Ja nu är jag i den sköna ålder då jag kan kosta på mig båda perspektiven. Bakåt kan man ju alltid kika. Jag fick några bra bilder från 1978 av en gammal kompis (tack Janne!) för någon månad sedan. Då är det ju lätt att förflytta sig 43 år bakåt i tiden. Det jag vet med säkerhet är att varken Volvo eller Umeå fanns på kartan då. Hade nyss muckat efter tio månader i Sollefteå och höll gissningsvis på att avsluta min verkstadsmekaniska utbildning eller så hade jag hunnit börja ett beredskapsjobb som sekreterare till socialkamreren. Låter dötråkigt men var superkul eftersom uppgifterna på jobbet var så extremt varierande. Det var allt från att skriva ansökningar om statsbidrag till förskolor till att skjutsa missbrukare till Umedalen. Alla vill komma till LP-stiftelsen i Hällnäs men socialchefen var stenhård. Umedalen var det som gällde. Ja så såg de ut jobbmässigt men framtiden var verkligen ett blankt kort. Så småningom blev det i alla fall dags att besöka arbetsförmedlingen då jobbet på socialbyrån tagit slut. Där hade man ett trevligt företag som hette Bowaters dit de mer än gärna exporterade mig. Men strax före resan träffade jag på en kompis på raggarrundan som skulle titta på Volvo Umeverken. Eftersom det är trevligt med kompisar åkte jag snabbt upp på AF och upplyste att jag bestämt mig för Volvo.
Ja, ungefär sådär började det. Så var det då frågan om framtiden. I mitt fall de närmaste tio-femton åren. Och det ser inte så bra ut. Jag behöver inte räkna upp något utan ni vet nog vilka bekymmer vi har. Kanske kommer det att bli så att jag stämplar ut i rätt tid. Ärligt talat skulle jag inte vilja födas nu…
Senaste kommentarerna