Starka känslor om VK och morötterna

Av , , Bli först att kommentera 1

Vec­kans mest hög­ljud­da dis­kus­sion hand­la­de om … mo­röt­ter!

Runt om i Umeå finns ett 25-tal mo­röt­ter må­la­de på oli­ka fa­sa­der, men är graf­fi­tin il­le­galt klot­ter el­ler ga­tu­konst som bor­de tillå­tas?
För att få en sam­lad bild av hur om­fat­tan­de mo­rots­graffitin är bad vi lä­sar­na att skic­ka in bil­der på mo­röt­ter­na.
Po­li­sen rea­ge­ra­de skarpt på vår upp­ma­ning och fle­ra från po­lis­hu­set hör­de av sig och me­na­de att vi upp­vig­la­de till brott.
Mats Bäck­ström, po­lis vid ung­doms­en­he­ten, var mest kri­tisk.
– Klott­ret är ett brott och kos­tar sto­ra re­sur­ser för po­li­sen.
Mo­de­ra­ternas kom­mu­nal­rå­d An­ders Ågren var inne på sam­ma lin­je.
– Ska­de­gö­rel­se på an­nan egen­dom är brotts­ligt. 
Även på vk.se fick VK kri­tik från fle­ra per­so­ner på grund av vår pub­li­cer­ing.
Sig­na­tu­ren Bia skri­ver:
– Ni ver­kar ty­värr vara full­stän­digt na­i­va på VK som väl­jer att skri­va om det här. Vad ni gör är att ni ger ett kän­dis­skap till klot­ter­ma­ro­dö­ren som har spra­yat des­sa mo­röt­ter på hus­väg­gar­na. 
 
Själv­kri­tiskt kan jag säga att vi bor­de ha va­rit tyd­li­ga­re med att be­rät­ta att klot­ter är en brotts­lig hand­ling. 
Pro­ble­met är dock inte det­ta. Pro­ble­met är att lag­bo­kens syn på graf­fi­ti inte rim­mar med hur en del av Umeborna ser på fe­no­me­net.
När VK ställ­de frå­gan om gra­fit­tin är klot­ter el­ler ga­tu­konst sva­ra­de 50 pro­cent att det INTE nöd­vän­digt­vis ska be­trak­tas som klot­ter.
Jag läg­ger inga vär­der­ing­ar i sva­ren utan kon­sta­te­rar att i Umeå finns en rå­dan­de upp­fatt­ning bland vis­sa att det är OK att till-
lå­ta graffiti om den är rätt ut­förd och på rätt plats, trots att lag­bo­ken sä­ger nå­got an­nat.
 
Jag hål­ler med både Mats Bäck­ström och An­ders Ågren om att kost­na­der­na och re­sur­ser­na för att åter­stäl­la fas­tig­he­ter som bli­vit ut­sat­ta för klot­ter/ga­tu­konst är ett stort be­kym­mer. Det är ock­så bra att otillå­tet klot­ter po­lis­an­mäls. 
Det är ändå fel att tro att pro­ble­met får en lös­ning ge­nom att vif­ta med lag­bo­ken. En lag som inte har ac­cep­tans bland in­vå­nar­e bru­kar säl­lan fun­ge­ra.
VK:s pub­li­cer­ing­ar upp­vig­lar inte till fler brott utan satte ljuset på ett problem. 
Tack vare våra publiceringar diskuteras frågan nyanserat för första gången på länge.
 

Den galna kändisstaden LA

Av , , Bli först att kommentera 2

En ons­dag i Be­ver­ly Hills, Los An­ge­les, är inte som en ons­dag i Umeå.
Tänk dig att 20 fo­to­gra­fer står och häng­er utan­för Cos­tas, Rex el­ler Vik­to­ria och vän­tar på att kän­dis ska kom­ma ut från från sin lunch.
Att li­mou­si­ner och sä­ker­hets­folk vän­tar utan­för.
Så är li­vet för en ce­leb­ri­tet i ”LA, la land”.
Den gal­na jak­ten på kän­di­sar slår här alla re­kord. Tidningar, blog­gar och saj­ter le­ver i symbios med re­stau­rang­er­na.
När en kän­dis dy­ker upp slår kro­gen någ­ra sam­tal och snart är hela kopp­let avpa­pa­raz­zis utan­för dör­ren.Och alla får sin be­lö­ning.
Bra re­klam för re­stau­rang­en, peng­ar till fo­to­gra­fer­na, lä­sa­re till tid­ning­ar­na och kän­di­sar som får sy­nas.

Alla blir vin­na­re i sta­den där peng­ar och fram­gång är det enda som räk­nas.
Ser det med egna ögon på The Ivy i Be­ver­ly Hills.
Sal­ma Ha­yek, den vack­ra skå­de­spe­lers­kan, äter lunch med sin dot­ter och vän­ner.
När hon kli­ver ut kas­tar sig en hord av fo­to­gra­fer över dem. In­get an­nat har hänt än att hon ätit lunch men det ser ut som om en världs­ny­het pre­cis bri­se­rat.
Det är ga­let, det är obe­grip­ligt, det är li­vet för en kän­dis i Los An­ge­les.

Kän­di­sars lun­cher ham­nar även i de an­sed­da tid­ning­ar­na som Los An­ge­les Ti­mes.
Som Umebo ska­kar man på hu­vu­det, ler och und­rar hur det kun­de bli så här.
När man tit­tar på vad de sto­ra nöjesföretagen om­sät­ter så för­står man bätt­re.
Jät­tar som Via­com, Walt Dis­ney och and­ra om­sät­ter många mil­jar­der dol­lar var­je år.
Kän­di­sar­na är en vik­tig del i den­na mång­mil­jard­in­du­stri och det gör Los An­ge­les Ti­mes pub­li­cer­ing­ar mer be­grip­li­ga.

På kväl­len vand­rar vi ef­ter Ca­non Drive. Spril­lans nya Rolls Roys och Porschar står par­ke­ra­de som om det vore vil­ken Vol­vo som helst.
 Att vada i peng­ar i des­sa kvar­ter är sna­ra­re re­gel än un­dan­tag. En van­lig trea kos­tar över 10 mil­jo­ner kro­nor, en vil­la över 100.
Inne på Mastro´s är det full­satt. Brad Pitt, Ri­han­na, Oprah Win­frey och and­ra kän­di­sar är ofta här. Utan­för står fo­to­gra­fer­na och vän­tar. 
En van­lig ons­dag i den gal­na sta­den Los An­ge­les.
 

Felaktig dom mot Expressen

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag föll en häpnadsväckande dom. 

Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattson, nyhetchefen Anderas Johansson och reporter Diamant Salihu fälldes alla för vapenbrott av Malmö tingsrätt.

Tidningen ville visa hur lätt det var att få tag på illegala vapen i Malmö. På några timmar visade deras undersökande journalistik att det det var skrämmande enkelt. Vapnet de köpte överlämnades skyndsamt till polisen. 

Ändå valde åklagaren att väcka åtal för vapenbrott. Idag dömdes alla tre. 

Av vilken anledning är det rätt att döma Expressen för sitt viktiga journalistiska arbete? Uppsåt till brott saknades helt. Det Expressen ville visa var hur illegala vapen enkelt kunde köpas, att visa att de rättsvårdande myndigheterna misslyckats med att få bort dem från gatan. Brottsligt uppsåt saknades helt. 

Journalister ska givetvis agera under samma straffansvar som övriga i samhället. När det, som i detta fallet, helt saknas uppsåt måste det dock finnas större relevans för att döma än vad nu är fallet. 

Istället väljer man att döma de som påvisat ett samhällsproblem och skickar en signal som begränsar yttrandefriheten på sikt. Det är ytterst allvarligt och kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner med vapenlagen.

Jag är inte ensam om att regarea på domen. 

Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter säger i Resumé:

– Det har hela tiden varit klart och tydligt att Expressen har jobbat med ett tydligt journalistiskt uppdrag för att visa ett allvarligt samhällsproblem. Jag tycker det är obehagligt att rättsväsendet väljer att driva ett sådant här fall. Kanske extra starkt när åtalet faller samma vecka som serieskytten Peter Mangs står inför rätta i Malmö tingsrätt där det tydligt visar resultatet av samhällsproblemet som Expressen visade genom sitt journalistiska arbete, säger Jeanette Gustafsdotter.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling kommenterar domen i Aftonbladet:

– Åklagaren har dragit ett löjets skimmer över hela saken, att man väljer att väcka åtal mot Expressen-medarbetarna när uppsåtet var så tydligt journalistiskt.

 

Domen är felaktig. Jag utgår från att den överklagas.

VK på världsscenen

Av , , Bli först att kommentera 0
Los Angeles
 
På scenen i Los Angeles stod världens ledande medieföretag.
Och VK.
I Umeå och Västerbotten är VK det största medieföretaget.
Men i medievärlden är vi bara en liten fluga på väggen.
Likna det med Umeå. En relativt stor stad i Sverige. Men i världen är kommunens 116 000 invånare ingenting. 
Trots detta, trots att vi är så små, riktas strålkastarna hitåt.
Forskare i toppklass, förertag med världsmarknad, musiker och sportstjärnor… Per capita är vi i framgångstoppen.
 
I veckan har VK stått på podiet i Los Angeles, USA, vid den årliga världskongressen för INMA, The International Newsmedia Marketing Association.  300 medieledare från 32 länder över hela världen samlades för att lyssna på de hetaste i mediebranschen. 
En av de speciellt inbjudna att prata var VK.
Temat var företagskultur. 
Kan VK erbjuda giganter som New York Times, The Economist eller South China Morning Post något? Gör vi något som övriga medievärlden kan lära sig av? 
Ja, det gör vi.
 
VK:s vd Sture Bergman berättade om VK:s utveckling från ett traditionellt tidningsföretag till ett modernt multimedialt mediehus. VK:s utveckling har fått uppmärksamhet.
Bergman pekade extra hårt på vikten av att medarbetarna förstår och är delaktiga i förändringen. I Sverige är det ofta en självklarhet. Arbetssättet tar längre tid men vi är övertygad om att tillvägagångssättet är avgörande för att lyckas.
 
Vårt sätt att tänka stod i kontrast till de amerikanska ledarna på konferensen. De nämnde aldrig ordet medarbetare. 
 
Det är därför ingen slump att Hennes & Mauritz nyligen flög över 40 svenska butiksanställda när de öppnade ny butik i New York. De åkte dit för att lära amerikanerna i butiken hur ett modernt svenskt företag tacklar ansvar och delaktighet.
Till skillnad från många andra länder är den svenska modellen mjukare i kanterna. Att bara peka med hela handen fungerar inte här.
Delaktighet vinner i längden. Det är jag övertygad om.
 
 

Vården behöver tid för patienterna

Av , , 1 kommentar 4

Sällan eller aldrig har VK skrivit så mycket om vården som nu.  

Nedskärningar, kamp om högre löner, misstag, tillgänglighet och kvalité. Frågorna spänner över en mängd områden. 

Men trots allt negativt, den värme man möter i vården är fantastisk.
Vården är en av de absolut viktigaste samhällsfunktionerna. Alla människor möter den i olika delar av livet. Från födseln till döden. Därför är det fullt naturligt – och bra – att det hettar till i debatten när vården är satt under press. Viktiga frågor måste få ventileras.
 
Just nu handlar diskussionerna mycket om landstingets brist på pengar och överdragna budgetar. Landstingsledningen är satt under hård press för att få ekonomin i balans. Tuffa prioriteringar görs, vilket tydligt märkts i exempelvis Dorotea, Åsele och Malå. Listan på områden som i besparingens namn granskas och ifrågasätts är många. Det är rätt självklart. 
 
Men det finns även en annan bild. Den senaste tiden har jag med själv kommit i nära kontakt med vården. Min svärmor har under lång tid behandlats på NUS och Axlagården. 
 
Mitt i detta turbulenta besparingsprogram har jag sett en vardag där en patient möter sjukvården. Och precis som många andra imponeras jag över den värme och omvårdnad som faktiskt finns. När jag ser hur sköterskan på Axlagården sätter sig ned och ger svärmor en extra stund, stryker handen över hennes panna och försöker stötta i en svår stund, då fylls jag av värme.
 
Ingen vill vara beroende av vård. Alla vill vara friska. Men när den dagen kommer då vi behöver vårdens resurser och omtanke hoppas jag att möjligheten för personalen att stanna upp och se patienterna finns kvar. Vår offentliga vård måste ha den resursen. Tid får inte effektiviseras bort. 
 
Våra krav på vården är skyhöga. Vi förutsätter, kräver, att vården i alla situationer ska fungera. Allt inom vården ska numera även dokumenteras in i minsta detalj.  
Men om besparingar och pålagor går så långt att det inte längre finns tid för den varma handen över pannan, då har vi hamnat rejält snett.
Den utvecklingen vill knappast någon se. VK fortsätter granska utvecklingen inom landstinget i Västerbotten.