Läsarnas engagemang

Många läsare är glada, vissa är arga.
Oavsett vilket är reaktionen den viktiga.
En tidning som inte berör är nämligen ingen bra tidning.
Givetvis är vår ambition att göra alla VK:s läsare nöjda och jag kan lova att vi dagligen gör vårt yttersta.
En av våra enskilt viktigaste uppgifter är att publicera viktiga och ibland obekväma reportage. Det är inte alltid uppskattat, speciellt inte av dem som är i stormens öga.

Om vi gör vår journalistiska hemläxa rätt och agerar med trovärdighet vet jag att kritisk och temperamentsfull rapportering ändå respekteras – även av dem som hamnat i ett negativt sammanhang.
Denna typ av journalistik skapar stort intresse.
Just detta, läsarnas engagemang, är något av det bästa med mitt jobb.

Dagligen får jag synpunkter, positiva likväl som negativa och ur veckans brevskörd lyfter jag fram ett av vardera.

Peter kritiserar våra granskningar:
”Att nämna VK’s ”granskande journalistik” i samma spalt som den Schibbye och Persson gör tycker jag är på gränsen till smakligt. Tyvärr tror jag att ganska få är speciellt brydda eller intresserade av det stora ”crabbstick-avslöjandet”.

Niklas är nöjd och skriver:
”Jag har bott i Umeå i 11 år – uppflyttad från södra Sverige – och under den här tiden – speciellt de senaste 5 åren tycker jag att VK har utvecklats oerhört positivt. Många artikelserier som belyser på djupet, både nyheter, sport och kultur. Härligt – intressant och bra jobbat.
Bra mix mellan allvarliga ämnen, men också lite mer lättsamma.
Det är helt enkelt mycket som håller hög klass. Weekendnumren är också mycket uppskattade.”

Positivt och negativt. Precis som det ska vara. Synpunkter från engagerade läsare är alltid uppskattade och driver VK framåt.
I dagens VK vill jag speciellt lyfta fram Erica Sjöström Pontusson och Per Landfors gripande reportage om Anna Olofsson vars 12-årige son Gustav dog i cancer.