Klimatet – vårt gemensamma ansvar

Av , , 2 kommentarer 3

Sommarvärmen försvann i tomma intet.
Hösten har regnat bort. Hur vintern blir vågar jag knappt tänka på.
Visst, vi kan skratta och gråta över vädret, men klimatfrågan är viktigare än så. Den handlar om våra framtida generationers liv.
VK:s reporter Tom Juslin reste runt i Norden på sin klimatresa för fem år sedan.
Nu har han återvänt från en ny resa.
I VK kan du de närmaste veckorna följa med till Färöarna, Island, nord-Norge, norra Sverige och Finland. Platser som dramatiskt påverkas av klimatförändringen.
Effekterna syns överallt. Förra helgen såg jag att fjällbjörken nedanför Jenjenjetjem i Borgafjällen klättrat allt högre upp mot toppen.
Vi ser hur algerna lägger som en filt över havsviken i Ostnäs och hur fästingar sprids chockartat snabbt.
Tom Juslin har på sin resa träffat ledande forskare. Alla säger att vi får räkna med våldsammare regn- och snöoväder, stormar och hetta.
 Inga platser i norr är förskonade. Konsekvenserna är stora.
Har samhället beredskap för exempelvis stora översvämningar?
Vad händer med fisket när nya arter etablerar sig i våra vatten? Klimat-experterna är alla bekymrade. Vanligt folk uppgivna.
Uppgivenheten bottnar bland annat i att tilltron till ansvariga politiker försvunnit.
Misslyckandet från den stora klimatkonferensen i Köpenhamn, då världens ledare inte kunde enas, lever kvar.
Så vad krävs för att vända klimatet?
Alla är överens om att något måste göras. Obekväma beslut måste tas.
En kraftig höjning av bensinskatten för att få ned koldioxidutsläppen är en sådan fråga.
Vilka ansvariga politiker driver den frågan hårt, undrar klimatforskare. Vilken regering är beredd att ta beslut som gynnar klimatet långsiktigt men som inte ger röster på kort sikt?
Bogi Hansen, Färöarna. sammanfattade sina intryck.
 – Det är många vackra ord, men inga tecken på att någon gör något.
Tom Juslins klimatresa är viktig.
VK vill med reportageserien få dig att förstå och engagera dig i jordens enskilt viktigaste fråga, klimatet.

Vissa saker är desamma

Av , , Bli först att kommentera 4

Sätter mig i bilen i Umeå och riktar strålkastarna mot fjällen.
De sista tio milen från Dorotea till det ändlöst vackra Borgafjäll är en resa i barndomen, en resa i en tid som flytt.
Minnen flyger förbi. Från uppväxten i Dorotea, granne med apotekaren Jönsson, VK:s lokalredaktör Eliasson och Sikströms sportbutik, ner genom samhället mot begravningsplatsen där farmor och farfar ligger och sedan ut på de ändlösa raksträckorna mot fjällen i nordväst.
Passerar Avaträsk, Ormsjö, Högland, Storbäck, Risbäck. Då livliga byar. I dag betydligt tystare. 
Passerar släktens hjärta i Lövsjö med Gunnar, Elsy, Siri, Karl-Erik.
Minnena därifrån är många. Minns Televerkets rikstelefon som stod i farstun, de spännande berättelserna om fjällvittra, morfars milslånga vandringar i fjällskogen, dofterna, det hårda arbetet i skogen, mormors stuvade makaroner och fläsk, postväskan på eftermiddagen nere vid stora vägen med dagens VK.
Det är bilder man bär med sig livet ut.
Fyrtio år har passerat men vissa saker är, trots allt, ändå desamma. 
Beroende på busstiderna får mina kära släktingar i Lövsjö fortfarande sin VK med postväskan på eftermiddagen.
De 600 mil våra tidningsbud dagligen avverkar motsvarar sträckan Umeå–Gambia, i västra Afrika. Det säger något om vilken gigantisk logistisk utmaning det är att distribuera tidningen.
Det absoluta flertalet av VK:s läsare har sin tidning till morgonkaffet och så ska det förbli.
Postväskan i Lövsjö är ett undantag. Tillsammans med några få andra tillhör mina släktingar de yttersta hushållen i vår distributionskedja, de som får sin tidning sent på dagen. Jag vill rikta ett tack till dessa för deras förståelse.
Till sist:
Tipsar alla att läsa Expressens Thomas Mattssons blogg (bloggar.expressen.se/thomasmattsson) om nya ogenerade försök att i grundlagen begränsa tryckfriheten för media. Kungens egen jurist står för det senaste utspelet.
Diskutera gärna medias etik, ifrågasätt, kritisera. Använd sedan det fungerande pressetiska systemet till att reglera övertramp.