De senaste dagarna har varit dystra. Och då tänker jag inte på vädret.
VK har i veckan skrivit att flera stora, viktiga industrier tvingas säga upp personal.
Polarvagnen varslar 40 personer.
Ålö säger upp 30.
På Komatsu får nästan 100 personer sluta.
Vår reporter Ulf Meyer rapporterade även att skogs­in­du­s­trin tror på ett bistert 2012.
Vår inlandsreporter Jan Johansson skrev i går om avbrutna gruvbrytningar
i Sorsele.
Dystra signaler om tuffare tider.
Norrlandsfonden spår i sin senaste rapport en avmattning, inte minst för industrin, men också, det ska sägas, en positiv utveckling för främst bygg­industrin och handeln.

Trots vissa positiva signaler är det tydligt att vi går in i en lågkonjunktur och fler dystra nyheter kan förväntas.
Att omvärlden påverkar oss mer än någonsin står klart för alla.
Den globala ekonomin når både Umeå, Bjurholm och Borgafjäll. Allt hänger ihop.
Hur bra vi än lyckas här hemma står vi i direkt beroende av aktörer vi inte rår över. Det går inte att stå emot den globala ekonomins brutala kraft.
Näringslivet är en avgörande motor i samhället, även i motgång.
För att sätta ännu mer fokus på dessa viktiga frågor planerar VK att intensifiera sin näringslivsbevakning.
 I dagarna har vi genomfört en stor undersökning och ställt frågan vilken typ av näringslivsbevakning som våra prenumeranter vill se.
Svaren är viktiga för oss.
Frågor som rör småföretagande, nyetableringar, jobb & karriärtips, duktiga profiler och unga entreprenörer är tips vi fått.
Stort tack för alla era idéer.
Har du andra idéer om vad vi bör skriva om kring näringslivet?
Hör då av dig till mig. Mejla till:  [email protected]

Till sist: 3 716 dagar har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång.
Sveriges regeringen har ett moraliskt ansvar att mobilisera alla krafter som finns för att få Isaak fri. Han är ett offer för en inhuman regim.
Att försvara honom är att försvara allas fri- och rättigheter.
Frige Dawit Isaak.

Hyllar vi företagare och sänker offentliganställda?
Besökte Umeågalan i torsdags, ambitiöst arrangerat av Mattias Önell och hans team.
Galan är ett arrangemang där Umeås skickliga företagare hyllas.
Att Umeå har denna årliga gala är viktigt.
Applåderna som hårt arbetande och kreativa företagare får på galan smittar av sig och bidrar positivt till Umeås framåtanda.
Mitt i novembermörkret behövs dessutom ett bra tillfälle för fest.
Att döma av stämningen på galan verkar det som att VK:s artikel från förra veckan stämmer väl.
Där berättade vi att Umeås företagare trivs i Umeå och få har planer på att flytta.
En person som finns som spindeln i nätet mellan företagen och Umeå kommun är Roland Carlsson.
Även han har all anledning av att vara glad och stolt över dessa uppgifter.
I egenskap av chef för Umeå Näringslivsservice har Carlsson i veckan stått i centrum för den granskning VK publicerat kring kommunal respresentation och sponsring.
Reaktionerna från VK-läsarna har varit många. Det stora flertalet har varit positiva och vill att VK fortsätter med granskande journalistik.
Några få röster har varit kritiska, främst våra kommunalråd. Lennart Holmlund (S) och Anders Ågren (M) har regareade friskt över våra artiklar och har försökt förminska dem.
Jag tror att de allra flesta håller med om att det är viktigt med en granskande media för en stad som Umeå.
Men de som får strålkastarljuset på sig kan naturligtvis uppleva detta som besvärande och känna sig missförstådda.
Det är begripligt. Det är mänskligt.
Personerna vi granskar är dessutom ofta hårt arbetande med stor lidelse för sina uppdrag.
Roland Carlsson är ett sådant exempel, det finns många fler. De brinner för sina uppdrag på samma sätt som de firade företagarna vid Umegalan. Skillnaden är att de sällan får samma hyllningar.
Men granskning av den offentliga verksamheten är extra viktig eftersom det handlar om våra gemensamma skattemedel, om vår välfärd och trovärdighet för regelverken.
Även om dessa granskningar av vissa upplevs som missunnsamma får man inte glömma att medias viktigaste roll är att att publicera, även när det smärtar.
Få tänker på att vi ofta och gärna skriver om Umeå kommuns framtidsplaner, satsningar och idéer.
Det är mixen av material som bildar helheten.
 

Krisen inom socialdemokratin är inte över bara för att Håkan Juholt stannar.

I Umeå är partiet så pass skakat att de vill stoppa medlemmar från att kontakta media.

Anderas Lundgren, socialdemokrat och ledamot av Umeås kommunfullmäktige, skriver på sin blogg på vk.se:

”Vid Umeå arbetarekommuns representantskap i måndags väcktes skarp kritik mot de läckor och andra som sprider dynga till media”

Lundgren menar att Juholtkrisen är medias fel.

”Att media vill sänka Socialdemokraterna och Håkan Juholt är helt uppenbart”.

Vidare:

”Det vi nu ser är en väldigt otäck och välregisserad attack på Håkan Juholt”.

Tyvärr är inte Anderas Lundgren ensam om att ha dessa tankar.

Tunga socialdemokrater är inne på samma linje.

Marita Ulvskog, tidigare partisekreterare, riktar skarp kritik över hur SVT behandlar socialdemokraterna.

Helen Pettersson, riksdagskvinna från Västerbotten skriver om Expressenreportern Niklas Svenssons avslöjande: ”Låter som hela ditt syfte från början varit att sänka honom”.

Men Juholt kan inte skylla på någon. Han står själv för regin. Juholt hamnade i den här situationen på grund av egna tabbar. Att formalia kring ersättningen för boendet är otydlig spelar mindre roll.

Frågan gäller hans egen moral.  Hur tänkte han? Var det av slarv eller ren girighet?

Oavsett vilket har partiledaren retat upp många, skadat sitt eget förtroendet och gjort det svårare för andra politiker i deras viktiga arbete.

I dagarna har mediedrevet attackerat Juholt hård. Hans hem har varit belägrat och trycket på honom har varit nästintill omänskligt. Det är ingen avundsvärd situation. Men det ingår i spelets regler, vilket den tidigare journalisten fullt medveten om.

Efter moget övervägande låter nu partiet honom fortsätta. Partiledaren klarade krisen, den här gången.

Men att lägga skulden på media är fel. Skjut inte på budbäraren, även om det är ett beprövat knep.

Och försöken att skrämma partifunktionärer till tystnad hoppas jag var ett uttryck för desperation.

Meddelarfriheten gäller alla. Även de med partibok.

I går gick startskottet för VK på läsplatta.

Ett råd till alla som har eller planerar att köpa en läsplatta – skaffa även VK-appen. Det är ett suveränt sätt att läsa VK. Ett extra plus: oavsett var du befinner dig har du den tidigt på morgonen, oftast redan klockan 04 på morgonen. Få tidningsbud i världen slår den leveransen.

En annan viktig sak:

TV4 avskedade programledaren Marcus Birro för att han kandiderade som partiledare för Kristdemokraterna.

I stundens ingivelse ringde Birro till ordföranden i partiets valberedning och erbjöd sina tjänster.

Några timmar ångrade Birro sig och drog tillbaka sin kanditatur.

Men då var det för sent.

TV4 kickade Birro från TV4.

Det kan tyckas brutalt. Men TV4 hade inget val.

Att ge Birro sparken var både självklart och rätt. Varför? Allt handlar om trovärdighet.

Och är det något etablerade medier måste stå upp för är just detta. Trovärdigheten är var allt startar och slutar.

I ordets sanna betydelse är trovärdigheten det enskilt viktigaste som etablerade medier måste stå upp för.

Trovärdigheten får man inte gratis. Den förtjänar man.  Trovärdighet byggs upp successivt genom att uppträda klokt och ansvarsfullt . Det gäller både företag och personer.

Översatt till media innebär det att exempelvis stå upp för viktiga journalistiska principer; källkontroll, låta olika röster komma till tals, oberoende.

Det är dessa viktiga principer som TV4, och VK för den delen, aldrig kan tumma på.

I ljuset av detta var det självklart att låta Marcus Birro lämna plats åt någon annan.

Men det finns de som tänker annorlunda. Ett exempel är mediemogulen Rupert Murdoch. Nyligen tvingades han lägga ner sin skandalomsusade engelska tabloid News of the World efter en spionskandal. Skälet: både ledningen och tidningen saknade förtroende hos läsarna.

Murdochs äger även amerikanska Fox News . Kanalen hyllar republikanernas politik och hymlar inte med det. Nyheterna är politiskt vinklade och tittarna blir allt mer enögda. Trovärdighet är inte Fox News signum.

Jag hoppas vi slipper den typen av media i Sverige.

I stället måste media satsa ännu hårdare på kvalité i alla avseenden, ge läsare och tittare bättre möjligheter att fatta egna självständiga beslut. Det stärker vår demokrati och gör medier mer relevanta och användbara.

Ingen kommun i Sverige har så få invånare som Bjurholm.
Här bor endast 2 460 personer.
Det är lika mycket som vad Björklöven drar till Umeå Arena en vanlig dag.
Så frågan är: ska vi i media bry oss om de små kommunerna?
Svaret är: självklart ska vi det.

I veckan träffade jag ett 25 tal personer från kommunen (1 procent av befolkningen!) på ett möte i Bjurholms Wärdshus.
Där fanns kommunal-rådet Ingemar Nyman, Bo Nilsson, Margareta Bahlenberg, Kjell-Anders Persson, Lars Lindkvist, Claudia Wieczorek, Agneta Malmström, Per Lindkvist, Dagmar Schröder och flera andra.
De visade en optimism, en verklig tro att Bjurholm, trots alla svåra utmaningar, har en viktig roll att spela.
Ett exempel är företagandet. I denna lilla kommun finns över 300 företag. Därmed är Bjurholm ett av de företagstätaste i landet. Många företag startas av unga ivriga entreprenörer.

 Frågorna från publiken handlade mycket om hur Bjurholm ska synas i de lokala medierna. Flera ansåg att VK, VF, radio, tv och tidningen Västerbottningen inte satsar tillräckligt hårt på att bevaka allt som händer i kommunen.
– Här händer mycket som aldrig ni skriver om, var en allmän uppfattning.
Kommunalrådet Ingemar Nyman riktade också beröm.
– VK:s reporter Benny Stiegler är en skicklig reporter som jag väldigt nöjd med.

När jag tittar på statistik ser jag att VK har en hushållstäckning i Bjurholm på 53 procent. VF är näst störst. Vk. se:s sajt för Bjurholm har 400 000 besök under ett år. I vårt text-arkiv nämns ordet Bjurholm nästan 4 000 gånger per år.
Siffrorna är på samma nivåer även för våra övriga inlandskommuner.

Men statistik säger inte allt. Bjurholmsbornas upplevda känsla är nog så viktig.
Vi gör vårt yttersta för att ge Bjurholmsborna och alla andra en bra bevakning.
Men givetvis kan den bli ännu bättre. Det är också vår självklara ambition. 
En viktig uppgift för VK är dock inte enbart att finnas på plats då saker händer. Vi vill mer med vår journalistik.
Inte minst att det vi skriver ska väcka tankar och avtryck.
Vår genomgång i måndags kring lokalpolitikernas höga snittålder är ett sådant exempel.
Här har Bjurholm en ny utmaning.

”Du kan dra åt helvete. Skamligt att du inte vågar publicera hans namn eftersom han inte är svensk.”
”VK är feg. Du är feg. Skriv ut Tomtebomördarens namn. Det var ett invandrarsvin som gjorde det. Men er djävla censur är så beklämmande”.
Detta är två läsarröster – anonyma förstås – som inkommit efter att VK valt att inte publicera namnet på mannen på Tomtebo som i juli mördade sin sjuårige son.
Rasismens fula tryne syns här svart på vitt.
Gärningen är oförlåtlig, straffet motiverat.

Men framförallt är det en tragedi för de drabbade, för pojken som inte fick växa upp, för modern som förlorade sin son.
Ett familjedrama bortom det begripliga där endast fyra personer har direkt koppling till mordet. Pappan, mamman, sonen och pojkens mormor. Inga andra.

Mördaren har aldrig utgjort något hot utanför den lilla kretsen. Det var också det avgörande för mitt beslut som ansvarig utgivare att INTE publicera mannens namn.
Den rasistiska pöbeln skriker efter hans nationalitet. De vill använda hans invandrarbakgrund i sin propaganda.

Men det som avgör det publicistiska beslutet är allmänintresset.
 Det hade varit i allmänhetens intresse att publicera namnet, om mördaren hade utgjort en fara för en vidare krets.
Detta är helt i enlighet med de pressetiska regler som VK och andra tidningar har att följa.
Nu var detta inte fallet och därför var beslutet enkelt att ta.

VK och andra etablerade svenska medier har ett enormt ansvar i dessa frågor.
En etisk förslappning riskerar att utmynna i ett hårdare och brutalare Sverige.
Det innebär inte att vi ska vara fega men att vi har en etisk kompass som styr vad vi publicerar.
Tomtebo är ett exempel på detta. En namn- och bildpublicering av gärningsmannen skulle möjligen tillfredsställa vissa personers nyfikenhet, men det inte ge något nytt ljus över Tomtebodådet.

Tack vare skickliga reportrar på VK, inte minst Stefan Åberg, har vi i mängder av artiklar berättat om det som hände.
Våra läsare har fått en nyanserad och stark journalistik rörande mordet.
Det tycker vi på VK är viktigt.
Inte att ge rasister luft under vingarna.

VK publicerar inte namnet på den dömde för mordet på Tomtebo.

Idag fick mannen domen. 18 års fängelse för mordet på sin sjuårige son.
Mordet var ett tragisk familjedrama och gärningsmannen har inte varit en fara för andra än den närmsta familjekretsen.
Därför finns inte heller något allmänintresse att publicera namnet. Det är det viktigaste skälet att inte berätta hans identitet.

I de etiska regler som massmedia har att förhålla sig till finns detta tydligt beskrivet.  Där står det:: " Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse".

Mordet på Tomtebo saknar detta uppenbara allmänintresse. Att det finns en nyfikenhet att få reda på namnet är inget relevant argument för en publicering.

Att inte berätta hans namn har inte heller satt några hinder i vägen för vårt sätt att berätta om dådet. Våra reportrar har på ett nyanserat och förklarande sätt kunnat beskriva mordet utan att namnge honom.
Vår journalistik har därför inte blivit begränsande på grund vårt ställningstagande och VK-läsarna har inte gått miste om viktig information.
 

Finns i ost. Två bokstäver.
Eller Järnstång. Tre bokstäver.
Korsord är balsam för hjärnan och en stund av lugn och ro. Det är också en institution i VK liksom
i många andra tidningar.
Därför är jag inte förvånad över reaktionerna vi fått de senaste dagarna ­efter att vi bytt kors­ordsleverantör
i VK.

Tidigare fick vi en del kritik för att Storkors-ordet på lördagar var för lätt.
Det korsordet gjordes av Göran Bergquist.
Vi valde därför att lägga oss på en lite svårare nivå när vi nu för ett par veckor bytte konstruktör av lördagskrysset.
Det ska ju förhoppningsvis erbjuda förströelse för hela helgen.
Efter bytet har vi fått en hel del reaktioner och man kan dela in dem i två läger – de som vill ha det gamla korsordet tillbaka för att de tycker att det blivit för svårt och så de som tackar för att de äntligen fått något att ”bita i”.

Signaturen En besviken VK-prenumerant skriver: ”Saknar Bergquists korsord. Det nya är inte ­roligt och man måste nog ­vara akademiker för att klara det.”
G Petterson skriver: ”Vi prenumererar på VK för korsordet och familje­sidan. Ändra omedelbart detta.”

Ett byte av korsords­konstruktör är en känslig sak, som lösare vänjer man sig vid ”sin” konstruktör, blir bekant med hur konstruktören tänker och många lösare har sina personliga favoriter.
Men vi kan bara hoppas att lösarna ger det nya krysset ett par veckors tillvänjning så att de upptäcker hur klurigt och roligt det är.

Mats i Vännäs skriver:
”Visst, några mindre bra vändningar förekommer, med ny konstruktör – nytt tänkande”.  
Kors-ordslösaren Greta och hennes man är nöjda med det nya. ”Vi gratulerar och hoppas att de flesta av lösarna gör det samma.”
För dem som tycker att det nya kors­ordet är för svårt rekommenderar jag vårt dagliga kors­ord – anagrammet på seriesidan. Det är ett lättare korsord och förhoppningsvis kan det fylla en lucka för någon som inte är nöjd med det nya.
Finns i ost … Svaret är OR.
Järnstång. Tre bokstäver. Svaret är givetvis TEN.

Det började med dramatik. Utanför Hotell Vännäs stod i går morse poliser på spaning. Inne i hotellet jagades inbrottstjuvar.

Ingen tjuv greps, tyvärr.

Tillsammans med VF:s chefredaktör Daniel Nordström och Västerbottningens vd Jonatan Hjort var jag ditbjuden till en morgonfrukost med representanter från Vännäs kommun och näringsliv.

När polisspaningen var avslutad diskuterade vi hur media bevakar Vännäs och hur kontakterna oss emellan kan bli bättre.

Mötet satte markören på något viktigt: hur ska mindre kommuner nå ut? Det gäller inte bara Vännäs. Bjurholm, Åsele, Dorotea? Listan kan göras lång. Alla har de samma problem.

I Vännäs tänker de klokt kring information. De arbetar med en uppsökande attityd, uppdaterar sin hemsida kontinuerligt, skickar ut kommuninfo i en snygg tryckt tidning, använder sociala medier, sätter upp affischer och annat.

Så jobbar en liten, modern kommunorganisation.

I Umeå kommun är situationen en annan.

De har mycket gratis i form av länets stora nav. Här finns av självklara skäl en intensiv mediebevakning från de stora redaktionerna.

För en liten kommun med begränsade resurser är det tuffare. Ansvaret att bevaka dessa vilar på redaktionerna, men kommunerna har också en hemläxa att göra.

Inte minst för sina kommuninnevånares skull. De kommuner som tror att det räcker med en hemsida och något enkelt utskick har inte riktigt förstått den tid vi lever i.

Ta intryck av Vännäs, är mitt råd. De är inne på rätt väg.

Till något helt annat.

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson menar att journalisters privata inlägg på Facebook och Twitter ska granskas av Pressens Opinionsnämnd.

Jag håller inte med Sigvardsson.

Som journalist är du en offentlig person och det krävs givetvis eftertanke i det man säger och skriver, även som privatperson.

När journalister agerar i tjänsten är det självklart att de inlägg som görs omfattas av det pressetiska regelverket.

Men som privatperson måste en annan frihet finnas.

PO:s idé blir ett hinder för journalister att uttrycka en egen uppfattning.