Helgen som varit

Av Baland Reza, 25 oktober 2010 kl 06:29, Bli först att kommentera

d går i inflation. Ursäkt är ett sådant. Jag ska inte be om ursäkt för uteblivet bloggande. Skola, lite sömn, dålig rygg och köp av FIFA 11 har gjort att jag helt enkelt inte hunnit/orka plugga.

Nu är studiemotivationen är tillbaka, sömnen har jag fått ordning på, ryggen mår bättre och FIFA 11 visade sig vara svårare än väntat. Det betyder jag äntligen har tid för det här.

Ja, helgen då. Dalens herrar åkte ”äntligen” på pumpen borta mot Warberg. Rapporterna säger, att det inte var så mycket att snacka om. Dalen var ett steg efter i stort sätt under hela matchen.

Mera glädjande att Peder Bodén kunde spela några byten. Och Johan Samuelsson är snart redo för spel igen. Det betyder otroligt mycket för Dalen. Det är trots allt två spelare som går in på två femmor i alla lag i SSL. Även AIK.

Här hemma i kryssade City mot Mullsjö. Ska City ta sig till slutspel är det oerhört viktigt att de vinner hemmamatcherna mot lag som Mullsjö.

Jag kunde inte se matchen. Middag med riksdagsledamöter och diverse miljonärer kom i mellan.

Dalens damer var också ute på en roadtrip. Två matcher. Förlust mot Pixbo och vinst mot Lockerud. Helt godkänt.

Seriekollegorna IKSU hade spelledigt. Därifrån finns det inget alltså inget att rapportera.

Övrigt i innebandy-Sverige?

Huddinge – KAIS Mora, i damernas elitserie bjöds det på show. Domarshow. Umeå-domarna Therese Jenssen och Sandra Andersson åkte inte ner till Stockholm för att nöja sig med att vara några passiva matchledare.

Under matchen hann de med följande:

– Nio utvisningar. Varav två för hands.

– Tre utvisningar för osportligt uppträdande. Umeå-bekantingarna Anna Wijk(Mora) och Hilma Thofte(Huddinge) fick varsin 2+10. Huddinges tränare fick även han smaka på Andersson/Jensens vrede.

– Ett straffslag.

Anders Frisk måste vara stolt.

En uppenbarelse, franchise och en spartansk krigskung.

Av Baland Reza, 16 oktober 2010 kl 14:50, Bli först att kommentera

Imorgon får Gammliahallen besök av Pixbo. Rödrävarna från Göteborg. En klassisk förening som har varit med i högsta ligan i över 20 år. Pixbo var i många år en maktfaktor inom svensk innebandy. Ett lag med starka karaktärer både på plan och inne i styrelserummet.

De senaste säsongerna har det sett annorlunda ut. Titlarna har uteblivit och stjärnspelarna har valt andra lag att spela i.

Pixbo fick inför den här säsongen en uppenbarelse och började på ny kula med projektet Pixbo 2.0. Det snackades vilt om vilka spelare som var på väg till laget. Ett tag gick det rykten om att halva landslaget var på väg till Pixbo.

Men som alltid var det mest snack. Men de lyckades i alla fall att värva några intressanta spelare med Daniel Calebsson som ”franchise-spelare”

Begreppet ”franchise-spelare” används av amerikanska journalister när de ska beskriva superduper-stjärnor. Det är spelare som ett lag bygger en hel organisation kring. Spelare som förutom att leverera på plan även ska vara hela lagets ansikte utåt. De ska leda sina klubbar både på och utanför plan.

Några exempel på detta är Michael Jordan i Chicago Bulls, Kobe Bryan i L.A Lakers och Sidney Crosby i Pittsburgh Penguins.

Nu ska vi inte jämföra Daniel Calebsson med ovannämnda celebriteter . Innebandyn är fortfarande biljoner ljusår ifrån proffsidrotten i USA.

Det jag vill säga är att Pixbo inte bara har värvat en poängmaskin. De fick även en härförare. Daniel Calebsson är en motor som leder sina lag han spelar för. Precis på samma sätt som kung Leonidas i krigsfilmen 300.

Som i filmen tror jag att Pixbo kommer stå upp bra mot de på papperet starkare perserna, i det här fallet representerar AIK perserna och Kristoffer Kranberg fårträda in i rollen som den förfärlige perserkungen Xerex.

Jag tror att Pixbo kan vara med och slåss om en finalplats redan i år. Men till skillnad från filmen 300 kommer de inte orka stå emot hela vägen. Därför tror jag Pixbo kommer att åka ut i semifinalen efter en tung femsetare mot AIK. Innebandyns svar på det persiska riket.

Bra jobbat Dalen

Av Baland Reza, 14 oktober 2010 kl 04:13, Bli först att kommentera

Medan hela den svenska befolkningen försökte förstå hur kunde förlora mot Holland i Holland, bussade Dalens herrar ner till Uppsala för att möta ett spöke. Ett spöke som vi andra kallar för Storvreta.

Dalen har haft det otroligt svårt mot Mika Kohonen och hans kompisar. Framför allt i de viktiga matcherna. På tio slutspelsmatcher har Dalen förlorat nio matcher. Inga roliga siffror.

Lägg till att Storvreta är regerande SM-vinnare och att i helgen vann Europacupen som spelades i Lettland.

Dalen, utan Peder Bodén åkte alltså ner till Uppsala med taskiga förutsättningar. Men oj då. Seger för Dalen med 5-4. Inte dåligt. Visst, jag kan köpa att Storvreta var trötta efter en tuff europacup. Men Dalens seger ska absolut inte förringas.

Nu ligger alltså Dalen etta i SSL, med flest gjorda mål och minst insläppta mål. Det har inte hänt sedan… aldrig någonsin. Det är lönlöst att dra för stora växlar av det här. Men fyra segrar på fyra matcher är just, fyra segrar på fyra matcher.

Det intressantaste med säsongsupptakten är inte vinsterna. Dalen har på fyra matcher använt sig av alla tre målvakter. Mot Balrog stod Peter Löfgren, som imponerade. I matcherna mot City och Helsingborg var det Hörnqvist som dominerade. I kvällens match fick Martin Rudeström chansen, och som han tog den. Fyra insläppta mål, borta mot Storvreta är om vi ska använda idrottstermer, en enda stor bragd. Dessutom lyckades ”Rude-boy” rädda en straff av Kohonen. Det har inte hänt sedan… aldrig någonsin.

Ett spännande och fräscht tänkande Dalen har angående målvaktsfrågan.

Min känsla är att Håkan Wirtala på något sätt lyckats banka in massvis med självförtroende och mod hos sina spelare. De som kan sin innebandy vet att Dalen tyvärr allt för ofta viker ner sig under tuffare uppgifter. Utan att klanka ner på Urban Karlssons tid som herrtränare. Värvningen av Håkan Wirtala kan ha varit det bästa som har hänt Dalen på många, många år.

Live and forget

Av Baland Reza, 11 oktober 2010 kl 02:30, Bli först att kommentera

Vid en förlust gäller det att snabbt glömma bort och gå vidare. För Umeå City började det bra när Mats Jonsson gjorde 1-0 mot Linköping. Nykomlingarna som har imponerat smått mig så här inledningsvis på säsongen.

Att det Mats Jonsson gjorde det första målet var ingen slump. På de tre matcher jag har sett med City har Schlager-Mats var den genomgående bästa spelaren i City. Må vara att Erik Forsgren leder poängligan. Men den spelaren som har visat mest karaktär och ett brinnande hjärta är Mats Jonsson, som stundtals gjorde en usel fjolårssäsong. Oerhört viktigt för City att Mats fortsätter skjuter och skjuter.

I matchen mot storebror Dalen blev City straffade rejält på grund av ett katastrofalt passningsspel. Det slarviga passningsspelet fortsatte idag, och tränarna i City ska vara oerhört glada att motståndet idag hette Linköping. Jag vill inte förringa Linköpings insats. Men jag kan inte alls se hur City ska klara sig mot de riktiga topplagen om de fortsätter att slarva som de har gjort i de två senaste matcherna.

Framför allt är det backarna som gång på gång klantar sig i uppspelen. En spelare som har haft det tungt med passningsspelet. Mot Linköping fortsatte han att assistera till motståndarna. Lingon ska vara glad att han även passade fram till två av Citys mål.

Tomas Holmgren fortsätter att smälla på. Idag hade han armbågen uppe i motståndarnas ansikte vid minst två tillfällen. Inga fula grejer egentligen. Men han om någon borde förstå att armbågar uppe i ansiktshöjd är ajabaja. I slutet på sudden var han centrimetrar från att bli hjälte när hans skott träffade ribbans överkant.

Dalen är fortfarande skolans ledare

Av Baland Reza, 7 oktober 2010 kl 02:03, Bli först att kommentera

Det spelades ju ett derby i måndags. På förhand en jämn match. Det var väl jämt några få minuter i andra perioden. Annars visade Dalen att de fortfarande vill vara skolans ledare.

Visst, City hade lite oflyt med att bollen träffade ribban, stolpen, hörnas underarm. Detta samtidigt som Dalen var äckligt effektiva i avsluten. Men 9-1 till Dalen var en klassisk utskåpning.

Cityspelarna agerade som ett gäng hönshjärnor i egen zon. Jag vet inte hur många gånger Dalen gjorde mål på grund av ett otroligt klent cityförsvar. Det här är SSL. Det räcker inte med att stå bredvid när en motståndare har bollen.

Dalen gjorde en solid laginsats. Att de dessutom fick tillbaka Johan Samuelsson kommer att betyda mycket. Förutom att vara en supertrevlig kille har Johan en oförklarlig förmåga att alltid få med sig bollen, för att sen hitta en lagkamrat med en öppnande passning. Vi ska komma ihåg att Johan gjorde säsongsdebut i matchen mot City. Får han bara vara skadefri kommer han att dominera i år. Det är jag säker på.

Det är inte bara Johan Samuelsson som ska hyllas. Hela laget gjorde en felfri insats. Jag kunde endast räkna till två misstag under matchen. Vilket är ovanligt för att vara Dalen.

Det stora samtalsämnet efter matchen har tyvärr inte handlat om själva matchen. Jag snackar självklart om Tomas Holmgrens tackling på Peder Bodén.

Min syn?

Jag tycker inte att själva tacklingen var så mycket att orda om. Resultatet var bara olyckligt. Problemet är syftet med tacklingen. Holmgren smäller på av en enda anledning, att sänka Peder. Det var tydligt att Holmgren inte ville ta bollen.

Innan derbyt spelade även Dalendamerna. Och som laget fortsäter att imponera. Att Dalen skulle ha nio poäng efter fyra omgångar är inget annat än en skräll i mina ögon.

Liksom i derbysegern mot IKSU var det Malin Marklund, Emmelie Nordlinder och Sandra Larsson som imponerande.

IKSU är i Lettland och försvarar Sveriges färger i Europacupen. Två matcher har spelats och två segrar har det blivit för ”de orangea” Inget konstigt alltså.

Tre dagar och en formaterad dator senare

Av Baland Reza, 2 oktober 2010 kl 04:32, Bli först att kommentera

Nu är min kära Macbook frisk efter några dagars rehab på Betty Ford-kliniken. Det spelade ju ett Umeåderby i damernas elitserie. Det mesta är redan sagt. Jag behöver därför inte upprepa en massa som redan är skrivet och tryckt.

Men det finns fortfarande mycket att skriva om matchen där det mesta var hämtat från en Josef Fares-film.

Matchens bästa spelare: Malin Marklund. Siffrorna säger det mesta. Hon visade varför IKSU ville värva henne inför den här säsongen.

Matchens prestation: Sandra Larssons mål från vänsterkanten var en uppvisning i hur ett avslut bör utföras. Snabbt, lågt och välplacerat. Inte många spelare i Dalen klarar av att göra ett liknande nummer. Då snackar jag om herrlaget.

Matchens gladaste: Emmelie Nordlinder visade puräkta glädje när hon kvitterade till 1-1. Men priset till kvällens gladaste lirare går hur som helst till Urban Karlsson. Den glädje han visade efter slutsignalen ser man inte now days. Urbanovic hoppade som en flicka under en konsert med Justin Bieber.

Matchens surbjörn: IKSU:s tränare Johan ”Jocke” Sjöström är mån om sin image. 50 procent stekare, 50 procent Ersbodarebell. Han vill ogärna vara den där ”svennebanan-tränaren”

Han lägger sällan band på sig själv. Får han chansen att klanka ner på någon, gör han det – Och han är väl medveten om det. Jag lägger ingen värdering i det. Men i onsdagens match fokuserade han på det mesta förutom att coacha. Det han är kontrakterad för.

Jocke får folk att lyssna på samma sätt som en världspolitiker. Du lyssnar när Jocke pratar. Jag har fått uppleva det själva. Den Jocke jag såg i onsdags hade jag aldrig lyssnat på.

Matchens ”Il Capitano”: Susanne Ekblom är en stabil lagkapten, något som hon även visade mot Dalen, som saknade sin kapten, Linn Lundström. Men pappa Lundström(satt bakom hemmabåset) tog ansvar i sin dotters frånvaro. Han peppade, han skällde och han styrde och ställde. Pappa Lundströms insats får Roy Keane att framstå som en blyg scout.

Matchens synden straffar sig självt: Alexander Rudd i RIG Umeå är inte bara en stor talang. Ryktena säger att han även satsa sin veckopeng på spel och dobbel. Han såg chansen att casha in lite pengar och satsade 5000 kronor på en vinst för IKSU. Dagens ungdomar…

Matchens nervösaste: Henrik Wilhemsson går det ingen nöd på. Han personifierar lugn och struktur. Han brusar sällan upp sig. Men i slutet bytte han helt plötsligt skepnad. Han skadade och spände hela kroppen. Dessutom släppte han sin taktiktavla under de två sista minuterna. Den som har sett Henke coacha vet han sällan släpper ifrån sig den.

Innebandybloggen

Helgen som varit

En uppenbarelse, franchise och en spartansk krigskung.

Bra jobbat Dalen

Live and forget

Dalen är fortfarande skolans ledare

Tre dagar och en formaterad dator senare

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se