Innebandybloggen

Innebandy.

Tre dagar och en formaterad dator senare

Nu är min kära Macbook frisk efter några dagars rehab på Betty Ford-kliniken. Det spelade ju ett Umeåderby i damernas elitserie. Det mesta är redan sagt. Jag behöver därför inte upprepa en massa som redan är skrivet och tryckt.

 Men det finns fortfarande mycket att skriva om matchen där det mesta var hämtat från en Josef Fares-film.

 Matchens bästa spelare: Malin Marklund. Siffrorna säger det mesta. Hon visade varför IKSU ville värva henne inför den här säsongen.

Matchens prestation: Sandra Larssons mål från vänsterkanten var en uppvisning i hur ett avslut bör utföras. Snabbt, lågt och välplacerat. Inte många spelare i Dalen klarar av att göra ett liknande nummer. Då snackar jag om herrlaget. 

Matchens gladaste: Emmelie Nordlinder visade puräkta glädje när hon kvitterade till 1-1. Men priset till kvällens gladaste lirare går hur som helst till Urban Karlsson. Den glädje han visade efter slutsignalen ser man inte now days. Urbanovic hoppade som en flicka under en konsert med Justin Bieber.

Matchens surbjörn: IKSU:s tränare Johan ”Jocke” Sjöström är mån om sin image. 50 procent stekare, 50 procent Ersbodarebell. Han vill ogärna vara den där ”svennebanan-tränaren”

Han lägger sällan band på sig själv. Får han chansen att klanka ner på någon, gör han det – Och han är väl medveten om det. Jag lägger ingen värdering i det. Men i onsdagens match fokuserade han på det mesta förutom att coacha. Det han är kontrakterad för.

Jocke får folk att lyssna på samma sätt som en världspolitiker. Du lyssnar när Jocke pratar. Jag har fått uppleva det själva. Den Jocke jag såg i onsdags hade jag aldrig lyssnat på.

 

Matchens ”Il Capitano”: Susanne Ekblom är en stabil lagkapten, något som hon även visade mot Dalen, som saknade sin kapten, Linn Lundström. Men pappa Lundström(satt bakom hemmabåset) tog ansvar i sin dotters frånvaro. Han peppade, han skällde och han styrde och ställde. Pappa Lundströms insats får Roy Keane att framstå som en blyg scout.

 

Matchens synden straffar sig självt: Alexander Rudd i RIG Umeå är inte bara en stor talang. Ryktena säger att han även satsa sin veckopeng på spel och dobbel. Han såg chansen att casha in lite pengar och satsade 5000 kronor på en vinst för IKSU. Dagens ungdomar…

 

Matchens nervösaste: Henrik Wilhemsson går det ingen nöd på. Han personifierar lugn och struktur. Han brusar sällan upp sig. Men i slutet bytte han helt plötsligt skepnad. Han skadade och spände hela kroppen. Dessutom släppte han sin taktiktavla under de två sista minuterna.  Den som har sett Henke coacha vet han sällan släpper ifrån sig den.

Etiketter: , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.