Medan hela den svenska befolkningen försökte förstå hur kunde förlora mot Holland i Holland, bussade Dalens herrar ner till Uppsala för att möta ett spöke. Ett spöke som vi andra kallar för Storvreta.

Dalen har haft det otroligt svårt mot Mika Kohonen och hans kompisar. Framför allt i de viktiga matcherna. På tio slutspelsmatcher har Dalen förlorat nio matcher. Inga roliga siffror.

Lägg till att Storvreta är regerande SM-vinnare och att i helgen vann Europacupen som spelades i Lettland.

 Dalen, utan Peder Bodén åkte alltså ner till Uppsala med taskiga förutsättningar. Men oj då. Seger för Dalen med 5-4. Inte dåligt. Visst, jag kan köpa att Storvreta var trötta efter en tuff europacup. Men Dalens seger ska absolut inte förringas.  

Nu ligger alltså Dalen etta i SSL, med flest gjorda mål och minst insläppta mål. Det har inte hänt sedan… aldrig någonsin. Det är lönlöst att dra för stora växlar av det här. Men fyra segrar på fyra matcher är just, fyra segrar på fyra matcher.

 Det intressantaste med säsongsupptakten är inte vinsterna. Dalen har på fyra matcher använt sig av alla tre målvakter. Mot Balrog stod Peter Löfgren, som imponerade. I matcherna mot City och Helsingborg var det Hörnqvist som dominerade. I kvällens match fick Martin Rudeström chansen, och som han tog den. Fyra insläppta mål, borta mot Storvreta är om vi ska använda idrottstermer, en enda stor bragd. Dessutom lyckades ”Rude-boy” rädda en straff av Kohonen. Det har inte hänt sedan… aldrig någonsin.

 Ett spännande och fräscht tänkande Dalen har angående målvaktsfrågan.

 Min känsla är att Håkan Wirtala på något sätt lyckats banka in massvis med självförtroende och mod hos sina spelare.  De som kan sin innebandy vet att Dalen tyvärr allt för ofta viker ner sig under tuffare uppgifter. Utan att klanka ner på Urban Karlssons tid som herrtränare. Värvningen av Håkan Wirtala kan ha varit det bästa som har hänt Dalen på många, många år.