mina tankar-mitt liv

Näst sista dagen…

Av , , Bli först att kommentera 2

Så var det näst sista dagen på arbetsträningen, måste säga att det är med sorg i hjärtat som jag lämnar över min stafett pinne…

Nästa vecka har någon tagit min plats och man är för evigt bara ett nr i raden av alla som är och har varit där… Vad lämnar jag efter mig? Det vet jag inte, förhoppningsvis nåt slags avtryck då jag trots allt inte är som alla andra och ganska färgstark.

I morse när jag skulle iväg så hade inte motorvärmaren/ kupe´värmaren gått igång. Stod där med igen frusen bil, full i is som satt som sten. Trots att jag körde på full värme så kunde jag knappt låsa bilen nere på stan. Jävligt irriterande!

Idag har jag utvärdering med chefen och vi får se vad som sägs… Har jag gjort ett bra jobb under den här tiden?

Det värsta är med att ha hand om utställarna är att få info i god tid… att få kontakt! Jag har vissa datum att förhålla mig till, det ska ut info på hemsida och fb, det ska tryckas affischer mm.

Jag är så trött, jag är så utmattad… känns som om jag kunde sova dygnet runt! Antagligen är det utmattningen som gör sig påmind eftersom det spelar ingen roll hur mycket jag vilar så är jag ändå skit trött.

Ja och måendet är ju som det är… Försöker verkligen hålla bort de mörka tankarna men det är så svårt, tanken att skada sig ligger hela tiden och pockar och jag gör allt för att inte dras med.

Vissa dagar så bara gråter jag och vissa dagar kan jag hålla det i någorlunda schack! Dock finns de där hela tiden och på kvällen är det hemskt!

Nu ska jag börja gå hemma… JIPPIE! Not! Är rädd att tankarna kommer ta över då jag inte har nån sysselsättning! Dock måste jag måla till min utställning så jag har ju det jag gör!

Jag kommer ju ställa ut på Leia i Mars, jag bävar…tycker inte om att visa upp mig själv på det viset… dessutom vill många komma :-/.

Jag har ju så dåligt självförtroende och vet inte hur jag ska lyckas med utställningen… Nu har jag ju dock lite mer fritid att måla!

Vad i himmelen ska jag måla? Älskar ju att måla nakna sensuella kroppar men det måste ju samtidigt passa in här och får inte bli vulgärt… fast å andra sidan har jag sällan målat vulgärt utan bara fint sensuellt!

JA vi får se vart det tar vägen…

 

Pözz och kram

Bli först att kommentera

Skit dag!

Av , , Bli först att kommentera 2

Halkigt som faan, bilen igen frysen…glömde sätta in motorvärmaren igår!

Sand finns inte att uppbringa på området, trots att boende värden säger att det finns…

Jo på andra kvarter men inte där killen bor!

Hade möte med AF igår, abrupt slut på sagan… slutar arbetsträningen på må, får inte förlängt då jag nu är utredd och inte klarar av mer än 25%, min plats står och tickar pengar så de vill inte att jag fortsätter då jag inte klarar av mer i dagsläget… Jaha men sen då?

De vet inte heller men att de har mig inskriven i jobbgarantin på 100% var inget de var nöjd över alls.. de ville helst bara bli av med mig! Som vanligt ett moment 22.

JA jag hatar mitt liv just nu… Att komma hit var ju ändå nåt som fick mig att må bra! Jag har verkligen trivts här på alla sätt och vis!

Önskade det fanns en förlängning av allt detta… ok hon klarar 25% då finns det ett företag som kan vara intresserad av att få hjälp administrativt! Testa på med arbetsträning för att sen kanske få lönebidrag… men icke! Från att vara här till….ingenting! Man är mycket värd för världen…NOT!!!

Så nu mår jag ju som jag mår… nedstämd och undrar varför man lever? Vart är min plats?

AF tittade snett på mig och med lite nedlåtande röst: när jobbade du sist, då menar jag med riktig lön? Ja det var länge sen, men det är ju inte så att jag inte velat men det har inte funkat med min kropp och mitt mående eller med barnen… Alla vill väl ha ett jobb? Jag vill ha ett jobb!

Trodde det var vad alla eftersträvade i livet… Vara livegen!

JA så om ni som läser vet av ett lättare jobb, typ sitta vid datorn, renskriva mm… så hojta till!

Kan även köra bil, det enda som jag egentligen inte riktigt får ont av, skulle haft körning från punkt A till punkt B typ…

Vet om en kompis som hade en körning för massa år sen och skjutsa en kille från stad A till stad B, ett uppdrag från socialtjänsten!

Pözz och kram

 

 

Bli först att kommentera

Då var det måndag igen…

Av , , Bli först att kommentera 1

Halkigt var det i morse, otippat enligt mig m fick små sladd typ 3 ggr.

Ont som faan idag och kroppen protesterar…

Var och microbladade ögonbrynen i fredags med gott resultat! Ska bli skönt att slippa måla dem varje dag!

Måste kolla in iksu spa som jag fick in julklapp också…långt utanför min comfort zone!

Ångesten är väl inte sådär hanterbar och jag har möte med viva i em, känns bajs! Ska tydligen få en ny handläggare…

Har fått erbjudande om motivlackering, men mitt självförtroende är ju bara skit så det är ångest… ångest och ångest! Han tror på mig men vad gör det då jag inte gör det själv liksom!

Göra seriösa jobb känns jätte jobbigt!

Dessutom med min värk där jag inte ens kan stå en stund, hur skulle det gå till liksom…

Måendet är i nåt slags mellan land, känner inte mycket…känner mig avstängd! Vill skada mig själv för att känna men försöker låta bli då det aldrig varit min grej… Jag skadade mig själv för nån månad sen, rev upp sår på armarna i nån slags ångest panik. Kändes det bättre efteråt…nej, knappast!

Nu sitter jag på Leia och skriver, har fått en uppgift att skriva en skylt och det har jag gjort, ska bara skriva ut den och det är en process bara det. Lösenord och massa skit!

Om en timme börjar måndags fikat igen och det ser jag fram emot! Det har varit uppehåll nu vid jul och nyår…

Det innebär att all personal inkl företagarna fikar tillsammans…

Ibland blir det lite jobbigt då det är stimmigt men ändå ett roligt brake i vardagen!

Jag har så jävla ont idag, men det är ju bara bita ihop!

 

Pözz och kram

Bli först att kommentera

Sista arbetsdagen för veckan…

Av , , Bli först att kommentera 1

Mjukstart den här veckan med bara ons och tors! Känns ganska ok, då jag känner kroppen inte riktigt vill som jag.

Jag har så fruktansvärt ont… Jag vet de på AF sa att du kommer ju få mer ont, det är likadant för dem efter semestern, det litar på… Jo jämför eran semesterkropp med min trasiga, gör det!

Nog vet jag att man får mer ont, men det är ju inte meningen att man ska få så ont så man knappt fungerar, men än dock så går jag hit…för det ger mig ändå en boost och jag får träffa vuxna människor…

Jag ska få byta handläggare på AF och det känns helt ok faktiskt! Å andra sidan vet jag vad jag har och inte vad jag får…

 

Har inte berättat för dem om mitt psykiska mående för jag är rädd att de lägger allt på is och just nu behöver jag komma hit för att hålla mina demoner i schack någorlunda… De har ju gjort det förr trots mina protester!

Alla frågar om jag mår bra för jag gråter inte längre, men jag orkar inte! Mina tårar är liksom slut på nåt vis, även om jag känner att jag blir emotionell många ggr när man pratar om saker.

Igår kom min dotter till mig och jag ÄLSKAR att umgås med henne, speciellt när hon kryper tätt intill trots hon är 20 år! Jag saknar mina barn varje dag och jag förstår min pappa nu när han alltid sagt att jag är hans ”lilla” trots jag vuxit upp!

Inatt har jag sovit sådär, rätt ok trots allt… ändå känner jag mig totalt slutkörd… Jag är så slut i kropp, själ och sinne! Dränerad…

Kanske är årstiden men känns mer som om jag bara dräneras på energi och ork, som om jag skulle ha en komponent som alltid står och drar ström från kroppen och jag inte kan fylla på i samma takt!

Jag sitter här på arbetsträningen och funderar, jag tittar men känns som om jag inte ser… känner mig bortdomnad, avsaknad av känslor!

Säger saker, ler men känner inte nämnvärt!

Många tycker jag borde lägga in mig för att få ett break och ta igen mig men jag vill inte det heller… eller kanske ibland!

 

pözz och kram

Bli först att kommentera

Välkommen 2020

Av , , Bli först att kommentera 2

Så var det nya året här…

Kommer det bli bättre än 2019?

Som det känns nu så nej!

Låg i influensa i över två veckor, hostade, kraxade och snöt hjärnan ur mig!

Julen var underbar då jag fick vara med mina barn och min familj, trots hosta och nästäppa! Fick väldigt fina julklappar…

Det var längesen jag kände sånt lugn.

Mitt mående är ju som det är och hörde från en tjej att hennes läkare skickat 4 remisser till psyk och att hon väntat på samtal i två år??? Två år, är det rimligt??

Så jag vet ju vad jag har att se fram emot, men två år vet jag inte ens om jag kan blicka fram till…jag har ju en lust att inte vilja leva, för jag ser inte den framtiden.

Jag får ta dag för dag och försöka överleva den. Ångesten greppar tag om min själ och stundvis så kan jag inte andas.

Önskade att fler kunde förstå att jag inte orkar… så ”hårda” ord och gliringar tar mer än nödvändigt, även om jag försöker skaka av mig dem. Jag känner mig likgiltig inför det mesta…

Sitter nu på arbetsträningen och den håller mig uppe stundvis, jag ser fram emot att komma hit, även om jag längtar hem då jag är här!

Inatt kunde jag inte sova…sista gången var klockan vid 4:00, min hjärna sjöng ”Rudolf med röda mulen”, jag bara hjärn jävel…julen är för satan över…LÄGG NER OCH SOV!!!! Efter en stund så ändrade den till ”thank you for the music”

Jag blev glad då jag vid 5:00 somnade, men inte lika glad då klockan ringde 6:00! Känner mig mer död än levande…

Funderar på sluta röka…jag röker så sällan ändå och jag tycker det luktar skit, men det är en ångest dämpande sak så vi får se!

Så just nu är näsan över ytan, men knappt… Försöker känna och försöker hitta ljusglimtar men det är så förbannat svårt!

 

Pözz och kram

Bli först att kommentera

samtal?

Av , , 4 kommentarer 2

Som sagt var på psykiatrin för nån vecka sedan med en akut remiss från vc. Inget stöd gavs… är det så det ska vara?

Om man inte vill bli fullproppad med medicin, då får man gå hem utan stöd!

Inte så konstigt att så många tar livet av sig, man orkar inte kämpa vidare… Jag orkar inte kämpa!

Jag tar min fasad även fast jag dör på insidan!

Senaste ångesten så rev jag sår på armarna, kändes det bättre? Jo för stunden… efteråt, njae inte fullt så bra!

Har aldrig känt det suget förut men jag visste inte vad jag skulle göra! Har bara sagt det åt min dotter… vill inte att andra ska veta eller att andra ska oroa sig, men hon vet hur det är och kämpar med liknande demoner.

Jag kallar dem demoner för det är vad det är för mig i mina mörka stunder.

Bonusen sjuk som bara den, jag hoppas det vände igår då jag ändå tyckte hon blev piggare under kvällen men alldeles för sjuk för att gå på dagis…

Jag har fått alldeles för lite egen tid på senaste och längtar tills på må då jobbar jag, sen ska jag fira julen med mina barn… känns sjukt bra! Har så lite egen tid med dem och jag behöver det verkligen!

Vi ska äta snacks, dricka lite vin, spela Bingolotto mm

Att komma på jobbet eller arbetsträningen är ett lugn för mig också…jag har otroligt fina kamrater och de bryr sig verkligen! Vad jag ska göra efter känns gruvsamt… Här är det lite skyddad verkstad, med en otroligt fin och gynnsam miljö!

Man kan aldrig få jobb eller nån typ av anställning här, det är bara ett socialt företag, men miljön är väldigt bra för såna som mig iaf… önskade det var mina arbetskolleger!

Vem vet? i framtiden kanske man hyr kontor här xD om jag har nån framtid, allt känns så ovisst!

Vad är jag ämnad till? Vad är liksom meningen med allt slit? Jag blir bara moment 22 hur jag än gör…

Det sägs att att man väljer sin väg men hur i allsin dar kunde jag välja det här?

Jag går på coach samtal och kanske jag ska ta upp det här… vad är meningen med allt?

 

Pözz och kram

 

4 kommentarer

Slask, is och skit

Av , , Bli först att kommentera 2

Torsdag och jag sitter på jobbet… DIÖS jobbar för fullt med hotellet mitt emot och de pålar i backen… DUNK,DUNK, DUNK, DUNK, DUNK hela dagarna…

Nu efter dag 3 dagar så känner jag hur huvudet värker av varje dunk som slås ned i backen…

Så fort det tystnar så känner man bara YEEEEEEESSSS!!! Så jävla skönt! Vi som jobbar här är ju alla halta och lytta av nåt slag så såna distraktioner är extra jobbiga!

Jag mår som jag mår, men inte lönt att gråta mer då det ändå inte hjälper, känner mig sviken av vården… Starkast är man tydligen själv, men det vore att ljuga…

Mina barn finns där och mina fina arbetskamrater finns där! Jag har fint stöd runt mig och alla bryr sig! Det är väl det vården ser som ett skydd till att jag inte går vidare i mina tankar även om de är så starka ibland så jag ibland blir rädd själv!

Hade coachmöte igår och vi pratade om saker som kan distrahera mina envisa tankar på att inte finnas längre. Konkreta saker som jag kan ta till i stunden…

Röka(inte så bra egentligen men ångestdämpande för mig), Ringa Alex, Spela hög musik med bas, köra bil mm

Sånt jag kan göra här och nu…

Min utsida säger att jag är OK, men min insida gråter hela tiden och det svarta hålet som jag känner minskar inte… men när nån frågar så säger jag samma lika, jag är ok!

Idag sista dagen för veckan och jag ser fram emot att fara hem och vila, men ska träffa upp dottern sen under dagen, då hon har möte!

Jag har inte mycket att göra på jobbet idag, men det får gå ändå!

 

pözz och kram

 

Bli först att kommentera

Så var det måndag igen

Av , , Bli först att kommentera 1

Dagarna och veckorna bara rusar fram… finns liksom ingen hejd på dem!

Idag är en sämre dag och jag mår så illa och är så jäkla trött… skulle lätt kunna lägga mig och sova men så sitter man här på Leia och försöker anstränga sig!

Chefen kom och sa att jag såg ut som sju svåra år typ… ja då vet man att man är trött och slut!

Längtar hem och få sova en stund, det behöver jag! Börjar dessutom att bli förkyld igen!

Tog upp en sak för diskussion igår, men om det hjälpte vet jag inte…

I morse så var bilen totalt igen snöad och jag nådde då faan inte att skotta av taket! Så jag körde med mohikan frisyr… Jag vet ju att det kan bli böter, men vad kunde jag göra!? Hade ju inget att sopa av med… Och ingen som kunde hjälpa mig!

Har möte klockan 10:00 och jag måste gå dit, ingen ide´ att ta bilen för det blir lika långt att gå! Gruvar mig dock att gå i detta väglag!

Det är tydligen någon omorganisering så jag tyckte hon skrev att jag skulle få en ny af ”gubbe”, Ja jag orkar då inte bry mig om det… det blir vad det blir!

 

Pözz och kram

Bli först att kommentera

Livets fotspår…

Av , , Bli först att kommentera 2

I den sits jag befinner mig i så har jag ofta undrat vad som är mitt ansvar och inte?

Borde jag befinna mig här då mitt mående är så pass dåligt!?

Skulle samhället ställt upp på ett annat sätt…

Det jag gör nu är att se till att problemet inte finns! Vill jag ha det så?

Det är en komplex situation och jag vet inte hur jag ska hantera den…

Saker kan verka så lätta men i en situation så blir det inte svart eller vitt, det är en massa gråzoner däremellan!

Att ge råd utifrån kan också vara lätta att ge men när man själv befinner sig där så är det svårt med en lösning även om man vet att de som ger råd ofta har väldigt rätt!

Ibland har jag en väldig fruktan att jag en dag inte kommer orka och den dagen närmar sig med stormsteg…

Jag är ingen ungdom längre,och jag blir faan inte yngre heller…

Jag orkar inte finnas där för alla, jag vill finnas till för mina barn, men som det är nu får de stå tillbaka väldigt mycket då jag inte orkar!

Känner mig avstängd och instängd i mitt eget huvud.

Jag orkar inte ens vara ledsen längre, det är inte lönt… jag får ju ändå ingen hjälp!

Så jag tar på mig järn ansiktet och låtsas att allt är bra, även om jag bryts i tusen bitar!

 

pözz och kram

Bli först att kommentera

Psykiatrin

Av , , Bli först att kommentera 2

VC ringde mig som ett psyk på morgonen igår och undrade hur jag mådde…

Jag sa som det var, jag mår så jävla dåligt, mitt liv är ett mörker!

Jag fick akutremiss till psykiatrin! Kändes så jobbigt, men tänkte att nu kanske jag äntligen får hjälp…

Janne skjutsade dit mig, satt med mig och väntade!

Jag fick träffa inskrivningspersonal, en inskrivningssköterska och en läkare under utbildning, sen skulle de prata ihop sig…. vänta!

Sen fick jag träffa en läkare och läkaren under utbildning, sen pratade dem med överläkaren…. vänta!

Så fick jag träffa läkaren igen med läkaren under utbildning… kontentan av att ha en hel dag förstörd blev att de inte kunde hjälpa mig då jag inte ville ha medicin…

För det första tror jag inte på medicin, det är att skjuta problemet framåt(det är min personliga åsikt för mig själv, jag säger inte att det är fel för andra… det är bra att medicin finns)

För det andra så funkar jag jätte dåligt på ssri och liknande…

Jag ville ha samtalskontakt för att reda ut mitt mående och mina känslor! De kunde inte erbjuda akuta samtal… annars så skulle VC få skriva en remiss till psykiatrin och då tar det ett år att få komma dit!

Remissen som blev skickad nu då? Vad hjälpte den?

Så slutnotan på dagen blev att det var ”waist of time” att sitta där flera timmar och gråta… Jag är tillbaka på punkt ett!

Så nu är det att andas, ta på sig järn ansiktet och låtsas att allt är bra! Orkar inte be om hjälp mer… Vi lägger allt i påsen och sluter till den!

pözz och kram

Bli först att kommentera