Över en vecka sen jag kände mig yr, rummet snurrade, jag mådde illa. Det slutade med att jag svimmade. Vaknade av en jämthund som var mer än glad och tyckte matte var en rolig prick som låg på golvet och busade.

Tillbringade den dagen på vårdcentralen och en massa prover. Nu har jag fått ny medicin och mer medicin. Bl.a väldigt låg B12.

Min B12 brist har med min oeration för 3 år sen att göra, men minns även graviditeten med Alex -99 att jag åt både folacin och B12. Så vem vet kanske något min kropp har problem med.

I två dagar så har det varit fullt upp med personliga saker, den ena saken blev inte som vi tänkt, men vi får se vad det står i pappren och ta beslut därifrån.

Jag är trött och slut och det är svårt för andra att förstå hur slut min kropp egentligen känns. Inte ens de närmaste förstår vilken kamp det är att känna sig såhär utmattad.

Har en massa tavlor som ska ut, men jag har inte orkat, får sån ångest och panik då jag känner att det är något jag måste göra. Jag har ju ett sanvete….

F**K vad jobbigt!!!!!!!!

Skrev för någon vecka sen att kroppen inte är på topp! Det är den fortfarande inte, känns som om något fattas i kroppen… Ungefär som när jag hade lågt blodvärde!

Alla säger att det är för att jag börjat arbetsträna och kroppen hänger inte med, jag har varit less förr och jag har haft en jätte depression så jag vet hur det känns då kroppen är på låg fart…. det här känns annorlunda!

Skulle gå från service platsen till "bya stugan" i stärkesmark… inte alls långt, men jag var helt slut, kroppen kändes som spaghetti. Kände mig svimfärdig.

Arbetsträningen då? Jovars 😀 trivs jätte bra, tar hand om hundar och en helvetes massa katter. Kommer på jobbet blir "anfallen" av 2-4 hundar, sen kommer alla katter och "bråkar" om uppmärkamheten då de ska kammas… Underbart!!!

Det enda är dessa hundpromenader då jag känner kroppen inte orkar, i fredags blev det två långpromenader med 4 hundar och kroppen bara skrek!!

Så det är med ångest jag tittar ut och ser snön falla… för slungan är det sista jag vill köra nu då kroppen är helt kajko!

Sjukgymnasten då? Hon rörde mig inte ens då jag gått hos primus. Jag skulle väl egentligen fortsatt där, men trodde det skulle vara ett team där man skulle få lite mer "knyta åt påsen" som alla andra behandlar de symtomen, dvs värken. Jag står går och sitter fel… träna och motionera. Jag vill veta vad det beror på… har jag bara en kass kropp pga gener, har jag reumatism eller fibromyalgi. Kan jag få reda på det först så jag vet!

Tappar fokus och motivation då det är samma lika. Nu skulle sjukgymnasten ge mig tid för dels fortsätta KBT behandlingen hos psykologen och dels ge mig tid hos arbetsterapeuten för mina jäkla fingrar som sväller och låser sig. Det pratades om beteendemedicin eller smärtkliniken… Jag är bara glad det händer något!

Är sjukt less på denna jäkla kropp!