Jag har en depression, jag har medicinerat och jag har haft samtalskontakt. Jag slutade med bägge. Att skriva för mig är en slags avloppsteknik för att bli av med lite skit.

Mina nära och kära kan bli less på att få läsa hur jag mår, men jag har så svårt för att säga att hej! Jag mår dåligt ha lite överseende med mitt humör och krama mig gärna!! Det funkar liksom inte i min hjärna…än fast jag gärna vill.

Att säga då jag mår dåligt eller har ont, då skulle jag inte få tjata om annat för den här förbaskade värken finns jämt och ständigt. Blir inte ens av med den då jag sover.

Jag har återupptagit samtalskontakten då jag känner att jag är nära botten, alla runt omkring mig som rycker och sliter i mig. Af, jobb, måleri, familj-barn, soc, ekonomi… alla yttre faktorer som jag inte kan påverka.

Jag känner att jag inte orkar mina 4 timmar om dagen i arbetsträning, men jag trivs så jäkla bra så det är en strid som jag kan beskriva som en dragkamp med snöre där knuten hela tiden passerar linjen åt än det ena och än det andra hållet. Min ork tryter, men samtidigt mår jag bra där jag är. så det är en kamp mellan det fysiska och det psykiska. MIn kropp säger nej, men mitt inre mår bra… så det är en fin linje!

Samt känner jag mig uppskattad för det jobb jag gör…

Kontentan blir att jag orkar mindre hemma, men förhoppningsvis ska min sambo + barn inse att jag inte orkar allt. Att de får ställa upp lite mer. Jag önskade att medicinen skulle hjälpa mer, men tröttheten är som en lång filt som jag släpar med mig var jag än går. Det verkar ta tid.

Samtidigt lättar humöret lite då det är mer vår ute, solen skiner och fåglarna spelar!

Over and out

veckorna bara rasar i väg… vart tar tiden vägen? Sitter här med en kaffe kopp i handen och funderar över många saker i livet…

Känner mig väldigt less på väldigt mycket!

En del av livet jag är less på är konflikter av alla dess slag. Är less på människor som gnäller utan att tänka på deras egen del.

I helgen har det hänt mycket, vi ställde ut vår jämthund "Lex" på älghundutställningen i Åsele!

Första utställning för alla inblandade(alltså hund, sambo och jag)

Han vann fick en etta, vann sin grupp-unghund, fick ck och sen tävlade om bästa hane. Jag sa till min sambo att hur ska vi med en unghund kunna konkurrera bland championat och andra garvade hundar.

Lex blev 4:a i bästa hane :), han hade kunnat gå längre enligt domaren, men är dock unghund och måste växa på sig! Vi var mållösa… 4:a i bästa hane med en unghund, det hade vi aldrit trott! Vi var mer än nöjd då vi for hem.

Lex tyckte dock dagen var jobbig, han hade aldrig sett så många hundar, enligt pappren 219 startande ekipage. När vi kome hem så var han som en död sill, gick och la sig i sitt bur och klev inte upp i första taget. En slagen hjälte med andra ord, men det var matte också!

På söndag skulle vi fara till Ö-vik och titta på en bil. Innan så for vi förbi sambons lilla syster, de bjöd på grillade hamburgare…*mums* Deras barn trivdes i solen och det vackra vädret. Vi hann sitta i solen ett tag också innan det bar i väg vidare…

Synd bara att roliga saker och en annars härlig helg ska kantas med mindre roliga saker… Hade önskat att helgen bara skulle varit underbar!

Svårt att ladda batterierna annars…

Over and out!

Känns som om veckorna rusar. Jag hinner inte med, vart tog januari och februari vägen? Snart är Mars förbi också…

Jag funderar mycket och jag funderar länge på olika saker. Just nu funderar jag på människans ilska. Man kan inte må bra av att gå runt och vara arg hela tiden.

Vissa människor har dock problem med att kontrollera sin ilska. De verkar bli arga mest hela tiden, även då inget speciellt uppstår som provocerar dem. Ibland är deras perceptioner riktiga, men många gånger förvrider de sina upplevelser kraftigt.

Nu skriver jag ner tankar, sen också vad som jag har läst i text.

Människor med inbyggd ilska har ofta också ett stort kontrollbehov. Det jag läst är att personer som har ett starkt kontrollbehov har ofta haft en jobbig uppväxt, på något sätt inte känts sig bekräftade.

Ibland tar sig ett extremt kontrollbehov ut sig i form av misshandel för att personen ska kunna kontrollera sin närmaste lättare, i andra fall kan det ta sig i uttryck som verbal "mobbing". Kränkande ord och behandling så den andre ska känna sig underlägsen. Samma sak att man vill kontrollera saker eller situationer. På detta vis vinner man något slags makt.

Härskar teknik kan det också kallas, rätt intressant faktiskt… Nu tillbaka till ilska. Att inte lära sig kontrollera sin ilska innebär mycket lidande både för den som är arg och för dess omgivning.

Mycket av vår ilska uppstår i relationer till andra människor, detta pga att vi så gärna vill bestämma över våra liv. Så en stor del av ilskan handlar om en naturlig ovilja att anpassa sig. I livet så måste vi anpassa oss till andra och leva i gemenskap, det är en förutsättning för att överleva.

Vi kan sällan kontrollera hur andra beter sig och det vi kan göra är att själv lära oss hantera vår egen ilska.

Vi hanterar vår ilska både medvetet och omedvetet och vi har tre huvudsaklga sätt att hantera den på.

Vi kan kväva den, lugna den eller leva ut den. Ilska i sig är inte farlig, men det vi måste göra är att lära oss behärska den så den inte blir överdriven för då kan den bli destruktiv och skadlig.

Oftast så är ilska mer verbal än fysisk, ofta när vi blir arga så riktar vi den till våra närstående.

Att försöka kontrollera det som inte går att kontrollera kommer leda till olycka och frustration, både då det gäller den som är arg och har kontrollbehovet och andra i dess närhet. Med detta beteende kommer inte helt ärliga svar från omgivningen för de vet vad reaktionen blir och kontrollbehovet kommer också urholka dina relationer inifrån. Den som har ett sånt här beteende blir ofta väldigt ensam med sina höga krav och kontrollbehov.

Försök istället njuta av livet här och nu, ta alla för vad de är inte vad de kan vara i dina ögon. Kan man inte det så kanske det är dags att söka hjälp!

En vardaglig reflektion

Så var det torsdag och den här veckan har bara sprungit iväg, en jäkligt jobbig vecka med långa dagar som jag inte fixar! Massa information som har stoppats i hjärnan.

Igår hade jag långdag på jobbet då chefen var borta, mysigt att umgås med alla djuren, men man känner ju att man inte räcker till… man skulle varit en bläckfisk!

Just nu är jag i en down period, värderna är åt skogen och orken likaså. Med allt som hänt i veckan så känns det som om man inte kan få in mer i hjärnan. Många tankar och många känslor. Känslan att inte räcka till som människa eller att saker är för övermäktiga för att orka med. Samt att saker ligger utanför ens räckhåll…

Jag har dock tagit kontakt med flertal människor för att få hjälp att sortera hur jag ska göra och hur jag ska orka med allt. Dessa människor vet också om min livssituation och vad jag har att handskas med.

Nu hoppas jag bara kunna återfå krafterna och bli stål Millan igen…

Peace

Många tankar som far omkring… Jag vet inte vart mitt liv är på väg! Varför blev det som det blev och varför har den stora massan så svårt att förstå varför jag inte fixar ett normalt arbete… Jag har min värk och jag har min livssituation som vill annorlunda med mitt liv. Nu blir det nya remisser och nya besök igen efter mötet igår…

Nu vet vi iaf vad utredningen sagt, tyckte de var mycket bra och professionella!

I söndags fick jag köra en kompis is bil, kanon kul! Kanske inte så roligt att bara köra runt runt, men att få köra bil och sladda lite och gasa det var ju det som var grejen… Jag var skit nöjd.

Tog en kortis promenad med Lex idag, orkar fortfarande ingenting! Hoppas snart medicinerna ska kicka igång en, jobbigt att känna sig så jäkla orkeslös. Känns ju lättare de dagar solen skiner iaf…

over and out

Vad har helgen haft med sig då? Jour för gubben så det har varit lugnt, vi har haft Opel vivaron hemma.

I lördags så tänkte jag avboka en kurs, jag var inte alls på humör…öppna ditt sjätte sinne kurs-medialitet. Jag gick och jag ångrade mig inte heller. Det var en jobbig dag rent psykiskt. Det var b ra energier och vi hade det trevligt, vi avslutade med att gå in i salt cirkeln.

Allt hade jag gjort innan, förutom att gå in i saltcirkeln…jag hade dock sett det göras. Att öka sin medialitet är roligt, men också förbaskat jobbigt! Jag har så svårt att lita på det jag känner och får till mig.

Det svåraste är att få till sig namn, men de verkar ibland komma som en strid ström, men kan jag lita till mitt sinne? Kan jag lita till mig själv? Jag är ju bara en liten skit i vårt universum, varför skulle jag vara medial av alla miljoners människor!?

Jag skrev till min vän som är medium och sa: Jag får till mig detta namn så fort jag tänker på dig, vem är det!!???

Hon hade inte en aning…hon kände inte någon vid det namnet, jag for och drack kaffe hos henne innan kursen och helt plötsligt kom det…hon visste visst någon vid det namnet! Lite roligt faktiskt!

Vi försöker starta upp bilklubben i Hörnefors på allvar, många viljor att ta till sig. Nu ska vi ordna en dag med olika aktiviteter för både barn och vuxna. Vi ska ordna en fest på kvällen för att förhoppningsvis på in liten budget så vi kan arrangera fler dagar för familjer, singlar, unga och gamla. Vi vill försöka nå den breda skaran och ingen ska glömmas.

Ungdomar med driftingbilar, motorcyklar, rally bilar, snygga hobbyfordon och jänke bilar, alla ska vara välkomna! även Traktorer mm ALLA med ett genuint motorintresse…

Jag blev sent om sänder invald i styrelsen som sekreterare, det var med både glädje men en hel del ångest som jag tog på mig uppdraget. Glädjen över att få vara med och starta klubben på allvar då vi varit inblandad i det förut då det bara var en tanke… Ångesten då jag vet det jag vet, ångesten över att ha ett åtagande, men man ska väl förbi sådant och samtidigt är jag duktig på att dra i trådar!

Nu ska jag till stan och få veta vad min sons utredning gett…

Peace!!!