Veckorna flyger förbi, känns som det är som en karusell som snurrar… hinner inte riktigt med!

Idag är värken hemsk, skulle egentligen på AF med ett intyg men det finns ju ingen parkering som är nära där jag skulle kunna gå ifrån idag!

Skulle behövt parkera precis utanför!

Igår gjorde jag en drömfångare till bilen och det kommer bli Jannes stora förskräck då ringen är lila/rosa (naturligtvis) och den går i rosa xD Inte hans favvo! Rosa är ju liksom jag och vem kör bilen mest? Jo jag! Så han får stå ut!

Började även med kompisens dotters drömfångare, tyvärr kan jag bara börja med den ena då jag inte har garn för den andra(fattas den färgen i mina gömmor)

Igår var Alex hos mig och vi gjorde mysmiddag… resterna ska jag ta ner till henne på lördag då jag ska sova över där! Janne och hans stora dotter ska fara ner till Ö-vik och minnesstund för kära svärmor!

Jag känner att jag inte orkar med den värk jag har och att de kan få ha den stunden tillsammans.

Jag kommer definitivt tända ett ljus för henne och tänka på henne! Hon var ju min lilla extra mamma och jag kunde prata med henne om allt!

Saknar henne som faan <3

De två kvinnor som jag älskat mest är borta båda två! Min egen mamma och svärmor!

Sitter på arbetsträningen men värken är så jävla hemsk… blir nog inte en full idag och funderar om jag faktiskt måste ta en tablett för att kunna andas en stund!

Älskar min arbetsplats och mina fina kolleger, synd bara att det inte finns någon chans till nåt annat än arbetsträning.

Hade man haft lön så hade man kanske kunnat stå ut en stund längre, men utan pengar så känns det bara konstigt att ta ut sig själv!

Nu när jag sitter och knappar så ser det ju ut som jag gör nåt iaf, har inte så många arbetsuppgifter idag…m känns som det inte gör nåt…har ju nog med värken.

Jag har dock dragit ut pappren till Novembers utställare som är Alina Lind, hon har vernissage den 8/11, väldigt spännande skulpturer bl.a.

Sen har jag bytt vatten i hallen(karaffen)

Ibland känner jag mig så fake, sitter ju precis där alla kommer in på Leia…jag är ju i stort sett det första de första de ser. Jag går sönder både fysiskt och psykiskt…ändå ler jag och tittar folk i ögonen och säger! Godmorgon eller Hej och nickar!

När jag ler och tittar folk i ögonen får jag oftast ett leende tillbaka, även om de inte log från början….

Jag är en frisk fläkt och trevlig men inombords är jag så mörk! Känner mig inte alls som en frisk fläkt! Jag har ju mitt rosa hår, mina tatueringar och mitt leende, går utanför normen… men ändå!

Vem är jag? eller det vet jag ju egentligen, men vad är mitt syfte, vars passar jag in?

Jag kanske skulle passa i en reception nånstans, eller administrativt! Fast i en reception måste du oftast kunna prata engelska och det kan jag egentligen, men jag får ofta tunghäfta om nån annan börja prata engelska med mig!

Jag känner mig så vilsen i livet, inte direkt jag som person utan just frågan…var passar jag in???

Här på Leia har jag ju insett att jag har lätt för att samarbeta, även om jag till en början är lite blyg! Fast å andra sidan har jag ju insett det förut också…. t.ex på arbetslivsresurs, där tog jag ju nästan över en lektion på slutet(första vändan jag var där)

Från början var jag som en tyst mus, men ju mer tiden gick ju mer blommade jag ut! Att känna sig trygg är väl A och O

Jag är så satans trött idag, har sovit skitdåligt! Känner hur ögonen kisar…

pözz och kram

I fredags var jag på röntgen alldeles själv… Var egentligen meningen att sonen skulle följa med men jag gav honom ledigt!

Det gick ganska bra, jobbigt dock att hålla benen i de vinklar hon ville… men hon var väldigt snäll och förstående så det gick ändå bra! Så nu är det gjort och jag inväntar domen. Jag har ju troligtvis artros, men ändå orolig om de skulle hitta nåt annat!

Idag är jag på arbetsträningen även fast värken är överjävlig! Det gör så jävla ont.

Dagis personalen är oroliga över min värk, de tycker så synd om mig när jag kommer och haltar!

Idag har varit en ganska rolig dag då det varit mycket surr med kolleger, dock jobbigt i fika rummet då det blir sånt sorl och jag inte har filtret att stänga saker ute, blir väldigt trött i hjärnan!

Sen gör det så jävla ont att sitta på kontorsstolen…

I em ska jag följa dottern på psykiatrin, hon vill gärna ha en stöd person i väntrummet. Sen ska vi äta middag, blir vitlöksfyllda biffar *mumma*

Det blir skojigt så jag får umgås med henne en stund, det är så synd att vi har så lite tid tillsammans. Skulle vilja ha en lght i H-fors så vi kunde umgås mycket mera!

Skulle så gärna vilja ha ett jobb, ett riktigt jobb där jag kan tjäna pengar, mina egna!

Frågan jag ställt mig är: Vad vill jag och var kan jag passa in? Jag har en massa LIVS erfarenheter och är en snäll och sympatisk människa som kan samarbeta med andra, har lätt för att lära mig… Jag har en massa kurser bakom mig, mycket pedagogik, men även socialt!

Har även gått konst kurser. Jag kör gärna bil och hör och häpna det jag faktiskt kan göra trots värk, sätena i en bil passar mina höfter och blir avlastande konstigt nog!

Jag skulle haft ett bilsäte hemma i vardagsrummet, då hade jag kunnat sitta utan problem xD

Hade sån värk i måndags att jag var hemma, har sovit så jävla dåligt de här nätterna… även i söndags så satt jag och grät för det var så outhärdligt!

Börjar känna mig något jäkla less! Hur ska man kunna leva med sån jäkla smärta?

Pözz och kram

Inte sovit på flera nätter, värk från satan!

Jag lovade Janne att ta värk tablett igår och det gjorde jag!

19:30 tog jag den (en stark tablett), 22:00 kände jag att värken släppte… trodde jag skulle få sova… kl 0:00 var värken tillbaka!

Vänt och vridit och försökt hitta sätt att kunna sova en stund. Idag är jag så jävla trött!

Kommer på arbetsträningen och mina kolleger säger att jag ser ut som skit typ… Jo jag är så jävla trött och har så jävla ont!

Tror inte jag uthärdar en hel dag, men det får i såna fall vara ok! Jag är ju här iaf!

Jag gör mitt bästa!

Känner att jag egentligen skulle behövt vara hemma och sova/vila!

Idag ska jag träffa Alex och Tim. Vi ska nog äta lunch/middag ihop!

Har ju fryst ner tjälknöl som jag funderar på att ta upp. Planerna blev lite ändrade så vi äter nog hos Tim idag!

Varför orkar jag inte berätta här, men det blir bäst så!

Vi ska fara på granngården och inventera i kattmat och se vad de har och till vilka priser.

Har fått höra att granngårdens egna foder har en väldigt bra sammansättning!

Synd dock att det inte verkar finnas i kattunge foder som vår gammkatta måste äta för att hålla vikten!

Hur som så ska vi dit och kika vad som finns…

Känner att det blir en tung dag då jag är så väldigt jävla trött, men får försöka uthärda den ändå!

För den delen är Loke(katten) så jäkla knäpp och ju äldre han blir desto knäppare blir han! Hittade igen ena min varma strumpa/socke och la upp den på sängen igår. Han kom och la sig och borrade in snytan i socken och somnade… xD

Pözz och kram

Värken är värre än värst, jag har så ont och sån värk att jag knappt kan gå, än mindre sova! Jag försöker hitta ställningar eller lägen i sängen där det gör mindre ont men det är så att tårarna kommer.

Jag blir ju samtidigt så jäkla utmattad att inte få sova!

Var hos läkaren igår, trodde det var NAFS möte då tiden var beställd av AF, men det var bara jag och läkaren vilket var väldigt trevligt! Han var så trevlig och gullig!

En äldre läkare som sa: Är du 45??? Trodde jag inte, trodde du var yngre <3

Kändes ju som rätt inport på mötet!

Han tog upp alla mina problem och förstod jag hade en komplex situation, såg ju också min fina vaggande gång i korridoren xD

Vi pratade om min psykiska ohälsa och han tyckte inte att jag var deprimerad och jag sa att nä precis just nu känns det faktiskt ok…

Problemet är ju att det vänder så fort, nästa stund kan det vara annorlunda!

Det är ju det som är det jobbiga i mitt mående att det svänger så fort, från att ha en jätte bra dag till att det blir katastrof!

Strax har jag coach möte och för en gångs skull har jag tagit tag i allt jag ska göra…

Däremot har jag inte gjort mina övningar som jag ska göra med sjukgymnasten, jag har haft så jävla satans ont! Värk är inte farligt men då du kvider så fort man ska göra nåt eller lägga sig och sova då är det faan inte roligt!

Blir så förbannad då sjukgymnaster och läkare säger att värk är inte farligt, inget som går sönder… Nej det fattar ju jag också, men då du känner att ben tar i ben i stort sett och att du gråter av smärta då du ska sova…ja då är vill man gärna slå en på näsan som säger…smärta är inte farligt!

När jag var hos läkaren så pratade vi smärtstillande och som vanligt är de bara ute efter de gamla vanliga som inte hjälper… du ska äta alvedon och naproxen… det äter man mot artros! Men för HELVETE, de hjälper ju inte!

Jag skiter väl vad som står i nån jäkla bok, vad som är brukligt då de inte hjälper!!!!

Förstå mig rätt nu, läkaren var jätte gullig och jätte bra men som vanligt när det kommer till smärtstillande blir de lite skygglappsvarning!

Jag vill inte äta medicin hela tiden, men skulle vilja ha en behovs medicin som jag kan ta nån enstaka gång för att kunna andas eller kanske sova en natt åtminstone!

Nu fortsätta dagen på Leia och coachmöte!

Pözz och kram

Känns som ett karusellhjul som snurrar med toppfart. Dagarna går så fort och jag hinner inte med…

Veckan toppas av läkartider, Nafs möte imorrn och jag gruvar mig, var och läste min journal och det står väl saker där som jag gillar mindre mycket!

Jag kan ju inte gör så mycket åt det i dagsläget!

Idag ska jag sitta i receptionen, gillar det inte alls… men vad gör man inte? Har så dålig koll på saker och ting! Eller nu löste sig receptionen så jag slapp gå dit och jag blir kvar uppe på kontoret.

På fredag är det 10 års jubileum här på Leia, men jag har både röntgen och det är begravning för min ingifta moster som dog för ett tag sen.

Hur mår jag idag? Jo det är väl som vanligt, jag mår inte så jätte bra!

Läste i min journal att jag suttit och gråtit hos läkaren MEN jag var inte depressiv trots jag talade om för läkaren att jag funderat på ta mitt liv och hur jag skulle gör det…

men ändå skriver han att jag inte var suicidal!!??

Just då var jag det och ändå skriver han att jag hade så många trygga punkter som gjorde att det inte fanns misstanke om att jag skulle göra nåt…

JA ja nog om det, skit var detsamma…

Helgen då? Jo tack, var och träffade Alex i helgen och det är de bästa stunderna, saknar henne jämt och ständigt!

Känner att vi glider från varandra och det skär i mitt mamma hjärta! Jag hade ju helst vilja bo hos henne på halvtid.

Idag är det måndagsfika och det är bra, jag är jättehungrig! Glömmer ju att äta då det blir tidiga morgnar och jag behöver verkligen nåt i magen!

Lilla bonusdottern är hostig, det verkar inte vilja släppa…går bara runt, runt! Jag känner ju detsamma…ena dagen helt ok och andra dagen hostig och slemmig!

Nu tillbaka till arbetsdagen och vad den nu har i sitt sköte…

pözz och kram

Igår hade jag mitt första coachmöte och vi tog upp många saker kring mitt mående!

Många saker jag ska lyfta!

Värken är värre än värst och jag sover superdåligt! Ofta får jag kramp i olika delar av kroppen, sena drag , det låser sig både i fingrar och fötter.

Börjar vara rätt less på denna värk, att inte kunna fungera som en normal människa.

Hur förklarar man för sin nära hur man mår, hur tankarna går och hur man dagligen slåss mot sina demoner? De ständiga svängningar i humör och känslor!?

När jag känner att det blir för mycket så vill jag gärna isolera mig, samtidigt som jag är behov av att prata med vuxna, ha relationer! Allt känns motsägelsefullt…

Jag måste ringa ett jobbigt samtal om 15 minuter och jag bävar mig, jag blir så emotionell då jag ska prata om mig själv…förutom i text! Då går det mycket bättre!

Det svåra är ändå att skriva om vad jag känner och hur jag mår då jag inte förstår det själv!

Jag kan grubbla på om en person sagt eller gjort något tvetydigt väldigt länge, kan inte bara släppa saker.

Det värsta jag vet är när någon byter taktik!

Tydligen fick jag fel nr av chefen på affektiv mottagning, så jäkla jobbigt!

Pözz och kram

Vaknade i morse och man kunde ju tro det var mitt i natten, mörkt som bara den… deprimerande!

Motivationen för en fin dag på arbetsträningen sjönk ordentligt med tanke på väder och mörker!

Kom ut och det var så jäkla halt, gick mer som en pingvin än vanligt!

For på kronoparken och skulle svänga…men nej, gled förbi trots jag körde så jäkla sakta :-/ Körde vidare ut i rondellen och tillbaka…

på vägen tillbaka mot stan så föll cyklister som käglor, jag stannade vid en tjej och undrade om det gick bra och hon sa då att det gick bra!

När jag kom ner på stan igen så var det inte alls lika halt och det var ju skönt! Som min chef sa så håller bilarna och avgaserna marken lite varmare…

Idag är jag mer dyster än vanligt, försöker hålla upp humöret och le och vara trevlig, men det är som svårt!

Börjar grubbla på många saker som har med mitt liv att göra!

Hur hamnade jag här?

Har funderat mycket över vad min psykolog sa och vad hon kom fram till(även om det snart är 7 år sen), har tittat lite mot borderline vilket är en sammansättning av symtom som hänger samman utan att det finns någon känd orsak bakom,

alltså ett syndrom.

Man har ofta starka känslor som växlar snabbt. Man kan ofta försöka att hantera starka känslor genom ett beteende som kan bli destruktivt för en själv.

Det är också vanligt att man har svårigheter i nära relationer.

Jag är inte ute efter fler diagnoser utan snarare en förklaring till varför jag funkar som jag gör och varför jag mår som jag gör!

Ena stunden kan jag känna så mycket för att i andra stunden vara totalt känslokall… typ ish!

Dessa svängningar är så himla jobbiga! Nånstans blir det allt eller inget många ggr men det växlar otroligt fort!

Varför blev jag den jag är för det är otroligt jäkla jobbigt att vara jag!?

Funderar jag på avsluta mitt liv? Oh ja så många ggr per dag känner jag att jag orkar faan inte leva…

Jag vill inte leva men jag vill samtidigt inte dö! Eller vill jag dö? Ibland är känslor så överväldigande att jag inte orkar för att i nästa stund vara nåt annat…Jag vill liksom inte kämpa dagligen, det är så jobbigt och utmattande!

Vart vänder man sig för psykiatrin bryr sig föga!?

I samma veva som jag fick min diagnos så blev jag ställd på medicin…concerta! Gick via vuxenpsyk…

Bad om samtalskontakt för mitt mående, samt att få stöd med mina diagnoser, men icket!

Så jag valde att kämpa på dagligen, alldeles själv, men det bryter samtidigt ner en…

Att hamna i klimakteriet hjälpte ju knappast mina symtom utan synliggjorde de ännu mer, iaf för mig! Mina känslor blev plötsligt liksom nakna inför mig själv!

En nakenhet jag inte känt förut, jag kände mig exponerad….

Hur kom det sig? Det hade jag inte känt förut, inte på samma sätt!

Pözz och kram

Sprang upp på sö morgon…var så kissnödig, såg då inte hur det såg ut där utanför, på vägen tillbaka så ser jag snön… hujjeda mig!

Trodde jag skulle svimma, skyndade mig tillbaka till sängen för att lägga mig under täcket igen!

Insåg att det var dags att lägga på vintersulor på bilen.

Efter en sen frukost så tog vi båda bilarna till jobbgaraget och Janne bytte däck! Däcken på bilen var väl sådär…inga dubb kvar! Så det blir väl som att köra dubbfritt 🙂

Huvudsaken är väl att de är på åtminstone!

For till dottern och där var det då ingen snö, utan gröna gräsmattor!

Idag skiner solen och det blir sån kontrast till hur kallt det är…

Jag är så himla trött idag, ögonen på halvstång då jag sovit så jäkla dåligt! Måste hem och vila sen… Fast först ska jag äta uppstekta pannkakor om de fortf är ätliga!

Idag har jag renskrivit, annars har det varit rätt lugnt!

Vi hade måndagsfika och idag var det rätt ”surrigt” vid bordet och det blev rätt jobbigt och extra nu när jag var så trött, det kändes som att sitta i ett getingbo (eller kan tänka mig)

Värken är värre än värst, men det är ju att bita ihop och göra det som måste göras iaf!

1 1/2 timme innan hemgång, får se om jag smiter en stund tidigare!

pözz och kram

Japp, så var det onsdag… Janne ringde mig i morse, blev förvånad då han borde sova nere i Borlänge, men ett tungt ekipage hade fått stopp och han blev stående i väldigt många timmar, duktigt försenad!

Så jag lagar mat till honom ikväll och så får han sova ända tills han ska fara imorrn, då kan han sova hela dagen och han behöver bara kliva upp och värma maten och sen fara på jobbet igen!

Jag kör fortfarande med sommardäck, lite spännande på smågatorna!

Idag har jag haft möte med Viva, de har förstått att min arbetsförmåga är inte mer än 25%, vilket jag sagt hela tiden…samtidigt är de på mig om hälsa mm, jag är spyless att andra ska tycka saker! Nu ska vi avvakta läkaren den 22/10.

Hatar dessa möten…

Dock ska hon kolla om jag kan plugga och det känns väl inte helt fel i dagsläget! Vi ska boka in en tid på Viva förutsättningslöst och bara prata!

Kallt! Ja i morse var det kallt… bilen igen frusen, fick stå med tändaren och värma nyckeln för att ta mig in, hade ingen skrapa…som tur var hade jag click boxen till cigaretterna så jag kunde skrapa med. XD

Så till slut fick jag upp lås och dörrar!

Ont… ja ont som faan, att leva är ett bekymmer då värken är jämn jävlig, snart bara 2 timmar kvar av arbetsdagen!

Pözz och kram

Veckan har kantats av hemsk jävla värk, inga tabletter hjälper överhuvudtaget! Igår stannade jag hemma från arbetsträningen för att värken var överjävlig!

Så less på att ha så ont!

Sitter här på Leia och det gör så ont så det enda jag kan tänka på är hur det värker i höften och ut i benet. Vill bara gråta!

Jag har alltså suttit i sjukgymnastens stol och den är hemsk, hur jag än ställer in den.

Nu sitter jag på nån annan stol som alla säger är bajs, men jag vill testa för jag är inte som alla andra… Lite ironiskt är det allt!

Nu verkar vintern dessutom bita sig fast! Kallt och det var frost på rutan i morse, kom några snöflingor också. Glad att Janne köpte 850 i lördags! Nu har jag en bil jag kan köra då det blir vinter och kallt!

Han ska ev laga chevan i vinter…svetsa och dona! Det behövs nog om den ska gå igenom besiktningen till året!

Jag skulle vilja ta tag i vallen också, men det är lättare sagt än gjort utan inkomst!

Mitt liv är kaos, jag vet varken ut eller in… När ska det ordna sig och bli lugnt? Det hinner bara gå en stund så blir det nåt ändå! Skulle vilja skriva så mycket mer, men nu får det vara nog för idag!

Pözz och kram