Så var det nya året här…

Kommer det bli bättre än 2019?

Som det känns nu så nej!

Låg i influensa i över två veckor, hostade, kraxade och snöt hjärnan ur mig!

Julen var underbar då jag fick vara med mina barn och min familj, trots hosta och nästäppa! Fick väldigt fina julklappar…

Det var längesen jag kände sånt lugn.

Mitt mående är ju som det är och hörde från en tjej att hennes läkare skickat 4 remisser till psyk och att hon väntat på samtal i två år??? Två år, är det rimligt??

Så jag vet ju vad jag har att se fram emot, men två år vet jag inte ens om jag kan blicka fram till…jag har ju en lust att inte vilja leva, för jag ser inte den framtiden.

Jag får ta dag för dag och försöka överleva den. Ångesten greppar tag om min själ och stundvis så kan jag inte andas.

Önskade att fler kunde förstå att jag inte orkar… så ”hårda” ord och gliringar tar mer än nödvändigt, även om jag försöker skaka av mig dem. Jag känner mig likgiltig inför det mesta…

Sitter nu på arbetsträningen och den håller mig uppe stundvis, jag ser fram emot att komma hit, även om jag längtar hem då jag är här!

Inatt kunde jag inte sova…sista gången var klockan vid 4:00, min hjärna sjöng ”Rudolf med röda mulen”, jag bara hjärn jävel…julen är för satan över…LÄGG NER OCH SOV!!!! Efter en stund så ändrade den till ”thank you for the music”

Jag blev glad då jag vid 5:00 somnade, men inte lika glad då klockan ringde 6:00! Känner mig mer död än levande…

Funderar på sluta röka…jag röker så sällan ändå och jag tycker det luktar skit, men det är en ångest dämpande sak så vi får se!

Så just nu är näsan över ytan, men knappt… Försöker känna och försöker hitta ljusglimtar men det är så förbannat svårt!

Pözz och kram