Jakob Mjöbring

Lyssna på publicisterna

Det är många som pekar finger och fnissar lite åt mediehusens ibland lite tafatta försök att ta sig an ett nytt medielandskap. Ja, även jag har fnissat många gånger åt deras oförmåga att ställa om och förstå att kunderna har förflyttat sig och förändrat sina vanor fortare än mediehusen. Det gäller ju såväl läsare och tittare som annonsörer.

Resultatet är i många fall förödande. IAB Sverige talar om att 75 % av de digitala investeringarna i kommunikation i Sverige idag går till de tre stora – Google, YouTube och Facebook. Regering och riskdag har fattat och tillsatt en medieutredning, som jag bland annat hade äran att bidra i, läs om mina intryck här. Och här är utredningens första delbetänkande.

Se och lär
Men vi borde givetvis öppna ögonen och se vad publicisterna gör. Eller, kanske framförallt, inte gjorde i tid. Mediehusen är bland de första att utsättas för den disruption som är digitalt driven och genomsyrar samhället och som snart kommer att nå din bransch också. Min egen bransch, pr och kommunikation, är också mitt i omställningen. Vi har lämnat mycket av vårt gamla kampanjtänk bakom oss och hjälper idag våra kunder att hantera en ständigt pågående varumärkesutveckling där de måste lära sig att utnyttja vardagliga möjligheter till kommunikation som ges. En kampanj börjar idag där den tidigare slutade, alltså vid själva lanseringen av kampanjen. Men det är en helt annan historia som jag får återkomma till. Åter till publicisterna.

publicistpoddarna

Det roliga med publicisterna är att de mer än någon annan bransch har anammat två heta trender: poddar och transparens. Med jämna och ojämna mellanrum poddar dessa publicister väldigt öppet och initierat om hur deras bransch förändras. Ja, de pratar givetvis även om sina egna produkter och mycket om vilka publicistiska avvägande de gör, men de pratar också väldigt mycket om hur branschen förändras och vilka steg de själva tar. De delar frikostigt med sig av utblickar från andra länder och saker de har tagit in och funderat på.

Hur skulle din bransch låta?
Stäng ögonen och fundera en stund över hur det skulle kunna låta om du och någon av dina tuffaste konkurrenter skulle börja samtala. Tänk om ni la undan säljsnacket en stund, vågade öppna dörren lite, även om det var för en konkurrent, och diskuterade de gemensamma utmaningar. Tänk vad ni skulle kunna lära av varandra och tänk om era kunder till och med skulle börja lyssna? Är det möjligt? Eller är det kanske nödvändigt för att möta de förändringar vi utsätts för av digitalisering och globalisering? Har de där utskrattade publicisterna insett något vi andra har missat? Tanken gnager.

 

De publicistpoddar jag följer hyfsat regelbundet är:

MattssonHelin med Jan Helin, publisher på Aftonbladet och Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen.

GullbergNordström med Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström (tidigare på Folkbladet här i Västerbotten).

Atladottir och Bjurwald med Margret Atladottir från Politism och Lisa Bjurwald på Medievärlden.

Lokalen med Bosse Andersson, Dala-Demokratens redaktionschef, och Carl-Johan Bergman, chefredaktör DT.

 

/ @jmjobring som lyssnar på blytunga Cherries låt Tabanja (som jag har googlat mig till betyder pistol/vapen).

 

 

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Nils A

    Problemet är att publicisterna hos så många bränt sitt förtroendekapital. Jag litar numera endast på uppgifter från seriösa undersökande bloggare, som också anger sina källor. Sedan är det lätt att spåra fram sanningar. Dessutom följer jag dagligen utländska media som vanligen arbetar på liknande sätt, medan svenska media alltmer framstår som ”predikanter av enda rätta läran” när de alltför ofta predikar utifrån egna övertygelser i stället för att redovisa ofta komplexa samband.

    Svenska massmedia började gräva sin egen grav, när man på 1970-talet lämnade undersökande journalistik för att i stället publicera av intressenters ”pressekreterare” färdigställda pressmeddelanden. Jag är pensionerad proffs på att skriva sådana. Jag ljög aldrig, allt var sant, men kanske inte hela sanningen. Huvudsyftet var ju alltid att få maximal gratis publicitet, eller minimera en uppkommen skada.

    Nu har jag uppmanats att (pga unika erfarenheter om bl a produktivitet, datorer och robotar) starta en egen undersökande blogg om svensk och global framtida sysselsättning. Behovet är onekligen stort, och detta skulle en specialiserad journalist ha gjort för 50 år sedan. När jag nu läser om ämnesområdet, ser jag genast tillrättalagda pressmeddelanden med sanningshalt enligt reklammaximering eller skademinimeringsprinciper i svenska massmedia. Detta därför att ingen journalist (mig veterligt) idag behärskar området innovationer-nyföretagande-datorer-robotar-sysselsättning.

    Jag har alltsedan 1980-talet sett hur journalistiken försämrats. Visst finns det fortfarande duktiga enskilda journalister, men kollektivet har blivit en följa-John-kår av diskutabel kvalitet (har svenska trygghetslagar gett den effekten?). Svenska massmedia framför ofta endast en enda uppfattning, den svenska Pravda, med vissa tillåtna mindre variationer, som det svenska folket lydigt ska lära sig.
    Jag har numera inga tidningar och ser nästan aldrig på SVT, men ägnar dagligen några timmar åt utländska media, svenska och utländska bloggar, där man idag kan läsa världsledande forskares bedömningar och andra liknande informationskällor. Jag prenumererar (betalar) på några utländska ”nyhetsbrev” och har aldrig någonsin varit lika välinformerad om vad som sker inom världen som just nu. I “nödsituationer” kollar jag även Flashback och Avpixlat, men det tar som regel lång tid, då 95% där är sk-t och bara 1-5% kan kallas FAKTA, som är vad jag alltid söker. Men även svenska publicister i nuvarande form har svårt att skilja mellan fakta och tyckanden. (”Public service” SVT framstår alltmer som ett skämt i sin globala rapportering för en ”faktajägare”.)

    Massmedia grävde slutligen som “predikanter” sin egen grav. De börjar allt mer ersättas med ”EN FOLKETS GÖR DET SJÄLV MARKNAD” av seriösa faktalämnande bloggare med angivna källor och upparbetat förtroende i olika frågor. Till denna grupp hör också ett fåtal individuella (oberoende eller pensionerade?) journalister, men inte deras publikationer.

    • jmjobring (inläggsförfattare)

      Tack Nils A för tankeväckande inlägg! Återkom gärna med länk till din blogg när du är igång.

Lämna ett svar till jmjobring Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.