När finanskrisen för ett par veckor sedan skakade oss som intensivast skrev jag en resonerande debattartikel som kom in i VK idag. Utgångspunkten var att vi i dagarna i kommunstyrelsen hade tagit upp detta med sårbarhet. Berörda myndigheter hade tittat på hur vi t.ex. skulle klara av ’Störningar i det finansiella systemet’.

När jag idag läser det jag då skrev så finns samma frågor kvar, särskilt den stora hur vi skulle hantera en riktig genomklappning i betalningssystemet. Kanske orsakad av havererande banker, valhänt politikerhantering och slutgiltigt av att folk blev så huvudlöst prilliga att de gick och ville ha ut alla pengar från bankerna.
Nu har det på långa vägar inte gått så illa, det står ganska bra till i Sverige och de flesta har tagit det lugnt. Vi som har lokalt ansvar ska kanske ändå ta tillfället i akt och tänka till för eventuella framtida nationella eller globala krislägen.

Jag hade satt överskriften ’Det som nyss nästan hände’. Tidningarna sätter i regel egna rubriker och morse hickade jag till när jag såg att de satte ’Helt nytt akutläge för Vännäs’ över min debattartikel. Underskriften ’I dag står sårbara kommuner maktlösa när det finansiella systemet krisar’ kändes helt ok. Bildtexten ’När det finansiella systemet krisar är det tufft för små kommuner, som till exempel Vännäs, att klara konsekvenserna’ kändes väl mest missvisande. Faktiskt som en underdrift av större kommuners problem i ett liknande läge.

Jag tänkte definitivt inte bara på Vännäs. Min utgångspunkt var helt riktigt kommunen där jag bor och har ett krisledningsansvar som kommunstyrelseledamot. Jag tror ändå att t.ex. Vännäs, Bjurholm, Malå och Sorsele skulle ha en mycket större möjlighet till överblick, kommunal och ideell samordningsmöjlighet och handlingskraft än t.ex. Stockholm skulle ha i ett ultimat krisläge när inget längre stämmer och fungerar.
Framför allt tror jag att uthålligheten, samarbetsviljan, självförsörjningsgraden och medkänslan skulle vara nog så stor i glesbygd och på mindre orter.

Utan att gå till överdrifter eller tro att vi ska hamna i situationen med ett utslaget betalningssystem tycker jag att vi lokalt ska tänka igenom ett sådant läge. Hur skulle vi hantera det?
Myndigheterna som ansvarar för vårt samhälles robusthet och krishanteringsförmåga tycker tydligen också att vi bör tänka igenom det här, eftersom de bedömt vår förmåga och sagt att de finner den skral.

Undrar vad de ansåg om Stockholms?