Det krisade till sig lite vid inledningen av fullmäktige i Vännäs som för dagen hölls i församlingsgården i Vännäsby. Det fattades något mycket viktigt, man hade glömt att ta med ordförandeklubban.

Nu räddades situationen av Calle Palm, moderat ledmot och delägare i ’Vännfors bygg’. Han hade tjänstehammaren ute i bilen och den blev alltså verktyget för ordförande Lilja.

Jag brukar alltid läsa Gunnel F:s bloggar. För det spänstiga och innerliga språkets och ordvändingarnas skull. För att vi är av samma årsmodell och delar erfarenheter av inland (även om Agnäs kanske är lite mindre inland än Vindelgransele) och en uppväxt i en kristen familj. Jag bodde på andra våningen i ett bönhus från det att jag blev adopterad som ’lilliten’ till dess jag var sju. Min pappa var dessutom predikant inom EFS i min barndom, med allt vad det innebar. Han var predikant hela livet, men senare i det som nu heter ELS, Evangelisk luthersk samling.
Även om pingst och EFS var lite olika ger allt det där gemensamma en hel del ’deja vu’-känsla när man ler sig igenom Gunnels bloggar. Och när man ibland grips av andra känslor.

Men det finns skillnader också. Jag klev av kristendomen riktigt tidigt. Innuti var det färdigt tidigt i lågstadiet, jag tror det var i ettan eller tvåan. Långt innan kristna mammor och pappor i regel tror att det går an att skaka av sig relationen med Jesus. Det hindrade inte att jag var en hejjare på skrymteri, det religiösa skådespelet, när jag tyckte att omständigheterna krävde det.

För min del fanns inga skrämmande minnen på det sätt som många andra kan ha. Under de år då jag inte var kristen så fanns hela tiden känslan att jag måste bli det igen.
I en del av grundskolan hade jag en klasskamrat som var pingstvän. När det blev diskussioner var hon inte den som vek ner sig. Jag minns tillfällen när jag stod på hennes sida när det rök stickor och strån. Aldrig någonsin kunde jag komma ifrån tron på att Gud låg bakom vårt universum, att det som stod i Bibeln var sant. Att det fanns en himmel och en förtappelse som Jesus hade kommit för att rädda oss ifrån. Att Gud verkligen ville mig och alla väl. Jag visste inte hur, men innan jag skulle dö måste jag ’bli omvänd’, det kom jag aldrig ifrån. Bara inte just då. Jag hade olika anledningar till motståndet.

Det var bitvis stormiga tider kring min pappa när jag var liten och som jag inte undgick att märka. Han var inblandad i en bibelsynsstrid som fick konsekvenser på flera sätt. Inte minst i vår stora bekantskapskrets. Många menade att han svek organisationen. För honom var det ungefär som så att antingen tror vi på Bibeln och räknar med att den är sann, eller också gör vi något annat. Nog om det.

Trots den tidens stridigheter fanns där något positivt som efterföljde mig. Det fanns något i den kristna gemenskapen som jag inte hittade någon annanstans. Ett återsken av något stort och tryggt och kärleksfullt. En ofrånkomlig övertygelse och känsla av att det fanns en mycket stor en som älskade.
Jag har skrivit det förr, men för mig ser det ut som om min barndoms bönhuskristna miljö var ungefär så nära det ’klasslösa’ samhället som man kan komma. Inte enligt den marxistiska tanken, men på ett sådant sätt att både företagaren och arbetaren stod på samma ’nivå’, kunde ha samma mål och en gemenskap som gick långt över alla annan gemenskap. Det var alla sorters människor man mötte, med övervikt för ’det enkla folket’. Någonting förenade dem. Något som jag inte hittade någon annanstans, fast jag verkligen letade. Det tog en tid innan jag lärde känna honom igen. Innan jag fick tro och förstå att kristendomen är till för dem som har mörka sidor och inte själv grejjar det här.

Därför är domsöndagen inte skrämmande för mig. Allvarlig, men inte skrämmande. Den handlar djupast sett om Nåden och om himlen.

Från kristendomen kommer också mitt samhällsengagemang. Det är lite lustigt att det gör mig skum enligt både vissa ateisters och vissa kristnas mening. Några menar att man per definition är skum och mer än lovligt vriden om man är kristen. Några kristna menar att man kastar bort sin tid om man sysslar med något så kortsiktigt som det här samhället.

Men det är sådant man får ta. Jag har flera bibliska exempel på kristna samhällsarbetare som fick vara till nytta under de mest skiftande omständigheter.

Ska vi ha soldater i Afghanistan så ska de ha bästa tänkbara skydd. Är det stridsfordon 90 så ska de ha stridsfordon 90 – det svenska fordon de norska soldaterna får ha i Afghanistan.
De skyddar inte mot antitankraketer, men räcker längre än bilplåt.

Säger någon av de förstklassiga stjärnekonomerna på försvarsmakten något annat så kan man antingen omplacera och ersätta den personen eller ta hem soldaterna från Afghanistan.

Antingen xxxxxx man, eller också håller man igen.

Om de tidigare mycket höga matpriserna berodde på etanolen och annan bioenergiodling, varför har matpriserna på världsmarknaden nu halverats? Etanolodlingen minskar inte.
Svängningarna har olika orsaker och det här visar att experterna ’på modet’ inte alltid har rätt.

Skulle man nu dra ner på odlingen kan det förstås bli väldigt dyrt igen. Till skada för alla, men främst u-ländernas befolkning. Särskilt om det blir mer missväxt och naturkatastrofer, det som sannolikt höjde priserna mest alldeles nyss.

Idag fick jag se något av och om min pappa Tore som jag inte var medveten om. Att han under sin första månad i riksdagen i januari 1965 la den allra första motionen om Vindelälvens bevarande. Jag fick läsa den i ett gammalt exemplar av ’Nordsvenskan’, moderaternas västerbottenstidning, från 1985. Det var då pappa slutade som riksdagsman och motionen fanns med som en återblick på hans arbete.

Jag känner igen hans språkbehandling och det doftar bitvis poesi om vissa avsnitt, särskilt när han beskriver älven, trots att motionen förstås är skriven på drygt 40-årig ’riksdagssvenska’.

För sådana som är intresserade av Vindelälven, kände min pappa Tore eller inte har bättre för sig så kommer den här. Den första ’Vindelälvsmotionen’:

’Nr 705

Av herr Nilsson i Agnäs, angående reglering av vindelälven.

Utbyggnaden av Sveriges älvar med åtföljande reglering av deras källsjöar har nu fortskridit så långt att större delen av den tillgängliga vattenkraften är utvunnen. Därmed har de flesta av de norrländska älvarna förvandlats från fritt rinnande floder till ett system av kraftverk med mellanliggande dammar. Detta har fört med sig en förändring av landskapsbilden och ger en annan prägel åt de flesta bygderna, så att en älvdal i vissa fall icke går att känna igen sedan kraftverksbyggena avslutats. Timmerrännor av betong eller stål, dammbyggnader i cementgrått, flyttade byggnader, dränkt åkermark, onaturlig vattennivå och eroderade stränder präglar den en gång leende älvdalen.

I gengäld har vårt folk fått tillgång till elkraft så att nuvarande behov fyllts, vilket framgår av bilaga 12 till årets statsverksproposition, där det i översikten meddelas att behovet av elkraft i landet är väl tillgodosett under återstoden av 1960-talet, så att några svårigheter att möta efterfrågan inte beräknas uppkomma ens vid ovanliga torrperioder. Detta är tillfredställande även om man också samtidigt måste beklaga den förfulning av naturen , den förstörelse av naturvärden och den försämring av fisket som ägt rum genom utbyggnaden av forsarna.

En betydelsefull älv är dock outbyggd. Det är Vindelälven.
Denna älv har många säregna drag. Den är forsrik och vacker och formar en behagligt omväxlande dal. Den har utsikter att bli en rik laxälv. Geologiska experter har påvisat märkliga förhållanden vid dess fåra, källsjöområdet är storslaget, rikt på fåglar och betydelsefullt för samerna och för de många inbyggarna i trakten och de människor som i växande skaror söker sig dit för att finna rekreation. Denna älv utgör för vårt land en numera sällsynt tillgång. Det är realistiskt att till denna trakt förutse tillströmning av resenärer från hela världen, som vill återfinna en förlorad landskapstyp och studera ett orört älvsystem.

Det är därför ett stort intresse för vårt land att Vindelälven bevaras för framtiden. Det bör vara angeläget för oss i Sverige att skydda detta vattendrag så att morgondagens människor, både i vårt land och i den värld som alltmer blir vårt gemensamma hem, kan beredas tillfälle att i denna älv se hur andra vattendrag en gång varit. Förvisso kommer det att lända vår generation till heder om den skonar älven från utbyggnad, dess forsar från torrläggning och dess källsjöar från reglering.

Då det den senaste tiden försports att statens vattenfallsstyrelse står i begrepp att börja arbeten i Vindelälven inom en snar framtid, framstår det såsom angeläget att vidtaga åtgärder för förhindrande av detta.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen i skrivelse av Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning angående möjligheterna att för framtiden bevara Vindelälven oreglerad samt att, i avvaktan på utredningen, förbud meddelas för ingrepp i det berörda naturområdet.

Stockholm den 27 januari 1965

Tore Nilsson’

(Jag undrar om han skrev ’statens vattenfallstyrelse’ med genomgående små bokstäver på pin kiv?)

…och i riksdagsmännens arbetsmöjligheter när man besöker samma område?

Riksdagen har bytt mobilleverantör, man har gått från Telia till Telenor. För ett år sedan gick man över dit med riksdagsmännens mobila bredband.
Följden är att de flesta riksdagsledamöter bara har täckning för mobiler och datorer i Norrlands större befolkningscentra och längs några av de större vägarna.

Det är ju bara klart att det här måste rivas upp. Upphandling ska vi ha, men förutsättningarna måste ligga klinkande klara. Är riksdagsförvaltningens ansvariga tjänstemän så generande inkompetenta eller likgiltiga för en sådan här demokratiaspekt så ska vi anställa andra.

När jag blivit inropad av Telenors försäljare i t.ex. något köpcenter i Stockholm har jag helt vänligt upplyst om att jag bor i Norrland och ibland fått ett vänligt leende och ett ’Ok, jag förstår’ tillbaka. De vet att de saknar täckning i halva Sverige.

Det tog tydligen inte riksdagsförvaltningen reda på. Visste man det och upphandlade ändå blir jag riktigt upprörd.
Norrlands riksdagsmän får enligt dagens VK behålla Telia via ett tilläggsavtal. När andra riksdagsmän via utskott och annat besöker Norrlands inland så är och förblir telefonen tyst.

Vi räknar med en del besök av partitoppar i Norrland och inlandet framöver. Ska de då låna våra telefoner, ha med sig statliga brevduvor eller köra med röksignaler?

Det är annorlunda helt enkelt. Ta bara det här med Obamas ministrar. Tydligen inte bara demokrater. Antagligen även ett litet gäng republikaner ur nuvarande regeringen och så Hillary Clinton, det senaste årets ’huvudfiende’ inom det egna partiet som förmodad utrikesminister.

Nu kommer socialdemokraterna förmodligen inte alls att bilda regering så snabbt som de och media trodde, men låt oss spekulera lite. Låt oss tänka oss en ’amerikansk’ laguppställning.

Per Nuder tar tillbaka makten i partiet. Han sparar Jan Björklund från den avgående regeringen och Carl Bildt får fortsätta som utrikesminister. Maria Wetterstrand blir miljöminister och Lars Ohly arbetsmarknadsminister. Sen blir det en del spännande utnämningar ur det egna partiet och så kröns det hela med Mona Sahlin som finansminister eller en ’comebackande’ Göran Persson på någon av posterna?
Skulle inte tro det, nej.

För att vara i alla fall lite seriös. Tänk om vi skulle få ett gigantiskt krisläge med en känslig situation som skulle kräva en samlingsregering? Man har väldigt svårt för att se hur något sådant skulle kunna bli av i dagens Sverige. När vi bränt så mycket verbalt krut och så många övertoner har klingat och några ser Ådalen 31 framför sig när de hör om Alliansen och dunkla känslor tar över hjärnans arbetsområde. Spöken ses i.o.f.s. inte bara på vänstra sidan.

Här skulle det knappast gå att samla sig, men i USA verkar det mesta vara vara möjligt.Det kan också handla om att de inser läget.

Nyäten och middagssoven öppnade jag e-posten och fann en del matnyttigt, lite skräp och så ett mail vars innehåll såg viktigt ut.
Det var ett bildspel om förintelsen.

Det inleddes med hur general Eisenhower bestämde att allt i lägren skulle fotograferas noga eftersom det förr eller senare skulle komma någon ’idiot’ som skulle påstå att förintelselägren aldrig funnits. Att utrotningen av judar och andra misshagliga aldrig ägt rum. Det var framsynt.

Det som tas upp i bildspelet är ett problem. Av hänsyn till ’nya folkgrupper’ och kanske på grund av en stark allmän kantring i folkopinionen till judarnas nackdel, devalveras förintelsen – ett industriellt utrotande av människor på grund av ras – allt eftersom.

Men bildspelet vidarebefordrar en osanning som alltför ensidigt kastar det här på muslimerna och som i längden underlättar för alla slags antisemiter. Man påstår nämligen att förintelsen skulle ha strukits från läroplanen i Storbritannien för att man inte ska hamna i konflikt med muslimerna.
Detta är inte sant. Det finns skolor där man tonat ned denna viktiga sak, kanske för att inte stöta sig stora muslimska grupper. I minst en skola hade man verkligen slutat tala om den. Men inte i Storbritanniens hela skolsystem.
(Läget i Storbritannien kan i.o.f.s. kännas lite darrigt när deras ärkebiskop tidigare i år förespråkadet att sharialagar skulle införas för den muslimska befolkningen. Vad jag minns ville han inte ha med stenandet, stympandet och ’attityden mot kvinnor’.)

Något av nedtoning av förintelsen mötte vi förresten också i Auschwitz när vi var där med Mariaskolans högstadium härom året. Tyvärr fick vi en guide som tydligen såg som sin uppgift att ideligen och betonat påstå att lägret byggdes för polacker, inte för judar. Intrycket av utrotningslägret förminskades något av att det hela mest presenterades som kylig matematik. Besöket blev inte värdelöst för det, guidens hantering gav på sitt sätt i stället ytterligare en dimension.

Tar man till lögner, felaktigheter och överdrifter för att stärka sin sak blir vinsterna kortsiktiga och i längden tappar man mark. Jag kommer inte att sända bildspelet vidare, trots huvudbudskapet är sant och bildinnehållet griper och berör.

DN-artikel om saken

I veckan såg vi att Vännäs har väldigt få elever som hoppar av gymnasiet. Kommunen låg faktiskt på nionde plats i landet. Bara Storuman låg bättre till i länet, de tog femte plats i ’landskampen’.

Det kan förstås ha väldigt många orsaker till hur det går med detta med uthållighet eller avhopp. Ibland kan det bli en ’avhopparkultur’ på en ort som gör att man hjälper varandra ’åt fel håll’. Orsaker till att man kör hela loppet ut kan förstås också ha med tidigare erfarenheter att göra, inte bara med själva gymnasiet.
Att man hoppar av kan förstås också för några innebära att man kommer till en plats som passar en bättre.

Jag fick ingen bild på de representanter för Elevhälsan som jag pratade med, men det som de sa var intressant. De trodde att man försökte lite extra på Lilja, att man verkligen försöker hitta lösningar om det börjar gå trögt eller kännas mindre bra på det program man valt. Vi är olika vi människor, och orsakerna till en kris kan ha de mest skiftande orsaker.

Att avhoppen kan hållas nere är vi glada för.

Där sitter han, Bosse Nilsson, Mr Liljaskolan.
Nåja, ensam kom han nog inte så långt. Han är lagledare för ett stort gäng på ca 150 medarbetare som tillsammans utgör skolans ryggrad, centrala nervsystem och en hel del av senorna, musklerna och blodomloppet.

Det är väl inte alla dagar Bosse är helnöjd med oss politiker, men vem är jämt nöjd med såna?
Bosse har velat ha en styrelse för den växande verksamheten och förra året beslutades att bl.a. ksau ska vara detta. Läser jag rätt mellan raderna hoppas Bo på ett ännu större framåtblickande engagemang i styrelsen och en ännu större förståelse för vad Liljaskolan är och betyder.
Efter den här kvällen förstår jag honom ännu mer i detta.

För egen del kommer jag att sakna kontakten med Lilja när jag efter årsskiftet sannolikt ska lämna platsen i styrelsen. Tack för den här tiden och för en trevlig kväll!