Visst förstår man att det blir många chockrelaterade känslor när en brand av dimensionerna på Ålidhem inträffar. Ändå blir det lite mycket när den anonyma anklagelsefloden väller fram som en tsunami i kommentarerna under lokaltidningarnas artiklar.

Bostaden, den kämpande räddningstjänsten, stackaren som glömde pannan på spisen, försäkringsbolagen, socialtjänsten, ’kommunen’ – jag vet inte alla som hunnit bli anklagade. Jag har inte läst så mycket, men hunnit se ovanstående i alla fall.

Vi bor i ett av världens absolut mest välsignade länder i den meningen att vi blivit besparade så oerhört mycket av masslidanden och katastrofer. Mitt i sorgen och chocken för dem som drabbats värst har vi anledning att vara tacksamma för att inga familjer är innebrända och att alla kunnat få tak över huvudet.

Stora olyckor inträffar och måste hanteras. Både av de drabbade, frivilliga medmänniskor och av samhället. Vanligtvis måste det ske i den ordningen också. Det kan bli rejäla glapp i insatserna, särskilt under en helg som denna.
Det är glädjande att höra att många privatpersoner och andra hyresvärdar har hört av sig och erbjudit tillfälligt boende för drabbade. Det är så det måste fungera.

En grabb i Aftonbladet framställs som ett stort offer för att han ’tvingas övernatta hos sin mamma’. Det finns nog några miljarder människor i världen som skulle ha svårt att pressa fram fler tårar för just den delen i situationen.
Bostaden anklagas i artikeln för att, under julhelgen, inte kunnat anvisa honom ett nytt boende. Den här killen kan ju vara helt felciterad, men liknande inställningar oroar mig lika mycket som finanskrisen, klimathotet och det framväxande nystalinistiska samhället i Ryssland.
Hur ska de som tror att ’samhället’ grejjar allt alltid och momentant klara framtidens utmaningar?

Tack till er alla som i tjänsten eller privat arbetar för att lösa konsekvenserna av den här olyckan!

Läste just att flera av de 70-80 som fått sina ägodelar mer, mindre eller helt förstörda i Umeåbranden var utan hemförsäkring.

Har dina barn en?

Kolla det. Nöj dig inte med undandglidande svar. För många hyresgäster handlar det sannerligen inte om stora pengar, relativt sett.
Att nyanskaffa det man behöver av inventarier, kläder och saker kostar däremot mycket mer än de flesta gissar. Att få hjälp med vissa saker efter en brand- eller vattenskada hänger på den personliga försäkringen.

Jag känner några som drabbades av något mindre, men ändå fick allt i förrådet förstört. De hade använt femhundringen för försäkringen till annat.
Ett av deras stora misstag.

Har du en hemförsäkring?

Det blev ingen resa till Gullsjö och julottan i ’Vita huset’. Ett av de allt färre bevarade bönhusen. Min kollega ryckte in och fick ta hand om både talande och juldagsmorgonsfika. Tack för det.

Istället blev det en frysandes och svettandes natt med orolig sömn. Jag sov nog som bäst ungefär vid julottetid. Nu har jag legat och läst och vilat ett tag. Gläder mig åt att frun piggnat till så pass att hon varit ute och hämtat en stor nypa frisk luft. Med stavar och allt.

Den här texten från Hebréerbrevet 1:1-3 hade jag tänkt tala över i morse:

’Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.’

Mycket att reflektera över där….

I Sverige har vi inte så få hemlösa, vilket normalt inte innebär att man saknar tak över huvudet för natten. Det är tillräckligt svårt ändå och knappast möjligt för oss lyckligt lottade att sätta oss in i.

Att få sitt hem förstört i en brand är också svårt att förstå vidden av. Jag har mött några familjer som förlorat allt materiellt och alla ’fysiska minnen’ på det viset.

Våra förra grannar upplevde att en tidig morgon bara ha nattlinnet eller sina sämsta ’potatisgrävarkläder’ kvar. Inget mer, förutom sina och barnens liv. Det är förstås det viktigaste, men man märkte att upplevelsen satte spår som inte försvann.

Måtte det gå bra, kortsiktigt och långsiktigt, för de många som nu förlorat så mycket på Geografigränd i Umeå.

Tack för din kommentar till mitt dilemma. Det här är inga lätta saker, fröken. Verkligen inte.

Å ena sidan håller min fru m.fl. med honom. Han har en stor barnaskara att försörja och har lagt mycket pengar på mig med de här sakerna. Känns nästan som en plikt att använda dem.

Å andra sidan ser jag nästan dumsnäll ut med barnrumpeslätt ansikte. Nu är jag väl lite dumsnäll, men tänkte att det inte skulle synas på 25 meters håll i alla fall. Opraktiskt när man är rektor och arbetar i en bransch som får räddningstjänsten, polisen och militären att blekna.

När skägget anlades tänkte jag ta det vid 50 och bli 10 år yngre i en smäll, nu har jag funderat på 60. Om världen står och jag lever dit.
Något jag inte berättat för min fru är att ett par män som varit kring pensionsåldern det sista året använt uttryck som ’i vår ålder’ när vi pratats vid. I något fall diffade det kanske 17-18 år. Då tänkte jag ett ögonblick på att ta bort det.

Man kanske skulle raka fram kinderna lite mer? Äta kakan och ha den kvar?

Well, I’ll take in into further consideration.

Med mycket konvalecentsömn under dagen och så lite kaffe på kvällskröken så var man inte lika trött som man borde där vid midnatt. Klapparna togs strax efter juldagens ingång.

Precis allt var bara bra och användbart. Två saker ställer mig dock inför ett litet dilemma.
Min svåger har kostat på två svindyra produkter ur en kosmetologisk herrserie. Det lilla problemet är att det är exklusivt rakskum och en ’Cooling after shave gel’.
Om ni har sett mig eller min bild förstår ni vad den luringen menar. Han är inte ensam heller.

Jag är utsatt för en konspiration. Eller mitt skägg i alla fall.

Ja, det blev en udda julafton. Lugn och långsamhet, några tupplurar på soffan och inte den traditionella ordningen på tiderna. Julklapparna hann vi inte med – en helt otänkbar tanke för barnen som brukar utgöra en stor del av julen här. Det får väl bli på själva födelsedagen istället. Då blir vi lite internationella också. I de flesta andra ’kristna’ länder ger man julgåvorna på juldagen.

I köket var det långbord för 12 med juldukar på, dukningen för övrigt hann aldrig bli av. Vi satt inte i var sin ände och skålade i julmust, men det kändes ändå lite glest så där.
På sidobordet där vi som husets tradition bjuder dukade upp julmaten var det ovanligt glest också. Bara sakerna vi tycker allra bäst om fanns framme. Behändigt.

Jag undrar vad Maria och Josef åt?

Just nu åker min fru runt med årets julklappar, varav flera är ovanligt stora (Nyttigheter för många år framöver) Samtidigt samlar hon in lite mat där hon lämnar paket. Tur att det inte är så långt till släkten.

Julknytkalaset här blåstes av mitt på dagen. Det hjälpte inte tillräckligt fort med huskurerna eller med medikamenterna från n’ Egon, Vännäsbys medicinman. Både Agneta och jag rutschar in i förkylningsdimman och jag har ett försprång.
Det är därför hon tomtar.

En del av dem som skulle komma är också drabbade. Nu firas det på tre ställen istället. De äldsta och friskaste firar ihop. Det blandas och ges av julmaten så det ska finnas en hyfsad mix på alla tre ställen.

Själv har jag legat och ringt några julsamtal, både till yngre och några gamla och ensamma. Bl.a. en konstnärlig 92-åring släkting i eget hus som deppar för att ögonen inte längre hänger med. Det finns några kvar på listan som betas av efter ork.

Julottan i Gullsjö är i farozonen, men stand-in står stand-by och måste sannolikt kliva upp lite tidigare än planerat.

Hade inte tänkt blogga de här dagarna, men nu blir det kanske någon utflykt från sängen till tangentbordet ändå. Det är lättare att skriva än prata ibland.
Undrar om det finns naturmedel mot överdrivet kommunicerande? Får fråga n’ Egon.

Glöm inte att läsa någon av julens texter från bibeln. Har det aldrig hänt förr i ditt hem så kan det bli den första. Om inte annat kan du se det kulturellt. Det vore ju trist om dina barn eller barnbarn skulle växa upp och inte ha en aning om vad vi egentligen firar och vilken Storgåvan är. Eller om du skulle missa den själv.
Är Bibeln inte händigt till så finns två texter här nedanför i tidigare bloggar.

God Jul på er! Särskilt ni som är ensamma.

Vi har varit på traditionsenligt förjulsbesök hos några vänner och medarbetare ikväll. Vilsamt och trevligt avbrott i stöket.

Själva kammar’n är besegrad. Nu sitter jag och donar med några trista nödvändigheter. Ett antal räkningar ska sändas hit och dit. Ännu fler ska betalas.
Kännsch beschwälit.

Uppesittarkvällen på radion är lite tradition här i stugan, medan det sista görs. Vissa år har den varit hörvärd i P1 när intressanta länder besökts. Just nu lyssnas förstrött till diverse julrim på lokala kanalen. De flesta hyfsat usla, med vissa guldkorn. Att rimma på nolltid kan i.o.f.s. inte vara tvärlätt. Roligast är att man känner, eller känner till, en och annan som ska få klapparna.

Själv tänkte jag rimma lite till ett personalbrev, men det börjar vara i senaste laget. Både kalender- och klockmässigt. Å andra sidan får de inte årets julgåva förrän i slutet av januari!

Nu håller julefriden på att sänka sig över huset, om det inte vore för kammar’n.

Köket och sal’n i var sin del av det gamla huset håller på att vara förberett och klart för julfirandet. De bär Agnetas signum på något vis. Några av barnen ska få ganska stora (nyttiga!) julklappar. De gör att högen med förplacerade klappar ser för stor ut.
Julmusiken med sina texter fyller huset och har impregnerat och varvat ner sinnet en smula. Det är tveklöst jul. Om det som sagt inte vore för kammar’n.

Några högar med gamla surdegar har stuvats ihop av min bättre hälft. Ja, de är inte hennes, de är mina. Nu har jag fått en halvtimme på mig att vrida nacken av de sista. Det mesta är gjort. Nu återstår bara att liksom jaga ihop det sista som man spritt ut i ett skenbart system. Så att det sista ’offentliga rummet’ kan fixas.
Tyvärr skulle jag få ett mail med något som måste åtgärdas precis nu, så jag var tvungen att sätta mig vid datorn en liiten stund. Det hade inte kommit nyss.

Det gör att jag i alla fall hinner önska er som orkat läsa den här texten En Riktigt God Jul!

Jag hinner bjuda in er till julotta i Gullsjö bönhus också. Välkommen förbi om ni händelsevis skulle ha vägarna förbi kl 0800 på juldagsmorgonen. Jag tänker inte tala över Julevangeliets text, men här kommer det i alla fall:

Jesu födelse enligt Lukas 2:1-20

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’ 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 ’Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag.’

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ’Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.’ 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

Texten är hämtad från www.folkbibeln.net där hela bibeln kan läsas och enstaka ord kan sökas.