Det blev bara värre.
Höjdpunkten – jag bedyrar – jag är spik nykter!
Det starkaste som serverades var lättöl och jag drack inte ens det. Jag är verkligen nykter, även om det vid en snabb okulärbesiktning kan betvivlas.
Den här bildserien knäppte Martin under kvällens höjdpunkt.
Present från min första fru
…
Det är inte riktigt som det låter. Visserligen heter hon Agneta och är väldigt trevlig, men vårt ’äktenskap’ ingicks för en sisådär 45 år sedan.
Vi tog ner gardinerna i köket och gjorde en brudklänning. Vi bröt av några av mammas pelargonior och så gifte vi oss med köksbordet som kyrka.
Nu fick jag en film som Agneta Perssons pappa Bertil hade tagit när vi var små.
Ung dikt
…
Några av de yngre sjöng ett par gånger. Sedan läste en av dem upp en snabbskriven dikt de gjort om mig.
Versfötterna snubblade lite på varandra någon gång, men det var bitvis väldigt träffande om ’GammelJan’. Om hans svallande temperament och så. Hoppas jag får dikten.
Till höger, bakom pianot, min svåger Robert som spelade hela kvällen.
Wilmer
En av de yngsta gratulanterna, Wilmer, tog med sin mamma Anna-Maria till festen.
En av de viktigaste gästerna
…
Alla gäster var förstås viktiga, men här har vi Andrea Åström, vårt fadderbarn. Det var till hennes sjuårsdag som sången om Agnäs skrevs en regning sommarnatt 2002. Av henne fick jag två böcker där motiven kretsade kring barn.
Kändis
Mannen i mitten, mellan frun Peggy och Anders Kling, är världsberömd i hela Vännäs vid
det här laget.
Det är ’Kalle i Brån’, Karl-Gustaf Sjöström, en man jag uppskattar allt mer. Relativt nybliven pensionär och bloggare. Socialdemokrat av födsel och än så länge ohejdad vana.
C-Å igen
…
Martins bild på vännen Carl-Åke Söderlind var bättre än min. C-Å hade kommit från Docksta för att sköta programmet. Han är duktigt på sådant.
Mer sång
…
Det råkar faktiskt vara moderater även den här gången. För jämviktens skull kan sägas att det bl.a. var en vänsterpartist som skulle sjunga också, men han hade blivit hes.
Västerbottens förra moderata riksdagsledamot Ulla Lövgren till vänster brukar också sjunga sånger till gitarr. Jag hade frågat henne för kvällen, men hon avböjde. Däremot hoppade hon in som notställ när jag blev tillfrågad om att sjunga en sång jag skrivit om min barndomsby Agnäs.
Anledningen till att jag tog med bilden var dels att den på Ulla när hon talade inte blev riktigt så lyckad. Dels själva sångbladet.
Den där sommarnatten 2002 skrev jag tydligen sången på baksidan av en kopia på en tidningsartikel. Förstorar man bilden ser man överskriften:
’Skolverkets generaldirektör otydlig i värderingsfrågan’. Undrar hur många som sett det genom åren? Jag tror jag bör skriva över sångtexten på ett annat papper.
Skönsjungande moderater
…
Susan och Carl-Johan Palm sjöng en vacker kärleksvisa och sedan en av min pappa Tores sånger. Calle är även en talare, även om han själv inte tror det. Jag hoppas få honom att begripa det, i alla fall innan han går i pension. Här talade han alldeles utmärkt.
Senaste kommentarerna