…

Det här är en bild från S:t Mikaels kyrka i Tallinn. Här har man huvudgudstjänsterna på svenska och vissa veckomöten på estniska. Församlingen består av estlandssvenskar och inflyttade svenskar.

Det var inte så många här den här sommarsöndagen, men flera livsöden var representerade. Jag skulle vilja återkomma till några. Estlandssvenskarna hörde till dem som sovjetkommunisterna var särskilt misstänksamma emot efter att de inte tagit emot deras ideologi på förväntat sätt. "Svensköarna" blev hårt åtgångna, till och med gravarna.

Byggnaden ni ser är snart 500 år och den har bland annat varit "Helgeandshus", ett sjukhus där man också högg ut platser i murarna för att få plats med fler under farsoternas tid. Ni ser de numera upplysta gluggarna längs väggarna.

Baltikum var fritt från 1920 och till 1940 då Tyskland och Sovjet delat upp östeuropa mellan sig. Sovjet tog Estland, Tyskland tog det när man rev pakten och anföll ryssarna. När kommunisterna kom tillbaka 1944 konfiskerades kyrkorna snart. Svenska kyrkan blev brottarlokal. Den kommunistiska hållbarhetssynen manifesterades i det här fallet genom att man lät avloppet från duscharna rinna rakt ut i källaren. Efter att församlingen återfick kyrkan i början på 90-talet har det tagit några år att vädra ut den ideologin.

Prästen Patrik Göransson är svenskfödd, men talar förstås även estniska. Kanske en del ryska också. En av sakerna han sa den här dagen var att kyrkan ska vara ett salt, inte en samhällets spegel.

…