Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Idag skildes bröderna åt

Idag för 200 år sedan skedde något mycket speciellt i Umeå. Det har högtidlighållits ikväll med kransnedläggning vid monumentet i Döbelns park.

Den svenska arméns nordligaste del skildes åt. De finnar och svenskar som kämpat mot ryssarna genom Finland och i Norrland. Deras egensinnige befälhavare höll ett tal som fick ärrade soldater att gråta. Sverige hade delats efter 600 år och det som var kvar av de finska kärntrupperna skulle gå hem till sina stugor öster om Bottenviken. Läs gärna von Döbelns tal, fyllt av känsla, retoriskt välformulerat. I den här artikeln av Herman Lindqvist finns det i kortad "nysvensk" form.

Det var inte många som kom till 200-årsminnet Döbelns park, men i alla fall några. Hemvärnet, Försvarsutbildarna, några historieintresserade, några f.d. militärer och finska klubbens representanter. Västerbottensgruppens befälhavara, överstelöjtnant Torbjörn Lundkvist. Anders Ågren var där som högste kommunale representant.

Etiketter: , , , , ,

4 kommentarer

  1. Elisabeth Goldstein

    MILITÄREN DÖBELN HADE CIVILKURAGE! I alla lägen där en chef, befälhavare, arbetsledare eller person i ansvarsställning tar parti för dem han/hon leder och gör deras röster hörda gentemot en till synes oförstående och frånvarande ledning, så är detta föredömligt. Vare sig det skett i historien, sker idag eller planeras att göras imorgon: att låta andras väl och ve ha företräde före den egna karriären, bonusen och personliga fördelarna. Döbeln var en sådan person. I hans tal till de trasiga och sargade hemvändande finska trupperna i Umeå den 8 oktober 1809 finns därför anledning att minnas orden. De finska veteranerna sändes hem till den nya politisk verklighet den enskilde soldaten ingenting visste utfallet av. Stod gården kvar eller var nedbränd? Levde hustru och barn? Var de oskadda? Fanns utsäde kvar? För de finländska soldater som stridit sida vid sida med de svenska tog inte den nya svenska ledningen längre ansvar. De egna trupperna stod i nya uniformer och utgjorde en hjärtskärande kontrast till de finska. Döbeln såg detta och tog sitt ansvar. Man skall veta att ingen sändes iväg utan att ha fått intyg, hänvisning till arbete eller kläder och skor. För att ha brutit upp förråden för att dela ut dessa till hungrande – soldater som civila – kunde man bli arkebuserad. Men Georg Carl von Döbeln tog risken. Den ansvarsfulle Döbeln arbetade dygnet runt utan rast och ro tills han stod på gränsen till kollaps. För detta finns han kvar i minnet från dem han hjälpte och karaktärsdraget som soldaternas befälhavare följde honom in i Fänrik Ståls Sägner. Det Finska kriget avslutades i praktiken söndagen den 8 oktober, efter kapitulationen i Kalix och tre veckor efter undertecknandet av freden den 17 september. Avslutades i Umeå med Döbelns tal framför kyrkan i det som skulle komma att kallas Döbelns Park. Nu vet alla varför den fick det namnet. Ekot klingar sedan 200 år fortfarande i det goda förhållandet mellan Sverige och Finland och visar att självständiga människor inte låter sig hindras av en gräns mellan sig – nej, det finns alltför mycket att vinna på fortsatt samförstånd. Det har väl de 200 årens grymma verklighet för Finland bevisat – även när Finlands sak var vår? Det var detta och ingenting annat som manifestationen igår i Döbelns Park åskådliggjorde. Civilkurage och medmänsklighet som grund för ömsesidig respekt och gott samarbete. Nog så värt att minnas. Tack Försvarsutbildarna och Finska Föreningen i Umeå för ert initiativ! Elisabeth Goldstein

  2. Petter Wallenius

    Hoppas det var OK för dig att jag kopsade en bild från din blogg till min PP för att visa hur våra svenska bröder uppmärksammar von Döbeln. Tar i dessa dagar upp talet av von Döbeln, Runebergs dikter, Märkesåret mm i min hissaunderving i högstadieskolan Lönkan i H:fors.

    MVH från en nyländsk norrläning
    Petter Wallenius

  3. Jan Nilsson

    Svar till Petter Wallenius (2009-10-09 12:06)
    Det tycker jag bara var roligt. Vi brukar normalt uppmärksamma händelserna vart tredje år på skolan där jag arbetar. Det brukar ingå resa till Sävar och Ratan och några minnesmärken i Umeå. En Österbottning på skolan brukar stå för Runeberg! Vi brukar komma in på tacksamhetsskulden vi har till finnarna.
    I år har händelserna förstås blivit lite mer uppmärksammade.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.