…

Mina resebröder tyckte inte det var någon bra idé att jag skulle vara hemma ikväll, så jag åkte in till den annonserade bildvisningen på Mariehemskyrkan trots allt. Det gick bra, även om febern kommer och går.

Vi hade av vissa orsaker inte hunnit sammanfoga våra bilder. Det hade den fördelen att de andra, och särskilt Bengt, inte kunde hämnas på mitt frikostiga bloggvisande av bilder genom att ta med mindre smickrande bilder på mig. Han hade samlat på sig några pärlor i den genren.

Men O vad jag saknar diabilderna. De mustiga, mättade naturtrogna färgerna, de djupa tonerna, de skarpa bilderna. Även när man som ikväll får låna ett toppenkanon är skillnaden mellan diabilden med sina nästan oändliga bildpunkter och den den digitala världen med sina begränsningar himmelsvid. Det är ungeför som skillnaden mellan ett bra fotografi på utmärkt fotopapper och en bild i tidningen. Nej, skillnaden är nog större än så.

Allt blir inte bättre med teknikens landvinningar.