Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Småvägar

Så här outhärdligt vackra dagar med vårvinterkänsla får man inte så många av under en vinter. Inte ens under ett liv. Även om man har förmånen att få leva ett Norrlandsliv.

På väg hem från Umeå och Mariehemskyrkan sökte vi upp de små vägarna till höger och vänster om E12:an. Lite längre blir det kanske, men det går sakta, på låga varv.

Tusen miljarder snöflingor gnistrade ikapp i solskenet. I Kåddis stod en man mitt ute på en stor åker och såg ut att bara titta ut över vintervädret. Han hade kanske ett annat ärende, men jag hade förstått om han bara tittade.

En snötyngd skylt med trevlig text tiggde om att bli fotad, men kameran hade glömts hemma. Man ska aldrig gå ut utan kamera.

Nu ska jag äta en av mammas semlor, ackompanjerad av en kopp kaffe. Sen blir det en promenad i sista solljuset för dagen.

Med kamera.

Etiketter: , , , ,

2 kommentarer

  1. Birgitta Johansson

    Nej man ska inte glömma kameran – det finns väl aldrig så mycket motiv som då!?
    Precis de här dagarna du talar om kan förstås filmas och dokumenteras i ens kropp och sinne. Visst bilderna förbleknar likväl här men själva välmåendet som svårligen kan uttryckas i text o bild kan gynna en länge, länge…

  2. Jan Nilsson

    Svar till Birgitta Johansson (2010-02-14 15:05)
    Vissa mer statiska motiv kan man återvända till, men man missar alltid saker när man lämnat kameran hemma.
    Jag fick en timmes solpromenad i afton. Tänkte försöka spara den ett tag i kroppen och sinnet. Än verkar den i alla fall.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.