Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vad blir det när jag fyller 100?

Så frågade mamma ikväll när hon blev firad lite i förskott av barn med respektive och tyckte att det var trevligt.

Ja, vi har inte riktigt börjat fundera på det. Man får se om världen står och om man själv lever då. Hon hade en syster som nådde dit, fick telegram av kungaparet och så där. En annan syster fyller snart 93 och bor liksom mamsen kvar i eget hus. Så man vet aldrig.

Idag fick jag höra om en man som varit omskött hela sitt liv. Han har varit fullt aktiv, verkligen, men han har fått åtnjuta en hemmafruomsorg som lär bli synnerligen sällsynt för min och efterkommande generationer.

Varje morgon har han fått kaffe och sockerkaka på sängen. Han har fått njuta av en helt fantastiskt fin matlagning och all möjlig "omvårdnad av frisk man i hemmet".

Jag har inte tänkt säga varken bu eller bä om företeelsen i sig, de har levt i en annan tid och under andra förutsättningar än vi. Det är ett drygt år tills han fyller nittio. Idag kan hon knappast tala längre, rörelseapparaten är svårt angripen av sjukdom. När det någon sällsynt gång blir utflykt måste hon bäras ut till bilen.

Nu lagar han maten, mer avancerad än i de flesta hushåll. Lägenheten hålls i propert skick. Sockerkakan och kaffet är det han som fixar. Servicen går långt utöver allt han själv behövde, i deras krafts dagar.

Än håller han hemtjänsten utanför lägenhetsdörren. "Jag vill sköta det här själv. Hon har servat mig hela livet, nu vill jag göra det här."

Det är inte alla förunnat att kunna det. Varken vad gäller hälsan, kunnandet eller förmågan att lära nytt. Det är inte heller alla "gubbar" i hans situation och generation som fattar vad de fått av sina hemmafruar.

Jag tycker att det är en fin "aftonsolskenshistoria".

Etiketter: , ,

2 kommentarer

  1. Birgitta Johansson

    Ja det var en underbar historia! Tala om respekt! Någonstans har han sett och lärt (?) och en sann kärlek verkar ha genomsyrat deras äktenskap.
    Ibland finns det oanade resurser – ja, där man minst anar…och trots att hans tillbakahållits under många år har de alls inte förtvinat.Nu när hon inte längre förmår – träder han in och gör det med besked!
    Livet är allt underbart!

  2. Jan Nilsson

    Svar till Birgitta Johansson (2010-02-20 19:25)
    Ja, det är inte alla som får ha ett sådant förhållande och får ha varandra så länge. Och ja, de har fyllt på förråden av kärlek genom livet. Jag tror deras Gudstro är en stor del av hemligheten.
    Jag ”samlar” på de här livshistorierna, jag tycker den gamla kärleken ofta är minst lika fin, värmande och uppmuntrande som den unga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.