…

För en vecka sedan, vid den här tiden, så kom jag hem till Vännäsby med Mariaskolans resebuss. Vi hade åkt cirka 600 mil med den och varit i en del speciella situationer och på lite trafikmässigt knepiga platser ibland.

I tisdags startade jag den första gången sen hemkomstern och skulle flytta den till Dalkarlså. Den gick i två minuter innan motorn började gå kraftigt orent och måste slås av. Senare gick den inte att starta alls.

Jag tackade Gud! Tänk om vad det nu var som hade inträffat hade hänt i Tyskland, i en "multifilig" ronell i Paris eller någonstans trångt till där vi knappt tog oss ut med fullt fungerande buss. Hemska tanke. Första gissningen vid "haveriet" var ett spridarfel.

I förmiddags, när jag hjälpte till med lite kyrkstädning i Umeå, ringde resans andre chaufför och undrade om han kunde komma till Vännäs och leta felet. För en ideell organisation som "Föreningen för pedagogiska resor" går pengarna åt snabbt när man betalar märkesverkstadens tusenlapp i timmen, plus moms. Det är klart man nappar på ideella  erbjudanden.

5 timmar senare spann Scaniadieseln som en (storvuxen) katt igen. Det hade uppstått ett läckage så att det kom in luft i en koppling på sugsidan av bränsleledningen. Mer behövdes inte. Hur det sedan gick till att bussen med ett sådant "smygfel"  gick perfekt för oss ända hem och därefter inte alls, det övergår mitt förstånd.

Det är å andra sidan mycket som gör det.

Bussen med chaufför och reparatör i östra delarna av Berlin i slutet av maj.