…

Det är inte alla lyckönskningar som är riktigt väntade. Jag har den senaste veckan fått sådana från väldigt olika håll. Faktiskt från enstaka företrädare från alla partier "på andra sidan" också. Förutom de lite mer förståeliga, på "hemmaplan".

I ett par fall tolkar jag det så att just dessa rödgröna personliga vänner nu räknar med en Alliansseger. I ett par andra så att man gärna ser att jag kommer in i Riksdagen, trots allt och fast man ännu hoppas på en senkommen totalvändning i opinionen.

Mycket, mycket viktigare än att jag kommer in bland de 349 är det att vi får en majoritetsregering. En regering som som kan regera och inte hela tiden hamnar i låsningar mellan (den rödgröna) minoriteten och, eventuellt, ett SD med sin underliggande agenda.

Ojoj, så viktigt det är att vi röstar fram en majoritet, Alternativen kan bli väldigt dyra och sänka politiken för lång tid. En kvinnlig V-ledare jag mötte för ett tag sedan menade att det allra värsta vore en Alliansmajoritet. Jag tror faktiskt att de flesta på hennes sida är klokare än så.

Att Alliansseger och majoritet är det viktigaste utesluter inte att man kryssar. Jag säger som jag brukar; Ingen sedel utan kryss! 😉