…

Hörde för ett par år sedan om en konsult inom processindustrin som jobbade, efter fyllda 90.

Hans specialistkunskaper var sällsynta och företag ville fortfarande betala för den extremt vitale mannens tjänster. Han tog ingens plats. Ingen hade fyllt hans och ingen skulle förmodligen göra det heller. Hans specifika teknikområde var på utgång, men bidrog ännu till stora exportinkomster där det var i bruk.

Idag hörde jag om en dokumenterat högpresterande person på annan ort som hade en bit kvar till halva den åldern. En högre mellanchef hade uttryckt att han ansågs vara för gammal att satsa bl.a. vidareutbildning på.

Vore jag VD eller HR-ansvarig hade jag plockat in den chefen för ett samtal om hans förmåga att stimulera och utveckla personalen. Kanske t.o.m. om hans egen framtid. Man behöver inte vara högbegåvad för att inse hur ett sådant åldersresonemang påverkar motivationen hos en som har bortåt 30 år kvar till pensionen. Många yngre medarbetare ställer sig också säkert frågan om man egentligen arbetar på ett framtidsföretag.

Vi behöver få de unga i arbete (och efterfrågad utbildning!) på ett helt annat sätt än vi fått de senaste 10-20 åren. Ska barnens samhälle och pensionerna se ut ungefär som nu kommer vi dessutom behöva att fler jobbar längre än idag.

90-åringsexemplet i början hoppas och tror jag inte ska bli någon trend. Däremot måste företag och samhälle på var sina vis verka för att människor uppmuntras och stimuleras till arbete och utveckling. Även om de råkat fylla 40.

…