…

Eiffeltornet och Notre-Dame syns ofta på bilderna i artiklarna där vi uppmanas att hålla oss ifrån platser i Europa där mycket folk samlas.

Det är exempel på ställen där vi var i våras med elever från Mariaskolans högstadium. Också då fanns soldater på vakt, av olika färg och med vapen som de synbarligen hade övat ofta och länge med.

Hoten mot Europa är inte nya, men mycket tyder på att seriösa ansträngningar nu görs för att sätta dem i verket.

Man måste bekämpa ondska och vanföreställningar som blint vill slita sönder alla kroppar som kan tänkas komma ivägen. Skrämseln har som främsta strategiska mål att sänka Europas ekonomi igen. Det är viktigt att rädslan inte får förlama Europa.

Det är lättare sagt än gjort att försöka förhålla sig som vanligt, ungefär så som Londonborna försökte när Hitler ville bomba dem till underkastelse. Inte minst är det svårt när allt färre i väst räknar med en Gud och en evighet. Jag tror det blir många resor till Paris och andra ställen som förblir ogjorda nästa år. Trots att riskerna rent statistiskt är mikroskopiska. Eiffeltornet har kring 6 miljoner besök per år.

Den islamistiska terrorns besättelse är svårbekämpad. Vad sätter man emot när de fattiga eller väletablerade männen och kvinnorna med bombbälten tror att deras morbida "offer" ger dem salighet och evigt liv? Vilka följder skulle olika cirkulerande "enkla lösningar" få? Vilka hot, löften eller andra åtgärder skulle hjälpa?

Vi måste ha verksamheterna som både söker och åtgärdar hoten och som varnar när det bränns. De behövs, tyvärr. I kampen mot den riskabla rädslan behövs flera motmedel. Förnuftet är ett. Man kan t.ex. jämföra terrorismens, trafikens och kanske strokens risker för det egna livet.

I Sverige anser många det mycket suspekt, men jag tror också på Gud, Frälsaren och Försonaren och ett evigt liv genom honom. Det gör att man ser lite annorlunda på betydelsen av det egna livets längd, även om livet är en ofattligt stor och betydelsefull gåva som ska nyttjas.