…

Ibland hamnar man i lite lustiga lägen när man hör sig för om jobb.

Enligt min korta erfarenhet finns det situationer där man inte tas på allvar.  Det har inte varit där jag haft för skrala kvalifikationer, som när jag kollade ett arbete där det efterfrågades fler aktiva språk än jag har. Nej, det är där man anses överkvalificerad eller där folk utifrån vad man gjort tidigare inte riktigt tror at man vill ha jobbet.

Det finns jobb som jag under lång tid längtat till ibland. Det där arbetet som man inte tar med sig hem och som inte tar så mycket hjärta och hjärna. Som har inslag av omväxling och en lockelse på grund av någon läggning man har. Som kanske skulle ge utrymme till andra uppgifter och utmaningar vid sidan om arbetet. Jag tror många av oss skulle må riktigt gott av kroppsarbete eller andra jobb där tanken både krävs och är fri. Hela livet eller en tid. Problemet är ofta statustänkande.

I veckan har jag mötts av humoristiska småleenden vid ett par tillfällen när jag hört mig för om arbete. Inte alls elakt, men uppenbart har det känts lite otroligt att jag egentligen velat ha jobbet. Hade jag inte kunnat tänka mig det hade jag inte frågat.