Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det där speciella suget

Det finns beroenden som är riktigt bra. Som till exempel efter att få ta en promenad.

Nu håller färgerna på att falna, i alla fall att hamna på marken efter höstens städande vindar. Men det är fortfarande vackert. Det är det i och för sig alla årstider.

Visst ser det lockande ut att gå vidare på den här gångstigen? Att se hur det ser ut bortanför. Det är riktigt fint bortom krönet och kröken. Där breder en av lndets mäktigare älvar ut sig. En av Vännäs två älvar.

Det är många Vännäsbor som aldrig sett den här synen, eller den där bortanför krönkröken. Det är lätt att bli hemmablind, också på det där sättet att man inte ser allt som finns.

Börja promenera! Risken är att man drabbas av det där speciella suget, promenadsuget, men det är bara positivt.

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    Det finns ett gammalt fint svenskt ord för promenad: Lustvandring! Känn på ordet. ”Min fot lustvandrar”, skaldar Wallin (visserligen i dikten Dödens ängel, men ändå…). Annars har vi, apropå promenadordet, en härlig dikt av Bo Setterlind: ”Jag vill gå med dej på plommenad, / plocka plommon, vara barn och glad.”

  2. Jan Nilsson

    Svar till Andreas Holmberg (2010-10-11 06:58)
    Lustvandring, ett trevligt ord. Jag tror att doktorn och jag adopterar det. I en tid då överlevnaden för de flesta krävde ett nyttoperspektiv på varje steg och handtag så var det särskilt träffande.

Lämna ett svar till Jan Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.