…
Fick syn och hörsel på det här inslaget från P1-morgon för en stund sedan.
Lyssna gärna till debatten mellan Fridolin och Hartman om resande politiker.
Ett nyanserande inslag mitt i den övriga cirkusen.
Skickar bort frun
…
Har roat mig med räkningar efter att ha umgåtts med vårt gudbarn och hennes morföräldrar ikväll. Tycker inte det var länge sedan vi var med vid hennes dop i Agnäs dåvarande bönhus, men det var ändå ett tag sedan.
Om en inte allt för lång stund ska Agneta iväg med flyget och det är hög tid att sova nu. Det kan ta lite tid att åka till flygplatsen i morgon bitti.
Hon ska iväg på kurs och jag är en smula avis. Hade gärna tagit del av den kurs hon nu går under ett par år. Tyvärr finns inget liknande för män. De närmaste dagarna blir det ministerföreläsningar och annan utvecklande verksamhet.
För egen del blir det diverse verksamhet från morgon till kväll. Går det som planerat blir det afrikansk middag.
Nu säger jag god natt!
Dimridåer
På väg från en trevlig och tänkbar arbetsplats satte dimmorna, skymningen och det kvardröjande solskenet ihop den här bilden.
I morgon förväntas jag presentera vad jag allra helst skulle vilja göra. Det blir inte lätt. Det är flera saker som lockar och som skulle kunna stimulera högst olika delar av ens person. Det är förstås inte helt omöjligt att få till en kombination, men den måste förstås vara någorlunda rimlig.
Är det spridning på uppgifterna som det funderas kring så är det också skillnad på lönen, men livet är mycket mer än bara lön.
5 vinterdagar dagar utan el
Ja, det var scenariot för krisledningsövningen i Vännäs idag, när vi slutade och började analysera. Det började lite lugnare.
Organisationen och gruppen politiker och tjänstemän i Vännäs fick beröm. Det är tydligen ganska vanligt att lite mindre kommuner klarar sig bättre än större vid liknande tillfällen. Det är kanske en parallell att bybefolkningarna oftast klarar störningar bättre än dem som bor på större orter. Man är helt enkelt van att hantera det mesta själv. Det finns inte så många att ropa på när det mankerar.
Det är många tankar och insikter som kommer en sån här gång, inom flera viktiga områden. Gissningsvis kommer fler att skriva om saken. Blir det områden över kommer jag tillbaka litegrann angående vårt sköra samhälle.
Osedd dag och framtid
…
Idag händer det saker i Vännäs, frågan är bara vad.
Vi har vår tredje och sista dag av kommunens KLO-utbildning, "Krisledningsprogram för ledningsgrupper på operativ nivå." Några hemskheter kan vi nog vänta att krisledningsnämnden i Vännäs får i knäet.
På jobbfronten blir det också lite hittills osedda saker under dagen. Ska på ett företagsbesök på aftonen efter att kommunstyrelse och tjänstemän "räddat Vännäs". Det står inte direkt stilla. Det händer så mycket att man inte hinner med allt som borde göras.
Idag ska jag se på något som kunde innebära att man får arbeta någorlunda lokalt. Igår var det andra bullar.
Bonden i Berg
…
Har läst artikeln om Bengt Martinsson i Berg flera gånger. Det står mer i pappers-VK än på webben.
Det finns mycket man kan fundera på och uppröras över i denna historia, men främst gäller det väl FK:s nekande till deltids sjukersättning.
Att arbeta som bonde i över 35 år utan knäled i ena benet måste vara en ovanlig prestation. Att i det läget neka den deltids sjukersättning läkarna föreskriver när man bryter lårbenshalsen, det låter också som en sorts prestation. Men av helt annat slag.
Hoppas att det går bra för er, trots allt!
Nobel och främlingsfientligheten
…
Det ser ut som att alla partiledare utom en bjuds in till Nobelfesten.
Håhåjaja.
Man kunde nästan tro att det sitter någon PR-sinnad SD:are med inflytande i Nobelstiftelsen. En som ville lyfta fram partiet i rampljuset igen efter att man igår tappade det mesta av sin vågmästarroll.
Allvarligt talat, hur klokt var det här?
Västerbottens superföretag
Veckans Affärer har efter vissa kriterier listat 353 "Superföretag" i Sverige. Det låter kanske i förstone inte så imponerande att 11 av dessa finns i Västerbotten.
Dividerar man totalantalet med antalet län, 21, och tänker på att vi är ett glesbefolkat län så ser man hurbra det är.
Lägger man till att Västerbotten har högre andel superföretag än Stockholm och kommer på andra plats i landet inser man att det är riktigt bra.
Heja Norrland!
Obama då
…
Det är lite åldersvarning när man upprepar vad man sagt förr och det börjar komma "vad var det jag sa"-vibbar. Jag hoppas att jag inte ska bli så väldigt tillbakablickande, varken nu eller senare.
Hur som helst hittade jag nyss det här blogginlägget, skrivet strax innan jag åkte till USA och presidentvalet 2008. Överskriften var: "Skjuter Obama sig i foten?"
Det är inte små förväntningar Obama bygger upp med sitt lite diffusa budskap om ’Change’. Förändring. Ibland infinner sig en känsla av att människor får fylla begreppet Obama tillhandahåller på egen hand.
Det finns en ’nersida’ i det välpolerade mantrat.
Kommer han att få ihop en administration som fyller kostymen strateger och ’spinnerskor’ har tillverkat med löftet om Förändring?
Hur stort manöverutrymme kommer små dödliga människor att ha i de stormiga, trånga och grynniga farvatten där de ska segla det stora Amerikaskeppet?
Kan varan människorna nu hoppas på och ser framför sig levereras i förväntad mängd och kvalitet om han skulle vinna? Hur blir det om inte?
Ja, det kan man fråga sig.
Politikerna som tystnade
…
Vem som är toppolitiker och inte är diskutabelt. Har det hänt något skämmigt kan vem som helst kallas toppolitiker i media. Det kanske räcker med en ersättarplats i högstadiets elevråd.
SVT säger i alla fall att en tredjedel av de bloggande toppolitikerna inte har uppdaterat sina bloggar sedan valdagen. Hälften har inte hörts av sedan september.
Man kan ha många anledningar att sluta blogga och man måste förstås få göra det när man så vill. Det är något jag funderar på då och då, fast jag inte är toppolitiker. Samtidigt skulle jag anse det vara lite skämmigt att sluta just på valdagen. I oktober, till jul, nästa år, kanske veckan efter – men inte på valdagen! Det skulle kännas lite billigt på något vis. Som om hela saken var uteslutande röstfiske.
Nu är jag som jag är, en notorisk bloggare som skriver inte minst för att jag vill uttrycka mig och verkligen gillar skrivandet. Jag tycker också om den kommunikation som bloggen triggar igång i vardagen. Antingen det nu gäller en bild eller en åsikt.
Det var faktiskt en arbetsgivarföreträdare som för ett litet tag sedan frågade mig om jag kunde tänka mig att sluta blogga. Behåller svaret för mig själv och henne.
Senaste kommentarerna