…

På Monica Wahlströms blogg skrev jag igår en kommentar där jag har en tanke om  skillnaden mellan S och V i synen på att gripa in i minoriteten när man själv sitter i majoritet.

Kommentaren fick Andreas Jansson att tända till och beskylla mig både för att vara en arg, inträngd och låg människa och att bespotta honom för att vara kommunist. Det har jag inte gjort. Arg var jag inte heller och jag känner mig inte inträngd. Så här skrev jag:

"Jonas och Andreas, jag är inte så förvånad över att ni öppet applåderar att vänstersidan går in och "designar" oppositionen som man finner för gott. Det finns väl som en tradition i kommunismen där ert parti har sina rötter? Med detta inte sagt att ni bekänner er till den, det vet jag inget om."

Den demokratiska traditionen inom socialdemokratin är välkänd och stark, därför reagerar man i regel också när partikamrater gör lagliga, men ytterst tveksamma, interventioner i oppositionen när man själv sitter i majoritet. Sådana dubier hörs inte av i V, vilket kan ha att göra med graden av demokratisk tradition. Det var mindre än fem år sedan Lars Ohly slutade kalla sig kommunist.

Jag har goda vänner i V som jag har mycket stort förtroende för, men jag har också mött vänsterpartister som fortfarande kallar sig kommunister. Den ideologin har gjort världen och människorna stor skada och fortsätter att göra det ute i världen.

Jag har varit i flera tidigare kommunistländer, både före och efter "murfallet", och för mig är det inte så stor skillnad på konsekvenserna av den ideologin och nazismen. En skillnad är att kommunismen hunnit mörda så många fler. Jag har själv träffat sådana som både fängslats, torterats, spärrats från skola och jobb och förlorat vänner och anhöriga på grund av kommunismen. Jag kommer att fortsätta vara både antinazist och antikommunist.

Jag hoppas och tror att Andreas vill vara demokratisk socialist och inte kommunist och tillskriver honom därför inte K-etiketten.

Nu håller debatten om situationen i Vännäs att dra iväg alldeles väldigt och därför gör jag en paus i den. Kanske t.o.m. sätter punkt.