…

Jag har en vän här i norra Västrbotten som är en snöskottare av rang.

Han tillhör den där kategorin som liksom skulpterar snön. Vintergården blir som en sorts installation.där underlaget ser ut som ett salsgolv. Det finns inga ränder där man ser spår efter snösläden och alla handkörda kanter ser ut som de formats av en gigantisk överhandsfräs. Ett sådant här år är de släta avläggen djupfrysta och sonen parkerar ibland bilen uppe på det ena.

Härom veckan skulle min vän jobba förmiddag och skulle upp 0345. Eftersom det snöade på kvällen ställde han klockan på 0245 så att han skulle hinna skotta en timme. När "Bitvargen" passerade ute på vägen och långsamt hyvlade bort spåren i vägbanan tittade föraren länge på mannen som styrde snö för fulla muggar. Strax innan tre på morgonen, i den 25-gradiga kylan.

Vi är lite olika, min vän och jag.