…
Gårdagen blev en av årets längre och intensivare arbetsdagar med väldigt blandat innehåll.
Den avslutades med ett sammanträde för en ideell styrelse på kvällen där jag bidrog till att det drog ut på tiden. Dagen slutade med senare sortens nattmackor.

Minuten innan morgonens väckningssignal vaknade jag med en strof av en gammal kristen sång i huvudet. Jag har inte hört den på årtionden och tror den kan vara finlandssvensk. Den handlar om himlen och sista orden i kören är ”i ostörd frid och ro”.

I ostörd frid och ro, för mig känns det som fina framtidsutsikter. Jag hade kunnat vakna med en känsla av slitenhet idag, men just nu spelar ett litet leende på läpparna.

…