…
Mitt i stilla veckan och inför försoningens och uppståndelsens helg ska jag följa en vän till graven.

Jag har skjutsat honom många mil sedan 1981 när vi lärde känna varandra, nu ska hans kropp göra en kort resa. Som jag tror har själen redan gjort en resa till en mycket bättre värld.

Efter begravningen kanske jag skriver mer om honom. På ett sätt var han väldigt bräcklig, men han hade kontakt med den starkaste. Han blev aldrig vad han velat bli, men han var alltid och överallt ett vittne om att det finns en Frälsare som dött och uppstått och ensam är Vägen, Sanningen och Livet. För alla människor.

Han var en ovanlig och sällsynt man. Jag känner mig mycket hedrad att få vara med och bära hans kista. Jag ska göra det med saknad, men egentligen inte med sorg.